Suggestivt om dunkla drivkrafter

Vittne. Esmeralda Struwe spelar autistiska Stina som blir vittne till det första mordet i den serien Modus. Bild: MTV3

Den svenska kriminalserien Modus från 2015 har samma manusförfattare som Emmybelönade Mordkommissionen, och slutresultatet är också riktigt bra tycker recensenten.

Modus sänds i MTV3 från måndag till torsdag kl. 21.00, repris helgnätter.

Ett autistiskt barn som blir vittne till ett mord är kanske inte ett helt originellt upplägg, men det är också bara upptakten till den åttadelade, svenska spänningsserien Modus, som baserar sig på Anne Holts roman Frukta inte. Och det här är riktigt bra.

Vittnet är kriminalpsykologen Inger Johanne Viks (Melinda Kinnaman) dotter Stina, som under ett bröllop på ett hotell råkar se en man gömma en död tv-kock, men inte vågar eller kan berätta vad hon sett.

Vad gör en människa till en mördare? Frågan ställs till Vik i en intervjuscen, och verkar vara central för handlingen. Vem som är mördaren är däremot ingen hemlighet, han visas i bild redan i början av första avsnittet, även om han inte genast får ett namn. Marek Oravec gestaltar den rovdjursliknande mannen med en blick som samtidigt är intensivt koncentrerad och avstängd, som om han var programmerad av någon eller något.

Tempot är lugnt, men tråkigt är det inte. Spänningen åstadkoms med små medel, som i den ordlösa kommunikationen mellan mördaren och Stina, båda på sitt sätt outgrundliga. Också de hemligheter som antyds i de otaliga karaktärernas relationer väcker frågor.

Fokus ligger, åtminstone till en början, mer på olika familjers vardag än polisarbete. Henrik Norlén, som spelar polis och potentiell förste älskare, tassar inledningsvis försiktigt in i bilden.

Här vimlar av skådespelare kända från andra deckarserier. Det blir lite roande att Wallander (Krister Henriksson) är gift med Mette Olsäter (Cecilia Nilssons roll Springfloden), och att Minken (Johan Widerberg i Springfloden) är deras son. Om man lever i mixad fiktion, alltså. I verkligheten är skådespelarna Henriksson och Nilsson gifta, och i just denna fiktion spelar Nilsson en biskop som gärna viger samkönade par, men motsätter sig abort.

Associationerna till Springfloden beror säkert på att den visades alldeles nyss, men också i berättandet finns liknande drag. Man rör sig i många sammanhang parallellt. Modus verkar ändå handla mindre om ett i allmänhet brutalt samhälle, och mera om specifika, dunkla drivkrafter.

För regin står Lisa Siwe (I taket lyser stjärnorna och två avsnitt av Bron) och Mani Maserrat. Serien är inte lika exceptionell och gastkramande som Bron, men lika engagerande som Springfloden. Och förhoppningsvis bjuder serien på en mera tillfredsställande upplösning än i den sistnämnda.

Pluspoäng för att man inte behöver vänta en vecka på följande avsnitt. De fyra första avsnitten visas måndag till torsdag den här veckan, de övriga fyra nästa vecka. Serien hade premiär på TV4 hösten 2015, en andra säsong kommer nästa år.

Synnöve Rabb Konstredaktör

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning