Stefan Löfvens tur att gå på plankan

Nu får Sveriges riksdag rösta om Stefan Löfven som statsminister. Bild: AFP/Lehtikuva/Anders Wiklund

Sveriges prudentlige talman Andreas Norléns bistra logik blir tydligare. Den som är stor i orden mot andra är följande att hoppa bungy.

Talman Andreas Norlén börjar ha drag av att vara trött nu. Han utstrålar fortfarande samma gemyt kombinerad med ett slags juridiskt smånördighet. Men han har kanske bara sovit för lite ibland.

Den sittande statsministern Stefan Löfven är nästa i tur att prövas i Sveriges riksdag. Norlén vill driva upp tempot nu. Sverige är otåligt med regeringsstrulet.

– Det är ingen vetenskaplig bedömning om stämningen i nationen, utan mitt intryck. Jag läser tidningarna som alla andra, säger han.

Norléns obönhörliga logik börjar vara tydlig. Den svenska partiledare som har haft det högsta tonläget i parlamentet mot andra är följande som får gå på plankan.

Vilka regeringsalternativ har räknats ut nu?

Först röstades den sittande regeringen mellan sossar och Miljöpartiet (MP) bort. Omröstningen blev obligatorisk i Sverige 2014. Tidigare kunde en svensk regering sitta kvar till och med över flera riksdagsval om riksdagen inte protesterade.

Sedan har en tänkt koalition mellan Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD) röstats ner. Den hade motsvarats av bara 92 av riksdagens 349 mandat med Ulf Kristersson som statsminister.

Centerns (C) Annie Lööfs kartläggning blev bara en sondering och ingen statsministeromröstning. Hon lyckades inte sammanföra de borgerliga och MP (totalt 159 mandat) och inte få stöd för en liten mittenregering med C och Liberalerna (summa 51).

– Dött från början, muttrar SVT:s journalistveteran Mats Knutson på väg ut efter Lööfs presskonferens.

Vilka är Löfvens chanser nu?

Bättre än flera hittills. Det är inte mediesexigt att samma statsminister fortsätter, men Löfvens aktier går upp och nu börjar han upplevas som ett tryggt val bland folket.

Vilka är hans alternativ?

Många tror att han försöker med en socialdemokratisk enpartiregering (100 mandat) som sedan har förhandlat om stöd från både Centern och Liberalerna till höger (51 mandat) och Vänsterpartiet och Miljöpartiet (44 mandat) till vänster.

Får småpartierna kompromissa mycket då?

Ja. Liberalerna (L) har kallat in sitt drygt 90 ledamöter starka partiråd eftersom steget att stödja Stefan Löfven är stort. Alternativet är att gå med högern och ge SD plats i politiken. Det kan vara slutet för Jan Björklund som partiledare, som offentligt lovat sina barn att inte släppa fram SD:s invandrararga nationalism. Barnen är utlandsadopterade.

Centern antas ta snabbare beslut i partistyrelsen och riksdagsgruppen och fler C-anhängare är öppna för att stödja en S-regering.

Miljöpartiet har det tveksamt för att det är ledarkris i partiet. Efter fyra år i regeringen gjorde man ett dåligt val. Skolministern, den relativt unge Gustav Fridolin är på väg ur partiledningen och ersätts troligen av den mer högergröna Per Bolund.

Syns regeringsförhandlingarna i riksdagskorridorerna?

Ganska lite. De svenska riksdagsledamöterna håller också här låg profil. Vänsterpartiets (V) ledare Jonas Sjöstedt är den som mest glider som en gädda mellan bryggorna och är tillgänglig för medierna.

– Jag tror att det här kommer att gå fort nu, säger han till HBL.

V har inte problem med att, som hittills, stödja en S-regering som C och L samtidigt stöder från andra hållet. I själva regeringen vill Sjöstedt inte se borgerliga partier.

Men hur kunde den här borgerliga Alliansen spricka så här enkelt?

Statsvetare kommer att forska i det. Sverige har en stor beställning på motkraft till S som har varit ofantligt stora i svensk historia och tidvis haft ensam majoritet i hela riksdagen. Nu är de på 29 procent.

De allianspartier som inte ville ge SD inflytande kunde ha stött Kristerssons M-KD-regering utan att gå med i den. Då hade Alliansen med lite tuggummi och ståltråd hållit ihop fram till nästa val.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Annons: Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning