Jan-Erik Andelin: Sverige – en rätt navelskådande parlamentarisk monarki

Bild: Wilfred Hildonen

Var Jimmie Åkesson har snappat upp fröet till sin nationalism? I Sverige, förmodligen.

Ronna i Södertälje sägs vara en av Sveriges mest utsatta förorter. En lördagsförmiddag hänger åldrande män med grå skäggstubb här kring buckliga bilar som rester av ett fjärran patriarkat. Borta vid parkeringen står tre av dem under ett träd och säljer saker ur en tvåhjulig shoppingvagn, ganska så där inofficiellt.

I närmaste höghus bakom det lilla köpcentret hänger en jättelik svensk flagga utmed en balkong. Det är ingen officiell flaggdag. Inte heller är något stort sportevenemang på gång.

Jag frågar min svenska fotograf hur man ska förstå balkongflaggan, stor som ett lakan för en parsäng. Han vet inte.

Fast jag har läst att blågula balkongflaggor i Sverige allmänt ses som en ohyfsad nationalism, eller till och med som ett rasistiskt utspel. En del bostadsrättsföreningar (som vi kallar husbolag) och hyresvärdar förbjuder flaggorna som kan förstås som åsiktsyttringar.

Eller så tycker man bara kanske, helt riktigt, att god flaggkultur är att flaggan ska vaja i en flaggstång och inte svepas så där kring pelargonlådan, kattburen och askfatet.

Nationalismen är ett hett tema i svensk politik. Man hänvisar till den i riksdagen när man håller Sverigedemokraterna, med en femtedel av platserna i salen, på en käpps avstånd. "Sverigevännernas" fosterländskhet är inte av rätt sort, säger man.

Under sommarens politikerträff vid Almedalsveckan var retoriken ibland ganska på grundkursnivå. Där blev nationen till en pajkastning.

Liberalernas Jan Björklund sade sig, trots att han är major i det svenska försvaret, vara "livrädd" för nationalismen.

Populistledaren Jimmie Åkesson kontrade med att om en förskräckt darrande Björklund hade fått bestämma så hade det inte funnits några nationer och i somras inte något fotbolls-VM. "Sveriges landslag hade haft sin hemmaplan i Bryssel"; lilla bottennappet där.

Sju partier i Sveriges riksdag tar avstånd från SD:s blommiga Sverigeromantik och blånande drönarbilder av svenska landskap. Hela riksdagen dansar i själva verket just nu en parlamentarisk polonäs där det gäller att förhålla sig till ett av riksdagens partier som till mässlingen.

Och ja: varifrån kommer månntro den här förskräckliga nationalismen? Denna förfärliga, som man tycks tycka, halvfascistiska idé om Sverige som det bästa landet på jorden.

Den föreställningen kommer från Sverige självt. Från tider då Sverige var en pionjär på internationellt samförstånd och bistånd. Då ärat dess namn flög över jorden och Hammarskiöld kraschade i djungeln.

I dag är Sverige partipolitiskt sett en överraskande navelskådande parlamentarisk monarki. Den svenska valrörelsen 2018 handlade om så gott som allt – utom om världen utanför Sverige.

Det sades knappt någonting om Sverige och EU, förutom någonting smått av Liberalerna. Ingenting om utrikeshandel. Ingenting om Storbritannien och brexit. Ingenting om Nato eller USA. Ingenting om att Sveriges försvarsminister, en socialdemokrat, precis hade tagit emot finaste paraden i Washington och bekräftat ett nytt, tydligare svensk-amerikanskt försvarssamarbete.

Ingenting sades om Ryssland. Och bara lite om Finland: landet dit högern sade att Nordea hade flytt för de rödgröna skatternas skull. Till och med debatten om invandringen lyckades man föra utan att säga så mycket om de länder därifrån flyktingar och migranter ger sig ut på landsvägen.

Det är som två bubblor inuti varandra. De i den större svenska bubblan mobbar Jimmie Åkesson och hans miljon svenska väljare i den inre.

I övrigt är Sverige ett internationaliserat land som vilket annat. Stockholm är en öppen, mångkulturell stad där alla får plats på bussen. SL-bussen har för övrigt först av alla den svenska flaggan glatt fladdrande framme i busspannan närhelst det finns orsak.

Svensk politik säger sig värna det öppna samhället på jorden. Men när man vänder sig till väljarna handlar det mest bara om Sverige.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning