Stugfolket

"Hur orkar ni hålla på? Varför njuter ni inte av livet i stället?"

Jag försöker vänligt förklara för min syster, som bott utomlands i snart 30 år, vad stuglivet betyder för oss som blev kvar. Men jag vinner inget gehör:

"Livet är kort. Varför inte njuta, resa, uppleva, låta sig bli bortskämd. Här ränner ni till stugan med hammare och motorsåg i högsta hugg, ni bygger och ni bygger till, ni släpar mylla och planterar ... För en kort sommar, i värsta fall bara för någon vecka."

Jaha. Vad svarar man då?

Jag bekänner: jag hör till stugfolket av gammal modell. Som tydligen enligt de senaste rönen är en försvinnande skara. I dag får det nog gärna vara stuga – men kraven är hårda. Det ska vara bilväg ända fram, helst inte mer än en timmes bilväg. Väl framme ska det finnas släta klippor som bara ytterskärgården kan bjuda på, det ska vara kvällssol så att man kan avnjuta grillstunderna utan stekande sol – och ja, förstås solnedgång i havet. Det ska vara en fin, långgrund sandstrand. Det ska vara el, rinnande vatten, helst kommunal avfallsservice. Natur ska finnas – men på vissa villkor. Det ska vara ormfritt, fästingfritt och helst också myggfritt. Och gud bevare – mössfritt. Helst ska stugan omges av en altan så att man kan uppleva naturen utan att behöva sätta sin fot på den ojämna marken.

Häromdagen hörde jag en konversation som jag inte kan låta bli att återge.

Ett något äldre par kom ut till holmen för ett övernattningsveckoslut – det första för i vår. Följande morgon beklagar de sig för grannen hur det rök in när de började elda i den öppna spisen. De hade huvudvärk och hade sovit väldigt dåligt. Grannen undrar: Men varför öppnade ni inte fönstren och vädrade? Nej, det finns ju så fruktansvärt mycket flygfän – omöjligt! Sen berättar de inlevelsefullt hur de i sena kvällningen hört klamp och tramp på stugtaket. De hade vågat sig ut och såg skrakarna sitta på rad. Grannen frågar: Har ni kollat skorstenen? Det händer att skraken bygger bo där.

En stund senare ser vi hur paret bär sina kassar till båten och lägger ut. För dem fick stugäventyret räcka för det veckoslutet.

Kanske är det på konstgjorda öar stugfolket njuter i framtiden? Stora glasverandor innanför vilka de kan stänga in sig och "uppleva naturen". Där de inte behöver ha en äkta sprakande brasa – elektriciteten från vindkraftverket intill förser dem med allt de behöver. Bilväg fram. Bara att knappa in en matkassebeställning på mobilen, kanske också en kockbeställning till partyt. Klappat och klart.

Märkte ni att jag ändrade från jag till de? Jag tänker njuta av stugulivet som det är nu. För livet är kort. Min syster är en klok kvinna.

Marita Granroth Featurechef

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33