Superbegåvade Hasan hotas av utvisning – lärarna vädjar

Hasan Khademi, 20, klarade grundskolan på sex månader. Han får toppbetyg i gymnasiet. Lärarna betraktar honom som ett underbarn. Nu ska han utvisas till Afghanistan.

Det här är en Askungesaga. Nästan. Det lyckliga slutet saknas.

När historieläraren Juha Heinonen vid Kalevan lukio i Tammerfors bad eleverna förklara maktens tredelning var det bara en som markerade. Hasan förklarade på flytande finska skillnaden mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten.

– Jag undrade om han som den enda icke-finländare faktiskt är den enda som kan svara, säger Heinonen.

Då hade Hasan Khademi varit två år i Finland.

Heinonens lärarkolleger upptäckte snart att Hasan är en mycket speciell elev. Han suger i sig kunskap som en svamp.

På mellanbetyget är det idel 8:or, 9:or och 10:or.

– När jag kom till Finland i augusti 2015 kände jag bara till bokstäverna i mitt namn. Jag hade aldrig lärt mig matematik eller över huvud taget några andra skolämnen, berättar Hasan.

Före flykten från Afghanistan hade han gått drygt två år i skola.

– Vi lärde oss läsa och skriva och att studera Koranen. Det var allt, beskriver han sin afghanska skolerfarenhet.

Hela skolan, lärare, övrig personal och elever ställer upp för honom. Rektor Eeva-Helena Pellikka har denna förmiddag samlat en grupp lärare runt ett av borden i skolans matsal. De vill berätta om skolans alla tiders särbegåvning.

Vitsorden är osannolika med tanke på att Hasan Khademi klarade av grundskolan på sex månader innan han tog itu med gymnasiet. Bild: Kalle Parkkinen

Bra på allt

Lovorden känner inga gränser.

– Han har en klart större motivation än kamraterna, säger Jari Keinänen, lärare i psykologi och filosofi.

– Filosofi kräver stor känsla för språkets nyanser. Det är uppenbart att han förstår dem bättre än mången infödd finländare. Hasans intellektuella utförsgåvor är i en klass för sig, han har bland annat 8 i lång matematik.

Matematik som han inte hade studerat en sekund innan han kom till Finland.

– Engelskan är inte lätt på den här nivån, men han kom snabbt in i den och han lyckas till och med dra med mera tillbakadragna elever, säger Anni Lampinen, som undervisar i engelska.

Lampinen minns hur Hasan hade lämnat essädelen oskriven i ett prov i engelska. Han skickade en lång ursäkt. Han hade inte förstått vad ordet essä betydde.

– Han hade aldrig tecknat eller målat, men han åstadkom genast helt fantastiska saker, säger teckningslärare Sari Heikkilä.

Geografilärare Saara Luukkonen intygar att hon aldrig haft en lika vetgirig elev.

Rektor Eeva-Helena Pellikka ser honom som en "målmedveten solstråle".

– Han vågar prova på nya saker, han är en lagspelare. Jag kan säga att han har lyckats skaka om också mig, så mycket har han lärt mig om mig själv, säger Juha Heinonen.

– Han får till stånd en dialog med sina svar, för man behöver inte alltid genast komma med det rätta svaret.

Medan lärarna prisar honom sitter Hasan Khademi och flätar ihop sina långa fingrar med ett förläget leende.

– Läraren har ju själv det rätta svaret. Vad han vill ha är elevens svar, resonerar han på sitt lågmälda sätt.

Lärt av livet

– Jag kunde inte mycket när jag kom hit, jag hade inte gått i skola. Men jag hade förstås lärt av livet. Vi har alla en plikt att ta hand om varandra. När jag går på gatan kan jag sparka undan en isbit så att någon cyklist inte kör på den och ramlar och får sin dag förstörd. När jag stiger av bussen tackar jag chauffören. Det kostar mig inget men det kan göra att han mår bättre och kör försiktigare.

Han var femton år när han bestämde sig för att fly. Han tog sig till Iran. Jobbade en tid för att kunna betala en människosmugglare som tog honom från Turkiet till Grekland. Pengarna räckte inte till så han rymde från smugglaren så fort han fick chansen.

Till Finland kom han med den stora flyktingströmmen 2015 och snart hittade han sig på en folkakademi mitt i de savolaxiska skogarna.

– Jag hade ingen tanke på att studera, visste knappt vad ordet betydde. Jag drömde om att hitta ett jobb, få en bostad och två bilar, en privat och en för jobbet, skrattar han nu åt sina, som han tycker, barnsliga funderingar.

Lärare väckte

Det var på folkakademin gnistan tändes i maj 2016.

– Min lärare Paavo Hakulinen berättade varför gymnasisterna får sina vita mössor och att om en invandrare lyckas ta sig igenom det finländska gymnasiet så har han gjort ett stor jobb. Det var då jag och ett par av mina vänner bestämde oss för att det ska vi göra.

– Min lärare var en sådan människa att när han sade någonting så förstod man att det också är sant.

Men plötsligt rasade hans värld samman. Kompisarna fick uppehållstillstånd, men Migrationsverket ansåg att hans hemstad var säker och gav avslag. Då var också grundskolans dörr stängd för honom.

Konstnär, matematiker, filosof? Världen kunde stå öppen för Hasan Khademi om han inte skickas till den avkrok i Afghanistan kan kom ifrån. Bild: Kalle Parkkinen

Lagen ändrades dock vid samma tidpunkt och Hasan Khademi fick trots allt börja studera i en grundskola för vuxna.

– Det var fruktansvärt tråkigt. Ingen lyssnade på lärarna, det gick långsamt, folk var omotiverade. Till slut frågade jag om jag kan forcera grundskolan. Lärarna sade att det inte är nog med att jag kan finska. Du kan ingen matematik och ingen engelska, sade de.

– Nej, jag kan ingen engelska och ingen matte, det är därför jag vill till gymnasiet, svarade jag dem.

Snart gick lärarna med på att ge honom extra uppgifter, undervisning och hålla extra tentor. I januari började han studera och i mars ansökte han till gymnasierna i Tammerfors.

På sex månader hade han klarat av grundskolan med medeltalet 8,5.

Besvikelse och lycka

– Jag hade flyttat hem till en kompis i Tammerfors som jag blev bekant med på folkakademin. Jag råkade en gång gå förbi Kaleva gymnasium och tyckte att byggnaden var så lockande, jag ville så komma hit.

När de antagnas namn publicerades på nätet hittade han inte sitt eget namn på listan men beslöt ändå titta in på skolan för att försäkra sig om att han inte hade fått en studieplats.

Det visade sig att han visst var antagen, men att hans namn inte publicerats för att han inte förstått att man själv måste ge sitt godkännande.

– Det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Nu kan jag till och med komma in vid universitetet. Vem kunde ha trott det för två år sedan!

Juha Heinonen har engagerat sig i fallet och tillsammans med de andra lärarna vädjat till myndigheter och politiker.

Skolans forna elev, riksdagsledamot Tiina Elovaara (Blå) hör till dem som försökt hjälpa hemstadens stora begåvning att få stanna.

– Han borde få ett sisuvisum, har hon sagt.

– Vår flyktingpolitik borde vara lite mer självisk. Samhället skulle tjäna på att utvisa mig till Afghanistan, inte honom. Varför kan inte sådana flyktingar få stanna som har integrerats och som bevisligen har mycket att ge vårt samhälle, säger Juha Heinonen.

– Så finns det andra som inte gör ett dyft som får stanna.

De övriga runt bordet är på samma linje.

– Det borde finnas en genväg till uppehållstillståndet. Om man jobbar eller studerar och får bra betyg borde det berättiga till att man får stanna.

Ledsamt efter familjen?

– Javisst. Speciellt på helger och under loven när alla andra är hemma hos de sina. Och på kvällarna. Vi rings ibland, mamma och mina syskon har flytt till Iran och de måste låna en telefon av grannen om vi ska tala med varandra.

Khademi har överklagat utvisningsbeslutet. I fjol utvisades 651 afghanska medborgare och 784 fick stanna.

– Det är svårt att koncentrera sig när utvisningsbeslutet kan komma när som helst. Men jag fortsätter att studera till sista dagen. Då kan jag säga att jag har gjort allt som står i min makt.

– Min pappa och hans far studerade inte. Därför är jag nu här som flykting. Blir jag utvisad till Afghanistan kommer jag till ett land där jag inte har någon familj eller något hem.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33