Stormen berör oss mer än skepp och segel

– Om man bara talar om sjömän och fartyg, är det som om hela berättelsen ägde rum i en sagovärld, säger Wagnerregissören Kasper Holten. Bland annat därför syns inte ett enda skepp i hans uppsättning av Den flygande holländaren.

Wagner var väldigt personlig i sina operor. Det finns en hel del av honom i Wotan, i Hans Sachs i Mästersångarna och definitivt i Tristan. Han använde i hög grad sitt eget liv för att skapa myterna, som ändå reflekterar också hans egen person.

Är alltså karaktärerna självporträtt?

– På sätt och vis, ja. Givetvis inte i ett ett-i-ett-förhållande, men ändå. När han blir kär i Mathilde Wesendonck skapar han Tristan och Isolde. I sista hand är han alltid personlig och ärlig.

Personlig och ärlig har också regissören Kasper Holten försökt vara i regiarbetet med Den flygande holländaren som går upp på Nationaloperan på fredag. Holten medger att hans uppsättning medför ett radikalt avstamp från librettot, men säger att han inte egentligen velat modernisera operan, utan att den för honom kändes modern från början.

– För mig handlar det alltid om att hitta en nyckel till tolkningen. I fallet med regin av Frau ohne Schatten (Richard Strauss) dröjde det ganska länge, i det här fallet gick det snabbt. Då löste sig också alla andra öppna frågor om kostymer och scenografi.

Bokstavligt flygande

I den aktuella versionen har Den flygande holländaren blivit en hyllad konstnär som reser jorden runt och frekventerar flygplatser, och som känner sig förbannad i sin ensamhet och sin oförmåga att slå sig till ro och etablera meningsfulla mänskliga relationer. Daland, som i originalet är sjökapten, har blivit redare och konstsamlare, hans dotter Senta konststuderande och hennes fiancé Erik investeringsbankir (i stället för jägare).

Väsentligt för Holten har varit att flytta fokus från Senta till Holländaren.

– Under de senaste tjugo, trettio, fyrtio åren – ända sedan Harry Kupfers produktion i Bayreuth 1978 – har jag sett otaliga versioner av Den flygande holländaren som alla kommit att handla mer eller mindre om Senta. Men operan heter inte Senta, utan Den flygande holländaren och det förefaller som att det har varit mycket svårare att förstå Holländaren: vem är han, denna mytologiska varelse, som har farit över haven och förbannats?

Ja, vem är Holländaren?

– Jag tror det finns en del av Wagner själv i honom. Wagner var rastlös och ständigt på resande fot, vi vet att han fick inspiration till operan när han flydde från Riga till London och tog i land i Sandvik i Norge. Han flydde från ett ställe till ett annat och gick alltid ett osäkert öde till mötes. Wagner är den flygande holländaren, som aldrig slår sig till ro, inte ens på gamla dar i Bayreuth. Han fortsatte att resa och dog i Venedig till exempel.

Inga segel

I de allra flesta regier av Holländaren har nästan alltid skepp figurerat i scenbilden – men inte i denna uppsättning.

– Librettot talar om skepp, kaptener och hav, och det är förståeligt att många regissörer känt sig bundna av dessa element, men i mitt tycke kan dessa uppfattas som metaforer. Hurdan ter sig operan om vi accepterar att den inte handlar om skepp, om vi i stället accepterar att handlingen handlar om ensamhet, förbannelse och svårigheten i att finna kärleken? När holländaren sjunger att hans skepp är starkt och orubbligt, sjunger han egentligen om sin kropp. Uppsättningen må utgöra ett radikalt avstamp från librettot på ytan, men den är trogen kärnan, menar Holten.

Och kärnan i verket är enligt Kasper Holten stormen som Holländaren befinner sig i.

– Stormen är något som jag tror en stor del av publiken kan känna igen. Med stormen avser jag resandet, informationsöverflödet och känslan av att hela tiden bli översköljd av nyheter om Syrien så fort man öppnar mobilen. Det handlar om svårigheterna att leva som konstnär, när man har extrasensitiva känselspröten och känner hur lätt det är att hela tiden bli distraherad. Det handlar inte om att undvika stormen utan om att handskas med den: gör man det genom att fly in i ett beroende av sex, droger, alkohol, spel eller arbete, eller kanske genom att hitta ett ankare i livet, något att knyta an till? Det är mycket svårare.

Holten nämner omedelbart två exempel från filmens värld där han sett att motsvarande frågeställningar behandlats på senare år: dels Thomas Vinterbergs Up in the Air (2009) där George Clooney flyger och flyger utan att någonsin landa, dels Shame med Michael Fassbender (Steve McQueen, 2011), där sexet har en framträdande roll.

