Svårt att exportera en hel verksamhetskultur

Päijännetunneln är ett exempel på att Finland är bland världens skickligaste länder på vattenteknik och vattenrening. Att sälja teknik till en törstande omvärld borde inte vara svårt, men att exportera ett helt koncept som bygger på en djupt rotad verksamhetskultur och strikt lagstiftning är en sann utmaning.Bild: Helsingforsregionens miljötjänster

När världen törstar borde vi kunna sälja vår kompetens inom vattenteknik. Men då tekniken bara är en del av en djupt rotad verksamhetskultur blir det svårt att exportera hela konceptet. Exportpotential finns men vattnet lär inte bli Finlands blåa guld.

Finland kan det här med rent vatten som världen behöver. Kan inte då vår kompetens inom vatten bli en exportnisch som skulle ge ekonomin i de tusen sjöarnas land ett efterlängtat lyft?

– Branschen är lovande, och jag vågar tippa att den kommer att växa markant. Tillväxtpotentialen är riktigt stor, för det handlar inte bara om dricksvatten eller vattenrening utan också om till exempel vattenhantering inom Kinas pappersindustri, säger utrikeshandels- och utvecklingsminister Kai Mykkänen (Saml).

Men att vattnet skulle bli för Finland ungefär vad oljan varit för Saudiarabien tror han inte på.

– Jag kan inte se att export av kompetens i vattensektorn skulle bli ett nytt Nokia. Inte rakt av, säger han.

För det vi är bra på är mer komplicerat än produkten rent dricksvatten: vår strikta miljölagstiftning, vår tjänstemannakontroll och hela vår verksamhetskultur skyddar våra sjöar och vårt grundvatten, vilket gör att inhemsk reningsteknik utgår från att råvattnet är förhållandevis rent. Vi är lyckligt lottade med någorlunda jämn nederbörd året runt, vårt jordbruk klarar sig nästan helt utan konstbevattning, och vår industri har inte behövt snåla med rent vattnet eftersom det funnits i överflöd.

Framöver blir det i många länder viktigare att de kan rena sitt avloppsvatten för bevattning. Vi kan det, men den största efterfrågan finns i länder som inte har råd att köpa vår teknik.

Samtidigt ropar världsmarknaden efter lösningar för andra omständigheter: rening av svårt förorenat vatten sedan lagstiftningen eller myndighetskontrollen försummat vattenskyddet, avsaltning av havsvatten, en jämnare vattentillgång där översvämningar avlöser torkan, konstbevattning som en förutsättning för jordbruk, och vattensnåla lösningar för industrin.

Men ändå är marknadsproblemet mer komplicerat än att våra tekniska lösningar inte svarar direkt mot efterfrågan.

– Vi har en omsorg om vårt vatten, vi kan hålla det rent. Det är den stora skillnaden. Framöver blir det i många länder viktigare att de kan rena sitt avloppsvatten för bevattning. Vi kan det, men den största efterfrågan finns i länder som inte har råd att köpa vår teknik, säger Rauni Karjala, vattenexpert på Finpro.

Flaskvatten – en importvara

Det låter svårt, men låt oss inte ge upp för det utan i stället se till vad vi kan och vad vi skulle kunna exportera.

I dag exporterar Finland lite av vårt rena vatten, men volymerna är, ursäkta uttrycket, på sin höjd en droppe i havet, och också den rinner åt fel håll i handelsbalansen. Finland exporterar ungefär 3 miljoner liter vatten på flaska, i synnerhet till Ryssland och Saudiarabien, men det ger inte mer än fickpengar, sett till bnp. Lägg därtill att vi är mästare på att gå över ån efter vatten. Finland importerar över sjufalt mer flaskvatten än vi exporterar, cirka 22 miljoner liter.

– Dricksvatten är ingen stor business. I många fall ute i världen är det viktigare att vattnet är användbart än att det är drickbart, säger Rauni Karjala.

Det är förstås vettigare att förvalta vattenresurserna där de finns än att transportera rent vatten jorden runt. Vår export måste alltså bestå av något annat än själva vattnet, men knappast hela vårt lagstiftnings- och årstidsanpassade koncept.

Inom utvecklingssamarbetet har Finland framgångsrikt byggt brunnar i fattiga länder, men det är gåvor, inte handel. Kai Mykkänen uppskattar att vår vattenkompetens framöver kommer att spela en given roll både inom utrikeshandeln och inom utvecklingssamarbetet.

Vietnam är praktexemplet, ett riktigt skyltfönster, i Finlands utvecklingspolitiska meriter. Finland har hjälpt Vietnam att lyfta sig från u-land till medelinkomstland, och därmed kan vi växla över från bistånd till regelrätt handel.

– Nu kan företag som Kemira och Outotec knyta avtal om export, säger ministern.

Räntestöd som hjälpmedel

Markus Tuukkanen, vd för Finnish Water Forum med uppdrag att främja export inom branschen, säger att marknaden är kolossal men påpekar att alla finländska företag inte kommer åt den.

– Det finns några större aktörer men avgörande är om de små och medelstora företagen som är riktigt nischade når ända ut. De behöver referenser på hemmamarknaden för att bli starkare, säger han.

Ett problem är att våra små och medelstora företag inom vattensektorn inte vågar eller kan ta risken att investera stort i okända miljöer. Regeringen lovar ett hjälpmedel till årsskiftet, en ny sorts räntestödskredit, alltså offentliga pengar som investeringsstöd. Detaljerna slipas för närvarande, men:

– Instrumentet kan användas om leverantören är finländsk, säger Kai Mykkänen.

Bioekonomin är ett av regeringens spetsprojekt. Regeringsprogrammet nämner den "blå bioekonomin" (vattenkompetensen) som en källa för hållbar tillväxt, och en tanke är att vi uttryckligen ska kunna exportera inhemsk kompetens, snarare än bara tekniska lösningar. Men fältet är spritt, aktörerna många. Och framför allt:

– Det är enkelt att exportera teknik, men betydligt svårare att exportera ett helt koncept som bygger på en förvaltningskultur som på riktigt följer en strikt lagstiftning. Vi kan inte diktera vårt koncept. Vi kan inte exportera Finland, men vi kan berätta vad det är som gör finländsk vattenkompetens så unik, och låta motparten avgöra om den kan dra nytta av något av det, säger Tiina Paloniitty, doktorand i miljörätt.

Markus Tuukkanen säger att export av finländsk vattenkompetens är möjligt, men svårt:

– Det finns helt klart en chans, men det handlar om helheter, inte bara teknik. Också myndigheterna och forskningen måste vara med.

Mycket kompetens finns på de kommunala reningsverken, men kommunerna är inte vana att dyka in i internationella exportprojekt, och de upplever att lagen sätter gränser för det.

– På något sätt borde man involvera kommunerna för att få fart på exporten och tillväxten, säger Tuukkanen.

Då kunde Finland lyckas?

– Ja, men vi behöver inte ett nytt stort Nokia utan många bärande branscher, och vattensektorn kunde gärna vara en av dem. Vi måste våga tro på att vi kan lyckas, säger Tuukkanen.

Rauni Karjala instämmer, men också om vi lyckas ska vi inte tro att exportintäkterna forsar över oss som ett vattenfall. Kanske snarare då att de sipprar in lite här och där.

– Vattenkompetensen skulle kunna vara en del i ett nytt finländskt uppsving. Den stora utmaningen blir att hitta olika marknadsvägar för våra företag i branschen. De måste växa, säger hon.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33