Storstädning på webben

I helgen tappade Donald Trump tillgången till sitt favoritkommunikationsmedel Twitter, efter att hans anhängare stormade kongressbyggnaden, initierade av presidentens egna uttalanden. Bild: Justin Sullivan / Lehtikuva-AFP

Teknikjättar som Twitter, Facebook och Google famlar runt i en yrvaken publicistisk roll. Samtidigt tar Donald Trump och hans hejdukar till sin bravurgren: högljutt martyrskap.

Voltaire förespråkade en öppen samhällsdebatt där alla kan föra fram sina idéer och kritisera oliktänkare. "Tänk själv, och låt andra åtnjuta privilegiet att göra samma sak." Längs vägen tappade vi bort både respekt och sans. Drömmarna om att mänskligheten skulle leva upp till förnuftsidealet tack vare att internet grusades långt innan en alltmer desperat och isolerad Trump portades från sociala medier till följd av rå, aggressiv retorik och grundlösa konspirationsteorier som uppviglade en våldsbenägen mobb av "patrioter" att försöka kullkasta ett legitimt valresultat.

Inom våra små, nordiska språkområden är vi ovana med digitala nedstängningar. En del skriker bestört "censur", andra ler skadeglatt då gaphalsarnas rollmodell fråntas sin ohämmade roll inom tokhögerns åsiktsbildning. Ändå skaver det. Lyckas det digitala samhället sammanjämka två grundläggande normer: åsikts- och yttrandefrihet, samt principen om icke-diskriminering? "Fanns ingen man på vallen kvar? Det frågtes blott, det gavs ej svar."

Strax innan jul släckte Youtube ner det kontroversiella Swebbtv för "brott mot användarvillkoren", förmodligen efter upprepade varningar om vaccinskeptiskt och coronarelaterat innehåll. I likhet med många kanaler ute på högerkanten utlovade sig Swebbtv rapportera saker som "vanliga medier inte skriver om" – dock med ljusskygg agenda och kopplingar till det högerpopulistiska Alternativ för Sverige. Som en röd tråd genom så kallade alternativa medier löper en världsbild där en "elit" med "ljugande mediers" och "institutioners" hjälp driver en "hemlig agenda" beträffande klimat och migration, samt coronaviruset och vacciner. Från ordet "gå" spolar man faktagranskning, pressetiska regler, gallring, redigering och ansvarstagande.

I åratal betecknade sig techjättarna – dagens mediegiganter och privatägda offentliga rum – som neutral infrastruktur. Nu har de saktfärdigt och yrvaket axlat en publicistisk roll, börjat moderera innehåll som användarna laddar upp. Det massiva, delvis automatiserade flöde av filtreringsbeslut som tas av privata företag är dock inte föremål för lagstiftning. Den motvilliga redaktionella styrningen kan varken överklagas eller följas upp. Den upplevs som icke-transparent, selektiv eller rentav godtycklig. Därmed matas ett offernarrativ bland de drabbade, fredlösa och fågelfria som förpassas ännu längre ut i marginalen. Frustrationen skapar ringar på vattnet och inspirerar ytterligare krusningar av desinformation.

Samtidigt står samhället inför en ny sorts ultracynisk propagandateknik: firehose of falsehood – osanningens brandspruta. Syftet med traditionell propaganda är att manipulera på ett förutsägbart vis, att konsekvent undvika interna motstridigheter för att skapa ett sken av trovärdighet. Syftet med osanningens brandspruta är däremot att fånga allmänhetens uppmärksamhet, översvämma mediefältet och kapa agendan. På webbjargong kallas nihilistiska debattörer för edgelord: en person som i ond tro flaggar med tabubelagda ämnen, chockerande åsikter och absurditeter i syfte att sänka debatten och omöjliggöra ett sansat samtal. Detta oseriösa och ironiska ordbruk har förfinats till ren konst av egomanikern Trump, som i åratal har missbrukat yttrandefriheten och presidentämbetet för att så förvirring, kaos och förlöjliga hela samhällsdiskursen – samt inspirera medlöpare.

Då hutlöst mumbo jumbo krängs ut i automateld – likt en överbelastningsattack på webben – uppstår allmän förvirring och apati. Tvivlet slår rot och skapar sprickor genom demokratin och det förnuftsbaserade, lösningsinriktade samtalet. Angriparen behåller initiativet, motparten fastnar i en reaktiv roll. Samhället har misslyckats i sin informationsfostran. Ju större del av vår offentlighet vi förlägger på de alltmer antisociala medierna, desto större växer sig utmaningen. Inte ens lagstiftning räcker till för att ta oss ur denna ångestladdade psykologiska, rentav teologiska återvändsgränd. Vi behöver tänka bättre, långsammare tankar, mötas i äkta samtal – och lyssna. Eller också leva med konsekvenserna av en lavinartad, ohelgad digital urladdning.

Torsten Fagerholm är ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Renoverad funkisbostad inspirerar som härligt stadshem

Mer läsning