– I bägge fallen talar vi om ensamheten och svårigheterna att på riktigt knyta an. Det ironiska är att ju mer sammanlänkade vi är och ju bättre verktyg vi har att kommunicera, desto svårare har vi att på riktigt relatera till andra människor. För mig handlar Holländaren om de frågeställningarna. Jag förstår frågan om varför Holländaren skall moderniseras, men för mig är den fullständigt irrelevant, säger han med eftertryck.

Inte allas öde

Som för att illustrera de fenomen vi nyss talat om avbryts konversationen av ett inkommande skypesamtal från Kaija Saariaho, som befinner sig i New York. Hon har en telefontid med Holten och tillsammans skall de diskutera operan som Saariaho skriver för Holtens operahus, Royal Opera House i London, med premiär 2020. Mer än så säger Holten inte om det ämnet.

Man kunde protestera mot hans tanke och påpeka att alla människor ingalunda lever i samma storm. Alltjämt finns det människor som jobbat på samma arbetsplats i hela sitt yrkesverksamma liv och som inte lever det rastlösa livet.

– Givetvis handlar den här berättelsen inte om alla, vi talar inte om Jedermann (Envar), men personligen kan jag känna igen mig i Holländarens livsöde. Man kan kalla mitt perspektiv elitistiskt, men detsamma kunde sägas om Wagners.

Stöter på problem

Nästan alla Wagners operor handlar om försoning i någon form, och oftast genom huvudpersonens kärleksrelationer, så också Holländaren.

– Trots att jag uppenbart älskar Wagner, har jag fundamentala problem med kvinnorollerna och hur det oftast är kvinnorna som måste offra sig i hans operor – Elisabeth i Tannhäuser, Brünnhilde i Ringen, Kundry i Parsifal. I Holländaren är det Senta som måste begå självmord för att förlösa Holländaren. Det är en problematisk tradition, som jag alltid har försökt omkullkasta. I min Ringcykel till exempel överlevde Brünnhilde. Och i den här produktionen försöker jag vända på steken så att det inte är Senta som skall behöva begå självmord och betala det högsta priset.

– Wagners drömmar är på sätt och vis trista, för idén om försoning genom död är åtminstone för mig svår att acceptera. Vi kan säkerligen identifiera och erkänna hans längtan efter försoning, men det är inte samma sak som att säga att försoningen i sig vore positiv. Utan att avslöja slutet kan jag säga att Senta i vår version erbjuder sig att uppoffra sig på ett sätt som kan vara till och med sorgligare än det traditionella där hon tar sitt liv.

Även om Wagners operor kan verka problematiska ur ett jämställdhetsperspektiv, förefaller det för Holten som om det alltid kvinnorna som är de drivande krafterna.

– Holländaren är egentligen en ganska statisk karaktär, medan Senta skapar förändring. Men ingendera är helt och hållet sympatisk, snarare är båda rätt narcissistiska. Jag hatar det när operakaraktärer får alltför enkla etiketter och blir antingen goda eller onda. Men jag älskar det faktum att Wagner framställer sina goda typer som busar och vice versa, det är djupt mänskligt och det är vad som alltid tilltalat mig i Wagners fall.

Kasper Holtens version av Den flygande holländaren har premiär på Nationaloperan den 18 november.

Profil

Kasper Holten

Född: 29 mars 1973 i Köpenhamn.

Yrke: Regissör.

Karriär: Valdes som 26-åring till operachef för Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Blev 2011 chef för Royal Opera House i London. Tackade hösten 2015 nej till en förlängning av kontraktet, av familjeskäl.

Bakgrund: Växte upp i en familj med två bankirer. Mamman, Bodil Nyboe Andersen, verkade i ledningen för danska centralbanken 1991–2005. "Jag lärde mig att hon hade en oerhörd förmåga att dramatisera, eftersom hon alltid föreställde sig värsta scenario i ekonomin." Fadern insisterade på att sonen skulle exponeras för olika influenser: simning, piano, fotboll, teater, konst och scouting.

Familj: Gift med Signe Fabricius, som är koreograf i Holtens produktion av Den flygande holländaren i Helsingfors.

Mentorer: Lärde mig massor som assistent åt Klaus Hoffmeyer i Ringen i Århus 1994–96. Harry Kupfer lärde mig en hel del om karaktärernas komplexitet.

Övriga Wagnerregier: Har bland annat regisserat Ringen, Liebesverbot, Tannhäuser och Lohengrin. Meistersinger har premiär i London den 11 mars.

Framtidsplaner: Prövar på livet som frilansare och drömmer om att göra teaterregier, film och opera. Härnäst Carmen i Bregenz och en ny opera av Kaija Saariaho med premiär i Covent Garden 2020.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00