Studie avslöjar: Stor förändring i rapporteringen om vargen

Vargflocken består oftast av en familj med ett så kallat alfapar och deras ungar. I Finland är en vargflock i medeltal sju individer stark. Bild: Jussi Nukari/Lehtikuva

Från 1990-talet till 2010-talet har bilden av vargen i offentligheten blivit positivare. Samtidigt tillspetsas vargkonflikterna. Det visar en ny doktorsavhandling om vargen i svenska och finska medier.

Få fyrfota varelser väcker lika starka känslor som vargen. En del skulle helst se att vargen utrotades i Finland. Andra talar för en större vargstam än dagens 220–250 individer.

Vargdispyterna som utspelar sig i medierna har länge intresserat Aku Ahlholm, kommunikationschef för jakt- och fisketjänster vid Forststyrelsen. I sin färska doktorsavhandling, Vargens röst. Rovdjursdiskursen i finsk, finlandssvensk och svensk press från 1990-talet till 2010-talet, granskar Ahlholm vargnyheter i sex dagstidningar: HBL, Vasabladet, Helsingin Sanomat och Kainuun Sanomat i Finland och Dagens Nyheter och Nya Wermlands-Tidningen i Sverige.

Det handlar om den första mer omfattande studien av rovdjursnyheter i Finland och Sverige.

Vargen får stödtrupper

Den första slutsatsen Ahlholm drar är att rapporteringen om vargen förändrats från 1990-talet till 2010-talet. Vargen, som tidigare snarast varit en symbol för ondska, framställs småningom mer positivt.

– Rösterna som tar vargen i försvar i nyheterna blir fler och starkare. Det speglar en förändring som dels har att göra med att miljöorganisationerna blivit aktivare, dels med att Finland och Sverige anslöt sig till EU. EU-direktivet ger vargen ett större skydd, och det diskuteras mycket i medierna, säger Ahlholm.

Aku Ahlholm har granskat vargnyheterna i finska och svenska medier. Han kommer fram till att myndigheter och forskare hörs allra mest – men inte i rubrikerna. Bild: Jyväskylä universitet

När rösterna som försvarar vargen ökar blir konflikten häftigare mellan människor – åtminstone i nyheterna.

– Försvaret stärker motståndet och tvärtom. I både Finland och Sverige är trenden som den brukar vara i rovdjursfrågor: generellt försvaras vargen i städerna, medan motståndet finns på mindre orter i närheten av vargrevir.

Djurägarnas och jägarnas åsikter återges oftare i rubrikerna för att de ger en större dramatisk effekt.

Myndigheter hörs – men inte i rubrikerna

I sin avhandling har Ahlholm framför allt granskat vem som kommer till tals i vargfrågor. Resultatet är tudelat.

– Det är vanligtvis myndigheter och forskare som intervjuas. Deras röster är ofta neutrala. Däremot återges djurägarnas och jägarnas åsikter oftare i rubrikerna för att de ger en större dramatisk effekt.

– Studien berättar mer om människan och medierna än om vargen.

Ahlholm ser en tydlig skillnad mellan rikstidningar och lokaltidningar.

– I lokaltidningar kommer lokalbefolkningen av naturliga orsaker mer till tals än i rikstidningarna, där forskare och myndigheter uttalar sig.

Under decennierna som Ahlholm granskat framträder däremot ingen större skillnad mellan Finland och Sverige.

– Attityderna är ganska likartade, men i Sverige skapade vargen tidigare större rubriker. Det beror på att vargstammen snabbt växte i Sverige efter att ha varit nära noll. I Finland har stammens storlek inte varierat lika dramatiskt.

På 1970-talet ansågs vargen vara utrotad i Sverige, men i dag är den svenska populationen ungefär 300 individer stark. I Finland är den mest betydande förändringen på senare tid att tyngdpunkten i vargbeståndet förskjutits västerut.

Vargen håller sig vanligen undan. Men då tyngdpunkten i det finländska vargbeståndet förskjutits västerut har fler vargobservationer registrerats. Vargen på bilden plöjer fram på en snötäckt myr i utkanterna av Kuhmo vid östgränsen. Bild: Jussi Nukari/Lehtikuva

Fler vargobservationer nära bebyggelse skapar kontroverser i nyheterna, enligt Ahlholm. Jakten anses antingen vara för småskalig eller för omfattande.

– En stor del av dem som vill minska antalet vargar är djurägare som är rädda om sin hund, eller om sina får och renar. En intressant detalj är att det finns många hundägare också bland vargens försvarare. Man känner en beundran för vargen för att den är hundens vilda förfader.

Djupa rötter

Ahlholm konstaterar att vargen är en het potatis i medierna i förhållande till antalet vargar. I Finland finns till exempel inte mer än ungefär 0,0007 vargar per kvadratkilometer. Antalet människor per kvadratkilometer är omkring 18.

– Vargen har blivit en ganska stor nyhetsfråga. För enskilda djurägare kan den förstås orsaka skada. Det handlar också om en rädsla för vargen som går tillbaka till 1800-talet, säger Ahlholm.

De senaste kända fallen då vargen angrep människor inträffade på 1880-talet då barn i Åbotrakten föll offer för vargattacker.

I regel är vargen mycket skygg. Få finländare har någonsin sett en varg.

– Ändå blir nyheterna om vargar lätt dramatiska. Medierna bygger upp sina berättelser på det sättet. Om någon är kritisk mot vargen ringer man genast upp en organisation som man vet kommer att vara av annan åsikt. De här personerna möts nästan aldrig, men i nyhetstexterna gör de det. Man skapar en känslosam dialog som sällan finns i verkligheten, säger Ahlholm, som själv jobbat som journalist.

– Å andra sidan följer artiklarna i studien oftast journalistreglerna, och jag påstår inte att medierna borde göra annorlunda. Det bästa sättet att återge nyheter är ändå i allmänhet att försöka få in olika synvinklar.

Läs också Anna-Lena Lauréns reportage från världens vargrikaste område:

"Vargen är Guds skapelse, den har rätt att existera"

Aku Ahlholm disputerade i svenska språket vid Jyväskylä universitet den 5 februari. Materialet bestod av 413 artiklar från 1990-talet till 2010-talet. 30 procent av de intervjuade var myndigheter, 20 procent forskare, 11 procent representanter för miljöorganisationer, 8 procent jägare, 7 procent lekmän, 4 procent djurägare och 3 procent politiker. Resten är andra experter, som veterinärer. Avhandlingen kan läsas på adressen http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-39-8513-4

Vargen (Canis lupus) är det största av de vilda hunddjuren. Biologiskt är vargen av samma art som tamhunden.

Vargen är ett socialt djur och lever helst i familjeflockar.

När vargen ylar kan det betyda att den ska ut på jakt, vaktar sitt revir eller kallar på flocken.

Vargen jagar helst i flock och kan fälla bytesdjur som är mycket större än den själv, till exempel älgar. Också en ensam varg kan fälla en älg.

De största vargstammarna finns nära östgränsen, men vargen har ökat i antal i västra Finland. Antalet vargar i Finland uppskattas till mellan 215 och 250.

Vargar kan förekomma i hela landet. Ensamma ungvargar som letar efter revir kan vandra hundratals kilometer.

Vargen rör sig mest i skymningen och på natten. Den är mycket uthållig och snabb.

Vargen undviker människor och ses därför ytterst sällan. Vargen har inga naturliga fiender.

Vargen får oftast tre till sex ungar per kull. Ofta dör upp till hälften av ungarna av parasiter, sjukdomar och matbrist.

Källor: Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet Luke, suurpedot.fi

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning