Svårt att begränsa folks privatliv – men avgörande för epidemin

Direktör Liisa-Maria Voipio-Pulkki vid Social- och hälsovårdsministeriet och direktör Mika Salminen vid Institutet för hälsa och välfärd säger att det inte går att lätta på restriktionerna fastän epidemiläget lugnat sig en aning. Tvärtom behövs ytterligare och mer riktade åtgärder, men de är svåra att lagstifta om. Bild: Heikki Saukkomaa/Lehtikuva

Regeringen ska fundera på alternativ till den speciallag om att begränsa rörelsefriheten som strandade i grundlagsutskottet. Också om sådana finns dröjer det att införa dem. Offentliga sammankomster kan begränsas snabbare, men effekten vore knappast betydande.

Statsförvaltningen utreder alternativa sätt att begränsa informella sammankomster och träffar av privat natur för att minimera närkontakter och hejda smittspridningen. Riktade åtgärder behövs eftersom regeringens förslag att begränsa rörelsefriheten inte passerade riksdagens grundlagsutskott.

– Såvitt jag förstår kan man åtminstone i någon mån skärpa begränsningen för sammankomster. Därtill ska vi undersöka de möjligheter som kvarstår att lagstifta om ytterligare begränsningar, enligt de villkor som grundlagsutskottet ställer i sitt utlåtande, säger Liisa-Maria Voipio-Pulkki, strategidirektör vid Social- och hälsovårdsministeriet.

Hon uttalade sig då ministeriet tillsammans med Institutet för hälsa och välfärd (THL) analyserade det aktuella epidemiläget på skärtorsdagen. En slutsats är att de restriktioner som gäller, och som folk följt relativt väl, har gett effekt. Smittspridningen har avtagit något under de senaste två veckorna.

Det betyder ändå inte att vi kan andas ut nu, tvärtom, säger THL-direktören Mika Salminen.

– Det finns all orsak att följa och vid behov förlänga de begränsningar som är i kraft där epidemiläget är sämst. Då vi inte har några nya metoder kan vi absolut inte lätta på de rådande begränsningarna, säger han.

Läget är fortfarande i särklass sämst i huvudstadsregionen och i Åbotrakten, men de nya virusvarianterna förekommer redan i hela landet. De smittar effektivare och har potentiellt allvarligare följder. Därmed är det inte uteslutet att det som nu gäller i huvudstadsregionen snart kan gälla på många andra håll.

– Ju noggrannare och ju mer heltäckande man inför och följer restriktioner i hela landet desto mindre är risken för en exponentiell ökning av smittläget, säger Voipio-Pulkki.

Hon säger att statsförvaltningen härnäst ska se hur man kunde lagstifta riktat för att komma åt den sorts kontakter som för närvarande är knepigast med tanke på epidemin. Hon hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande, men nämner inga konkreta exempel eftersom frågorna måste utredas först.

Bröllop och shoppingrundor

Analysen av coronaläget visar tydligt att de allra flesta som smittats på sistone har fått smittan medan de befunnit sig i karantän, i samma hushåll som någon tidigare smittad. Men medan skolor, hobbyer och hela hopen andra kategorier står för försumbara andelar av det totala antalet nya smittfall utgör kategorin "övrigt" den klart näst högsta pelaren, efter hemmen.

Hit hör uttryckligen besök hos bekanta, fester, bröllop, allmänt umgänge och inrikesresor med kompisar, men också shoppingrundor som inte handlar om att köpa livsnödvändiga basvaror. Det var de här fallen regeringen indirekt ville komma åt med sitt förslag till speciallag för att begränsa rörelsefriheten, men det gick mot grundlagen.

Det var ett politiskt bakslag för regeringen, men minst lika mycket ett bakslag i kampen för att hejda epidemin.

– Det handlar fortfarande om att man på något sätt borde begränsa sammankomster i folks privatliv, vilket man inte kan göra med nuvarande lagstiftning. Reglerna om sammankomster gäller bara offentliga rum. Ingen lag kan hindra den som vill samla ihop ett kompisgäng och festa privat, säger Mika Salminen.

Utifrån grundlagsutskottets utlåtande ska regeringen se om det verkligen är möjligt att komma åt just den här sortens tillställningar.

– Det kommer under inga omständigheter att vara en enkel övning. Det handlar om folks privatliv. Därför är det här ett mycket exceptionellt och krävande utredningsuppdrag, säger Liisa-Maria Voipio-Pulkki.

Förnuftet avgör

Regeringen har bett Statsrådets kansli att tillsammans med hela hopen ministerier och THL utreda i vilken mån det är möjligt att stifta lagar som riktar sig uttryckligen mot privata sammankomster. Det jobbet kommer förmodligen att dröja ett bra tag över påskhelgen.

Betydligt snabbare kunde det gå att begränsa sammankomster i offentliga utrymmen till mindre än sex personer, vilket nu gäller i de värst utsatta områdena. Södra Finlands regionförvaltningsverk uppger för HBL att man åtminstone ska överväga en skärpning av den regeln strax efter påsk.

Hur effektivt vore det, Mika Salminen?

– Med tanke på att gränsen redan ligger vid sex personer är det ganska små sammankomster det skulle gälla. Det skulle minska ganska lite på kontakterna. Det är säkert bra att göra så, men sedan hänger allt på hur folk faktiskt följer begränsningarna. Och som sagt påverkar den här begränsningen inte vad människor gör i sitt privatliv.

Han tillägger att de flesta har förstått att smittan sprids lika effektivt oberoende av om sammankomster sker offentligt eller privat, och att många är ansvarsfulla, men att det här inte riktigt har gått hem hos alla.

– Vi hoppas att folk skulle förstå att om vi nu skärper kontrollen så har vi en bättre situation när sommaren kommer.

Använda smittskyddslagen?

Grundlagsexperten Pauli Rautiainen har redan tidigare kritiserat regeringens budskap om att det inte utan lagförslaget, som nu dragits tillbaka, skulle gå att komma åt privata sammankomster.

Rautiainen föreslår i stället att man utgår från lagen om smittsamma sjukdomar och i den utvecklar paragraf 58, som stadgar om åtgärder i samband med omfattande smittrisk.

I helgen skrev han ett utkast på Twitter, och i ett sms till HBL på torsdagen för han fram att han fortsatt ser det som ett möjligt alternativ.

I paragraf 58 står det att det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar, eller Regionförvaltningsverket, "kan fatta beslut om att stänga verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården, läroanstalter, daghem, bostäder och motsvarande lokaler och förbjuda allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar."

Här föreslår Rautiainen att texten skulle kompletteras med att de kommunala eller regionala myndigheterna också kan fatta beslut om att begränsa användningen av lokalerna, och – kanske viktigare – att de skulle få rätt att besluta om att förbjuda också andra tillställningar som samlar människor, eller begränsa dem.

Enligt honom kunde brott mot detta vara hälsobrott eller hälsoskyddsförseelse. Straffet för hälsobrott är böter eller fängelse i högst sex månader, och för hälsoskyddsförseelse böter eller fängelse i högst tre månader.

Polisens arbete

Hur skulle då övervakningen gå till? Till Iltalehti har Pauli Rautiainen sagt att det skulle falla inom normal polisverksamhet, och hänvisar till att polisen redan nu kan ingripa till exempel vid störande hemmafester. Husrannsakan kan polisen i regel genomföra bara då det handlar om brott med en straffpåföljd på minst 6 månaders fängelse.

Även Helsingin Sanomat har tidigare uppmärksammat Rautiainens inlägg. Rautiainen är också verksamhetsledare vid Kalevi Sorsa-stiftelsen och docent i välfärds- och författningsrätt.

Martin Scheinin, som är professor och människorättsjurist, säger i sin tur i Yles Morgonettan att han är rädd för att regeringen i stället kommer att ta till beredskapslagen, och kallar lagförslaget om begränsningar av rörelsefriheten som mer demokratiskt.

Både han och Rautiainen var kritiska till regeringens bruk av lagen i fjol våras.

Scheinin menar i Morgonettan att det finns andra metoder att förverkliga hårda åtgärder som förhindrar kontakter mellan folk, men att begränsningar av rörelsefriheten har varit det mest effektiva i Europa och också mycket använt.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bred efterfrågan på stugor gynnar den som vill sälja

Mer läsning