Svårare att avfärda ”majoritetens diktatur” som enbart impressionistiska klatschiga penseldrag

Vi har ju ofta väldigt lätt sett USA som ett slags storebror, en förebild, den moderna demokratins vagga. Nu kan vi svänga på steken och se landet som motbild.

Då jag funderar på vissa fenomen som ägt rum, blivit synliga och förstärkts i Amerikas förenta stater, och i synnerhet i skenet (eller mörkret?) från den färska stormningen av Capitolium i Washington, drar jag mig till minnes vissa uttalanden gällande demokrati.

För tiotalet år sedan talade en känd författare om majoritetens diktatur och menade att de som har pengar regerar och de svagaste blir lidande.

Långt senare använde en likaså känd ekonom samma begrepp, majoritetens diktatur, men menade i stället att de som kunde vara eller är de starkaste blir snöpta, eftersom majoriteten och demokratin trycker ner dem igen.

Varken författaren eller ekonomen hade något med trumpismen att göra, med det som hänt i USA "just nu", det vill säga under 2010-talet.

Men att tala om majoritetens diktatur är nog inte rätt, det heller. Demokratins avigsidor, slagsidor eller brister är en annan femma, dem får man gärna skärskåda.

Eftersom demokrati innebär att en majoritet (storlek, krav kan variera) styr och ställer – och att det är motsatsen till diktatur – är det inte rejält att dra till med "alternativa sanningar" som majoritetens diktatur. Inte fungerar heller motsatsen, minoritetens demokrati.

Demokrati är samtliga röstberättigades rätt att säga sitt. Den rätten är naturligtvis inte detsamma som att de har rätt i det de säger, inte ens i de fall deras åsikter representerar majoritetens. Men de får komma till tals, har en chans att bli hörda. Hur den chansen förverkligas beror bland annat på hurdana partier det finns som kan lystra.

Att inse vad demokrati är och inte är, det är en medborgarfärdighet som envar borde behärska, på samma sätt som kunskaper i första hjälpen.

Demokrati är en uthållighetsgren, man kan delta och kan förutsättas delta, trots att ens åsikter aldrig så att säga vinner.

Men vinsten ligger väl i helhetens framgång, att vi som samhälle fungerar tillsammans. Demokrati är visserligen största möjliga gemensamma nämnares matematik, men det hindrar inte att vi dessutom beaktar hela summan, medborgarna till 100 procent. Minsta möjliga gemensamma nämnare.

Jag tänker mig, att Trumplandia är en nyttig lektion för oss här i Finland och Europa. Visserligen finns varnande exempel på närmare håll, inom EU. Men vi har ju ofta väldigt lätt sett USA som ett slags storebror, en förebild, den moderna demokratins vagga. Nu kan vi svänga på steken och se landet som motbild.

Så med Donald Trumps svada om stulna val, falska röster – att han vunnit en jordskredsseger som fråntagits honom – ringande i öronen har jag definitivt svårare att avfärda "majoritetens diktatur" som enbart impressionistiska klatschiga penseldrag.

Gunnar Högnäs, Åbo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Renoverad funkisbostad inspirerar som härligt stadshem

Mer läsning