"Svårt att förbise klimatkopplingen" när Vavilov-glaciären rinner bort

Bild: Maija Hurme

En mindre glaciär har oavbrutet spytt ut is och vatten i Norra ishavet i mer än sex år. Ett forskarlag betecknar fenomenet som en klimatrelaterad isström. Farhågan är att Antarktis glaciärer ska börja bete sig likadant, säger en expert.

Toppglaciären Vavilov på ön Oktoberrevolutionen i ögruppen Severnaja Zemlja långt norr om den sibiriska kusten är en mindre glaciär som smälter extremt snabbt. Vatten- och ismassor har forsat ut i Karahavet i jämn takt sedan 2013 alltmedan glaciären hastigt glidit nedåt.

– På satellitbilderna ser det ut som att glaciärens hela västra vinge forsar ut i havet. Ingen har skådat något liknande förut, säger Whyjay Zheng, forskare vid Cornell University, i ett uttalande.

Zheng är huvudförfattare till en artikel som publicerades i Geophysical Research Letters i november. Studien slår fast att det forskarna först trodde var en svämningsprocess (glacial surge) av allt att döma är att betrakta som början på en isström, och att det är "svårt att förbise" en koppling till klimatförändringen.

Skillnaden, säger Timo Vihma, forskningsprofessor vid Meteorologiska institutet, är att svämningar är relativt kortvariga processer som inte behöver vara klimatrelaterade. Isströmmar däremot är långvarigare fenomen kopplade till varmare klimat.

– Svämningar förekommer när en glaciär har lagt på så mycket snö och is att den blir så brant att den förlorar sin balans. Då lossnar stora mängder is och vatten på en gång. Det här kan ske i cykler med tio till hundra års intervaller också i ett stabilt klimat, säger Vihma.

Men eftersom Vavilov-glaciärens kraftiga avsmältning har fortsatt i över sex år kan det inte längre vara fråga om regelrätt svämning, menar forskningsuppsatsen.

– På Severnaja Zemlja pågår en kraftig isström som hållit ett högt tempo i flera år. De fem senaste vintrarna har varit ovanligt milda i regionen Svalbard – Frans Josefs land – Severnaja Zemlja, säger Timo Vihma.

Fem meter om dagen

Satellitmätningar visar att Vavilov har förlorat 11 procent av sin massa sedan 2013 och att glaciären rört sig med i snitt 1,8 kilometer per år eller 5 meter om dagen. Tidigare brukade den röra sig omkring 20 meter på ett helt år.

– Fem meter om dagen är exceptionell hastighet för en bottenfrusen glaciär. Smältvatten måste ha runnit ned under glaciären och minskat friktionen mot markytan, säger Vihma.

Även om avsmältningen är dramatisk poängterar Timo Vihma att den inte är unik. Isströmmar har förekommit förut och forskarna har också sett sådana på Antarktis, Grönland och Svalbard.

– Det unika är uttryckligen att man aldrig har dokumenterat en isström ända från början och med den noggrannhet som satellitbilderna illustrerar.

Västantarktis kritiskt

Timo Vihma betonar att Vavilov-glaciärens avsmältning i sig inte kommer att bidra synbart till stigande havsnivåer även om takten är hisnande. Vavilov hade förlorat 9,5 miljarder ton av sin massa på 84 miljarder ton fram till förra våren.

– Det kan jämföras med att Grönlands glaciärer och inlandsisar förlorar 280 miljarder ton is om året. Severnaja Zemljas glaciärer är trots allt små och därför får avsmältningen inte dramatiska följder.

Den stora farhågan är att världens största glaciärer och inlandsisar också ska smälta snabbare än beräknat. Whyjay Zheng säger att det kan hända att forskarna måste omvärdera beräkningarna kring stigande havsytor.

– Den största hotbilden med tanke på de klimatologiska förändringarna är att Antarktis och Grönlands glaciärer ska smälta kraftigare. Västantarktis är det mest kritiska området, säger Vihma.

Farhågan är då att så kallade shelfisar som utgör utkanten på antarktiska glaciärer ska lossna i enorma isberg. Det kan förorsaka mer massaförluster hos glaciärerna eftersom de förlorar en del av det underlag de vilar på.

Antarktis och Grönlands glaciärer uppstår då snön består tills flera lager ovanpå varandra pressats samman till is. I tempererade områden sker isbildning då glaciärsnön smälter och sedan fryser till. Snöfall och kyla får glaciärer att växa, värme får dem att krympa. Glaciärer är dynamiska och rör på sig.

Glaciärerna täcker för närvarande 10 procent av jordens landyta. De lagrar 69 procent av allt sötvatten, alltså mer än alla världens sjöar, floder och grundvattenreserver tillsammans. Dagens glaciärer är lämningar från istiden då som mest 32 procent av världens landyta och 30 procent av vattenytan var istäckt.

Under den så kallade lilla istiden från medeltiden till in på 1800-talet var klimatet så pass mycket kyligare att flera glaciärer expanderade. Under de senaste årtiondena har varmare klimat orsakat att över 90 procent av de alpina glaciärerna retirerar.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning