Stjärngossen Froome är inte färdig

Starkast. Chris Froome – bäst i Tour de France 2016.Bild: YOAN VALAT

Marco Pantani vänder sig förmodligen i sin grav. Team Sky har tagit kål på tourromantiken, skriver Marcus Lindqvist.

La Galaxie Froome. L'Equipes färska rubrik är väldigt beskrivande.

Chris Froome är utan tvekan tourens starkaste cyklist – än en gång. Det bevisade han inte minst med sin utklassningsseger i den artonde etappen, ett 17 kilometer långt krävande lopp mot klockan mellan Sallanches och Megève.

Men han skulle aldrig ha vunnit Tour de France tre gånger utan att ha ett stjärnspäckat lag bakom sig: Tränare, sportdirektörer, stödpersonal och – framför allt – stallkamrater. Team Sky har den största budgeten och spar inte på utgifterna för att se till att Froome har allt stöd han behöver.

Den enda gången under de senaste tre veckorna som Froome var i gungning var under den nittonde etappen mellan Albertville och Saint-Gervais-les-Bains, då regnet förvandlade utförsåkningen från Montée de Bisanne till ett blodbad. Froome var en av dem som vurpade sig blodig och tvingades slutföra etappen med en cykel han lånat av stallkamraten Geraint Thomas. Men konkurrenterna lyckades inte utnyttja Froomes enda svaga stund stallkamraterna Wout Poels och Mikel Landa neutraliserade attackerna och ledsagade maillot jaune ända till mållinjen.

Annars följde bergsetapperna ganska långt samma manuskript som förut under touren: Team Sky – Wout Poels, Mikel Landa, Geraint Thomas, Mikel Nieve, Sergio Henao – satte ett så högt tempo i tätklungan att ingen av Froomes konkurrenter kunde eller vågade rycka ifrån. Ryckte någon halade Poels & Co snabbt in dem igen. Froome kunde spara sina krafter och oftast knycka några avgörande sekunder i slutet.

Marco Pantani vänder sig förmodligen i sin grav. Sky har tagit kål på tourromantiken. Det är ganska ont om spektakulära attacker och djärva soloräder nu för tiden, men det är så modern cykling med wattmätare och kyligt kalkylerade insatser fungerar.

Ett av få undantag var Romain Bardets fräcka ryck under den nittonde etappen, vilket gav Frankrike tourens första etappseger (bara två gånger i historien har Frankrike kammat noll) och Bardet en andra plats i sammandraget. Dan Martin satte också liv i bergsetapperna men sina ibland något dumdristiga attacker.

Nairo Quintana var tourens största besvikelse, men slutade trots allt trea. Ett steg bakåt efter två andra platser, men han hade bara inte samma sting som vi sett förut.

De flesta andra toppnamnen var nöjda med sina positioner och ville till slut inte ens utmana Froome. Defintivit synd att Alberto Contador tvingades avbryta i ett tidigt skede.

Det är dåliga nyheter för konkurrenterna att Froome tänker fortsätta minst tre år till och försöka tangera Anquetil, Merckx, Hinault och Indurain med fem toursegrar. De måste verkligen komma på något nytt, vara bättre organiserade och samarbeta bättre.

Samtidigt gav den här touren en hel del positiva besked om framtiden: Adam Yates övertygade stort med sin fjärde plats ochTom Dumoulin visade med sina två etappsegrar och starka insatser i bergen att han kommer att bli en seriös segerkandidat om något år. Synd bara att holländaren kraschade under nittonde etappen: en bruten underarm är ett tungt bakslag för hans drömmar om ett OS-guld i tempo.

Marcus Lindqvist Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33