Steinbeck på spaning efter pudelns kärna

John Steinbeck hade tjänar sitt uppehälle och vunnit ära och berömmelse på att skriva om Amerika. Men hur såg landet ut 1960? Författaren som närmade sig 60 hade inte upplevt det känslomässigt på 25 år. Förändringarna kände han endast till från böcker och tidningar.

Den gnagande känslan av snedvridna minnen och av att ha förlorat kontakten med verkligheten bidrog till hans beslut att återupptäcka Amerika. Hösten 1960 köpte han en husbil som han gav namnet Rosinante efter Don Quijotes häst. Det blev en 16 000 kilometer lång färd genom 34 stater. Som resesällskap hade Steinbeck sin franska pudel Charley, ett spirituell och personlig medresenär som ändå inte sade annat än "ftt". Travels with Charley utkom 1962 och blev en bestseller samma år som författaren senare på hösten tilldelades Nobelpriset i litteratur.

Inkognito hela vägen

Mycket vatten hade naturligtvis flutit i Mississippi sedan författarens vinddrivna "Okies" startade sin odyssé till Kalifornien i Vredens druvor (1939). I likhet med sin författare hade säkert också de förändrats och stödde på 1960-talet Nixon och Goldwater. Steinbeck ville iaktta och registrera dessa förändringar men dessutom anfäktades han av en obotlig wanderlust. "En gång vagabond, alltid vagabond."

Steinbeck hoppade i sin med husvagn försedda pickup på Long Island utanför New York och tar färjan över till Connecticut varifrån resan fortsatte genom New England och ända upp till Niagarafallen vid Kanadas gräns. Därefter vänder han västerut mot Michigan, Illinois, Wisconsin och Minnesota. Sedan följde North Dakota, Montana och Washington och sedan ner längs västkusten ända till Kalifornien. Via Arizona och New Mexico gick färden slutligen till Texas och Louisiana innan han vände hemåt.

Märkligt nog lyckades författaren, åtminstone enligt egen utsago, hålla sig inkognito under hela resan. Det enda som nummerplåtarna avslöjade var hans hemort New York.

Överflöd, avfall

Redan under ett tidigt skede av resan gör han iakttagelsen att "amerikanska städer är som grävlingsgryt, kantade av skräp – allesammans – omgivna av högar av rostiga bilvrak och nästan begravda under avfall... Om inte annat så kan vi av detta se vilket vilt och vårdslöst överflöd vår produktion skapar, och slöseri tycks vara kännetecknet." Mycket förutseende undrar författaren om det inte kommer en tid då vi inte längre har råd med denna slösaktighet – kemiskt avfall i floderna, metallskrot överallt och atomavfall begravt djupt ner i jorden eller nersänkt i havet.

Något vemodigt konstaterar han också att det regionala språket är på god väg att försvinna. Det har 40 år av radio och 20 år av television fört med sig. Han minns en tid när han nästan exakt kunde fastställa var en person kom ifrån genom hans sätt att tala. Han sammanfattar: "Med dialekterna kommer också de lokala egenheterna att försvinna. Idiomen, metaforerna som gör språket rikt och fullt av platsens och tidens poesi, måst försvinna. Och i stället kommer det ett nationalspråk, preparerat och paketerat, ett smaklöst standardspråk."

När författaren under resan reflekterar över begrepp som Amerika och amerikanare är han fullt på det klara med att det i Europa är en populär sport att beskriva hurudana amerikanerna är och att alla tycks veta det. Han medger att det också gäller vice versa. Men även om han betraktar amerikaner som individer, helt olika varandra, kommer han likväl till slutsatsen att alla amerikaner är i mycket högra grad amerikaner än de är nord- eller sydstatare, väst- eller öststatare. "Det är inte några patriotiska floskler; det är ett noga konstaterat faktum. Amerikaner från vitt skilda delar av landet och av helt olika härstamning är mer lika varandra är walesarna och engelsmännen, lancashirebon och cockneyn, eller för den delen också låglandsskotten och högländaren."

Då Steinbeck nalkas Monterey County och Salinas i Kalifornien återser han det landskap som en gång var hans födelsetrakt. Med stilla vemod noterar han förändringarna och citerar en titel av Tomas Wolfe: You can't go home again. I mötet med sina systrar i Monterey blir det gräl och käbbel om det förestående presidentvalet mellan Kennedy och Nixon. Bägge syskonen var republikaner.

Vrede i New Orleans

I sin dämpade framställning betonar Steinbeck ofta att det gäller hans synintryck och iakttagelser som kan verka som en härva metmaskar i en burk. Upprörd och indignerad blir han först i New Orleans då han bevistar ett spektakel i samband med svarta barns integrering i en skola. Varje dag samlades medelålders vita kvinnor, kallade Hejaklacken, för att gällt skrika ut skymford mot de små barnen och varje dag fylkades en folkmassa för att ha roligt och applådera åt deras beteende.

Mobben väcker hans vrede men tillika känner han sig, i likhet med många vita liberaler som han diskuterar med, rådvill inför framtiden. Är detta början till större konvulsioner?

Många moderna bedömare har poängterat att Resa med Charley inte är den renodlade reseskildring som man till en början trodde. Ofta bollade Steinbeck med verkligheten och kronologin och tog sig en mängd poetiska friheter. Många nätter tillbringade han även på motell med hustrun Elaine. I själ och hjärta var han en romanförfattare, Resa med Charley är hans estetiska vision av Amerika vid en bestämd tidpunkt. Likväl pekar hans sociologiska, ekologiska och etnografiska iakttagelser, som ännu kan verka embryonala, profetiskt framåt.

Hans Sundström Reporter, filmkritiker

Vi reser när vi läser

Amerika med Steinbecks ögon

Introduktion: Kulturens sommarserie dyker ner i reselitteraturen. Dagens reportage gäller en transkontinental tripp genom Amerika.

Bok: Resa med Charley

Författare: John Steinbeck

Resenärer: Steinbeck i en husbil tillsammans med pudeln Charley.

Rutt och resmål: Med start på Long Island utanför New York färdades Steinbeck 1960 16 000 km genom 34 stater.

Genominformation förutspås ge bättre hälsa – men vad är ett genom egentligen?

Människans arvsmassa, hennes genom, är som ett bibliotek med oerhört mycket information. Därför väntas genominformation ge svar på många frågor om sjukdomar. 23.5.2018 - 00.00