Straffpredikan i juletid

De senaste veckorna har jag, med klimatmötet i Bonn i färskt minne, gått och ondgjort mig över det energislöseri som kallas julbelysning.

Låt gå för en liten ljusstake här och en julstjärna där – att drapera hela stan med miljontals stora och små lampor måste väl vara höjden av idioti i en värld där kampen mot den globala uppvärmningen borde ha högsta prioritet? Alldeles särskilt har jag äcklats av shoppinggalleriornas excesser i ljus.

En stunds research tvingar mig ändå att lite lägga band på min straffpredikan. Dagens LED-lampor är verkligen inga stora klimatbovar. Jag pillar en stund på miniräknaren och kan sedan konstatera att en vanlig sjuarmad ljusstake, om den drivs av nordisk standardel, kan lysa dag och natt i 180 år innan den förorsakat lika stora koldioxidutsläpp som en flygresa tur och retur mellan Helsingfors och Stockholm. Också om ljusstaken drivs av el producerad med enbart kolkraft kan den brinna i över 17 år innan den är ekvivalent med denna korta flygresa. Det motsvarar julljus i fönstret för en hel livstid om man tänker sig att armaturen ligger nerpackad i en låda större delen av året.

Eller för att göra ytterligare en jämförelse: den el som ljusstaken förbrukar mellan första advent och tjugondag Knut kan man spara in genom att låta skinka och pepparkakor steka färdigt i ugnens eftervärme.

Exakt hur mycket energi världens julbelysning förbrukar hittar jag ingen statistik på. Den mest vederhäftiga rapporten är nästan tio år gammal och publicerad av USA:s energidepartement, som uppskattar att den amerikanska julbelysningen slukar 6,6 miljarder kilowattimmar om året. Det motsvarade 0,2 procent av USA:s energikonsumtion, översteg den totala årliga elförbrukningen i länder som El Salvador och Tanzania, och är nästan lika mycket som den årliga produktionen i kärnkraftverket i Lovisa. TT rapporterade för sin del under veckan om ny forskning som registrerat en "förvånansvärt kraftig ökning" av ljustrålningen nattetid under en fyraårsperiod på 2010-talet.

Slutsatser? Ja, för det första får man väl medge att ljusframställning på det stora hela ändå är ett vettigt användningsområde för elektricitet. Att komma ihåg att stänga av julbelysningen till natten är säkert bra, men i relation till en enda mindre nödvändig flygresa är det en ynklig klimatförbättring – i värsta fall ett rent självbedrägeri för att döva sitt miljösamvete.

Det som känns speciellt sorgligt är att julbelysningen verkar bekräfta den von Wright-inspirerade tanken om att ny teknologi inte löser miljö- och klimatproblem. Det är förstås utmärkt att LED- och lågenergilampor sparar 80-90 procent i jämförelse med klassiska glödlampor. Men sett till det kraftigt ökade antalet lysande punkter i stadsbilden, verkar det inte som om energibesparingar står speciellt högt på listan när det lackar mot jul. Jag tillstår att detta inte är en strikt vetenskaplig iakttagelse, men om någon kan lugna mig med att vi numera faktiskt använder 80-90 procent mindre el för julbelysningen, så gör det för all del.

Sen är förstås syftet med julbelysningen i det offentliga rummet ofta inte att skapa julstämning. Tvärtom är den ett led i affärernas och galleriornas kapprustning i slaget om konsumenterna, ett årligen återkommande försök att skapa julstress, att hetsa oss att konsumera så mycket vi kan.

Fredrik Sonck Kulturchef

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00