Sublim Mahler med hans egen orkester

Wienfilharmonikerna smekte Tammerforspublikens öron med sin sammetsklang.Bild: Lois Lammerhuber

Wienfilharmonikerna i Tammerforshuset 28.4. Dirigent: Daniel Harding. Solist: Elisabeth Kulman, mezzosopran. Bernstein, Mahler.

Det går hårt för Daniel Harding. Klockan 16, finländsk tid, i lördags slog han i gång Sveriges Radios symfoniorkesters konsert i Berwaldhallen (Chopin och Adès på programmet) och tre timmar och 45 minuter senare slog han i gång Wienfilharmonikernas konsert i Tammerforshuset. Pausen hade i och för sig slopats i Stockholm, men nog närmar sig logistiken det omöjliga.

Möjligt tycktes det inte desto mindre ha varit och han verkade inte ens stressad, snarare road, när han äntrade podiet. Orsaken till operationen var att levande legenden Zubin Mehta gett återbud till wienarnas åtta konserter långa turné som börjar och slutar på hemmaplan och däremellan upptar konserter i, förutom Tammerfors, Genève, Stockholm, Köpenhamn och Ålborg. Då Harding är en gammal bekant kändes valet sannolikt naturligt.

Ingen dirigent på jordens rund tackar dessutom nej till att uppträda med världens mest legendariska orkester, som av hävd inte håller sig med chefdirigent. Enligt en klassisk skröna tillfrågades Wienfilharmonikernas konsertmästare hur en debuterande dirigent hade klarat sig. "Riktigt bra, han störde oss nästan inte alls" löd svaret, alternativt "han följde oss helt smidigt".

Unik klangkultur

Så värst långt ifrån sanningen lär utsagan dessutom inte landa. Det lönar sig inte att ställa sig framför Wienfilharmonikerna och tro att man skall få dem att spela på ett annat sätt eller med en annan klang än de gjort sedan 1842. Vissa har försökt och har aldrig kommit åter. De som däremot förstått att bejaka orkesterns unika klangkultur, dess speciella frasering och högst personliga sätt att göra musik har inte sällan märkt att flexibiliteten är större än man kunde ana.

Harding – som i dagsläget lagt samtliga världens toppensembler för sina fötter – hör uppenbarligen till dem som inte stör i onödan, måhända inspirerar han rentav de gamla rävarna till nya stordåd. Åtminstone kändes hans version av Mahlers femte symfoni föredömligt fräsch i gestaltningen och rapp i vändningarna, utan att för den skull te sig det minsta jäktad eller effektsökande.

Och visst fanns det åtskilligt att beundra även på detaljplanet i Hardings Mahlertolkning, samtidigt som det förstås är rena lyxen att höra Mahler med dennes egen orkester. Sannolikt var det ungefär så här han föreställde sig sina radikala innovationer och nog var det ju detta klangideal han hade i tankarna när han tecknade ner Adagiettots subtila stråksats och Rondofinalens kontrapunktiska fyrverkeri.

Wiensk kärlekshistoria

Hardings tempon föreföll genomgående välvalda – eventuellt på snabbare sidan, vilket i detta fall är enbart till fördel – och framför allt kunde man glädja sig åt hans överlag alerta grepp om helheten. Vare sig inledningens sorgmarsch eller finalens tillkämpat glättiga stämningar kändes det minsta konstlade och det enorma slutcrescendot fick just det avgörande, befriande lyftet.

Och visst var årets 100-åring, Leonard Bernsteins vid 24 års ålder skrivna första symfoni Jeremiah ett på alla sätt logiskt komplement. Bernstein hade framför allt på äldre dagar en intensivt blossande kärlekshistoria med Wienfilharmonikerna, som resulterade i en mängd högklassiga skivinspelningar och att han därtill är en av historiens främsta Mahlerdirigenter är ett inte oviktigt tilläggsbonus.

Bernsteins stilistiska legering smakar Honegger och Hindemith, men även musikaltonsättaren in spe tittar fram mellan raderna. Den begeistrade Tammerforspubliken skämdes bort med de för wienarna så typiska sammetsmjuka stråkmattorna och kärnfulla blåsreplikerna och Elisabeth Kulmans mezzosopran smekte öronen på ett lagom uppfordrande sätt. Kan man väl önska sig mera?

Mats Liljeroos Musikkritiker

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33