Stimulerande kvartettspel för Östersjöns framtid

Kamuskvartetten består av Terhi Paldanius, violin I, Jukka Untamala, violin II, Petja Kainulainen, cello och Jussi Tuhkanen, altviolin. Bild: valokuvaaja/photographer Ida Nis

Cloun på Kamuskvartettens Östersjöskiva är den gedigna tolkningen av Wilhelm Stenhammars sjätte stråkkvartett.

Kammarmusik

För Östersjön

Kamuskvartetten (Terhi Paldanius, violin I, Jukka Untamala, violin II, Jussi Tuhkanen, altviolin, Petja Kainulainen, cello) spelar verk av Nielsen, Stenhammar, Wennäkoski och Tarrodi. (Alba)

Kamuskvartetten har på sin nya, om än redan i december 2019 inspelade, skiva hakat på det alltid lika aktuella Östersjötemat och med stöd av Stiftelsen för ett levande Östersjön sammanställt en stimulerande recital med svensk, dansk och finländsk musik på programmet. Det finns som bekant fler länder kring Östersjön, men bra så här.

Carl Nielsens första stråkkvartett från 1888 är ett föga karakteristiskt ungdomsverk, även om den originella harmonibehandling som sedermera blev hans varumärke sporadiskt skymtar fram i finalen. Brahmsinfluenserna är tydliga men stycket äger ändå en helt egen charm, som Kamus nogsamt understryker i sin spontant fräscha läsning.

Lotta Wennäkoskis stämningsfulla Culla d'aria (2004) är ett bra exempel på samtida kvartettmusik, avfattad med genuin förståelse för instrumentets uttrycksmöjligheter och med minutiös precision förverkligad av Kamus. I Andrea Tarrodis Sorg och glädje (2014, ursprungligen skriven för tenor och cello till Runebergs text) tecknar Jussi Tuhkanens altviolin och Petja Kainulainens cello en för tonsättaren typisk, känslomässigt berörande ögonblicksbild.

Handslag med Sibelius

Skivans clou är Wilhelm Stenhammars sjätte stråkkvartett (1916), ett av det förra seklets finaste verk i genren. Stenhammar tillägnade Sibelius sin fjärde kvartett, men det är i den sista kvartetten han på allvar skakar hand med sin gamle vän. Samma doriskt färgade d-moll och kontrapunktiska skrivsätt som i Sibelius, Stenhammar tillägnade, sjätte symfoni präglar kvartetten, men intressant nog är det Stenhammar som här föregriper Sibelius med sju år.

Kamuskvartettens tolkning ger, föga överraskande, ett gediget analyserat och utförandemässigt välavvägt intryck och en jämförelse med svenska Stenhammarkvartettens åtta år gamla inspelning röjer inga avgörande skillnader. Trots att repertoaren är ny för Kamus förefaller man helt och hållet hemma i estetiken och det något rörligare tempot i den innerliga långsamma satsen fungerar problemfritt.

Inspelningen är gjord i S:ta Katarina kyrka i Karis och Simon Fox-Gál har, i fruktbar växelverkan med den lagom generösa akustiken, skapat en naturlig och varm klangkropp kring instrumenten. På minussidan får däremot sättas det föga informativa, om än vackert fotoillustrerade texthäftet. Anna Klemeläs korta Östersjörelaterade text återfinns glädjande nog på tre språk, men Kamuskvartettens synpunkter på repertoaren är alltför knapphändiga och tillkomstår saknas.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning