Statsstödet är Teater Viirus piska och morot – "vi får jobba häcken av oss"

Att vara en statsandelsteater är ingen dans på rosor. – Vi får helt enkelt jobba häcken av oss för att hålla takten uppe och trygga finansieringen också nästa år, säger Teater Viirus administrativa ledare Matilda von Weissenberg.

Serie

Kulturens statsandelar reformeras

Statsstödet till kultursektorn är under luppen. På tisdag publicerar en arbetsgrupp tillsatt av minister Sanni Grahn-Laasonen en rapport om hur statsandelssystemet borde reformeras. HBL granskar hur det nuvarande systemet har fungerat.

När man lyssnar på vissa aktörer på fria fältet kan man ibland höra hur tillvaron som statsandelsinstitution målas upp som en dans på röda rosor. Tänk, statliga konstnärer!

Men stämmer bilden? Teater Viirus betecknar sig som en blandning av institution och fri grupp. Man har en liten fastanställd konstnärlig personal och sysselsätter årligen tiotals frilansare, beroende på produktion. Statens årliga finansiering ger förvisso trygghet, men innebär också ett ansvar.

– Det faktum att vi är en statsandelsteater betyder att vi ständigt måste jobba för kontinuitet i verksamheten. Vi kämpar enormt för att hålla uppe produktionstakten, säger teaterns administrativa ledare Matilda von Weissenberg.

Bakom von Weissenbergs uttalande ligger en mekanism som finns inbakad i det nuvarande statsandelssystemet, som kanaliserar största delen av statsstödet till teatrarna och orkestrarna. Institutionens tidigare omsättning avspeglar sig direkt i kommande års medel. Om verksamheten krymper, krymper statsstödet. Om verksamheten växer, kan också stödet växa, åtminstone i princip.

Det här har lett till att systemet bland annat kritiserats för att inte i tillräckligt hög grad uppmuntra till konstnärlig risktagning.

– Om vi gör en experimentell produktion på våren, och märker att den inte drar särskilt mycket publik, borde vi göra något populärare på hösten för att ha lika stor omsättning. Om vi gör en till marginell satsning också på hösten, är det redan dålig planering.

Om verksamheten krymper, krymper statsstödet. Därför måste Viirus verksamhet hela tiden hållas på tillräckligt hög nivå. Bild: Niklas Tallqvist

Precis som fallet med Finländska barockorkesterns framväxt i lördagens HBL visat, har statsandelssystemet i vissa fall sporrat till kraftig tillväxt.

Fakta

Viirus statsstöd är knappt fyrtio procent

Teater Viirus grundades 1987. Teatern var bland de sista som kom med när statsandelssystemet lanserades 1993.

Under hela 2000-talet har teaterns årsverken, som utgör grunden för statsstödet, hållits på en rätt konstant nivå, mellan 13 och 16.

I år har Viirus 16 årsverken som ger ett statsstöd på 310 439 euro. Dessutom får teatern 86 000 euro i behovsprövat understöd för sin turnéverksamhet i Nyland.

Utöver statsstödet på knappt 400 000 euro får Viirus ett verksamhetsbidrag från Helsingfors stad på 248 452 euro. Dessutom stöds teatern med bidrag från fonder och olika projektanslag.

Biljettintäkterna står för cirka 100 000 euro i budgeten som går på drygt en miljon euro.

Varför kan inte Viirus växa mera?

– Tja, jag vet inte varifrån den tillväxten skulle komma. I Helsingfors finns ett överutbud på teatrar och för en svenskspråkig teater är publikunderlaget begränsat. Också med våra största framgångar, pjäserna Tillsammans och Gräset är mörkare på andra sidan, har vi haft en beläggning på cirka 80 procent i salongen. Som mest har vi gett fyrtio föreställningar och då har kanske hälften av kvällarna varit slutsålda.

– När vi någon gång har försökt bredda repertoaren har vi fått höra att vi sviker det svenska språket, så det gäller att inte glömma den baspublik som är oss trogen. Den speciella sitsen för en svenskspråkig teater blir särskilt tydlig när man jämför med någon av våra finskspråkiga kolleger, exempelvis KOM- eller Q-teatteri. Om de har ett affischnamn som slutar på Sarkola att visa upp kan de dra fulla salar femtio kvällar. Den möjligheten saknar vi.

Det som Matilda von Weissenberg beskriver bekräftas exakt i den rapport som Centralförbundet för Finlands Svenska Teaterorganisationer Cefisto gett ut med anledning av den pågående statsandelsreformen. Eftersom publikunderlaget på svenskt håll är mindre är produktionernas livslängd i regel kortare, vilket gör att produktionstakten är högre vid de flesta svenskspråkiga teatrar jämfört med de finska.

Renoveringarna ett problem

I ett gemensamt utlåtande från december i fjol presenterade Finlands teatrar och Teatercentrum, som tillsammans representerar det professionella teaterfältet, tjugo konkreta förslag på hur finansieringen av scenkonsten i Finland borde reformeras. Organisationerna föreslår att stommen i statsandelssystemet bibehålls, men att systemet vidareutvecklas.

Till de största problemen i det nuvarande systemet hör grunderna för beräkningen av årsverken. När antalet årsverken räknas varje år utgående från den tidigare omsättningen, betyder det att en teater som haft ett uppehåll i verksamheten till exempel på grund av grundlig renovering, bestraffas följande år genom förlorade årsverken.

– Vi har sett det på andra håll tidigare och ser det i år i både Helsingfors och Åbo, där stadsteatrarna förlorade fyra årsverken vardera. Ministeriets tjänstemän säger att man beaktat de speciella omständigheterna med renoveringarna, men det förklarar inte varför man skall förlora ett enda årsverke när verksamheten ändå fortsätter i samma omfattning som förut efter renoveringen, säger Finlands teatrars vd Tommi Saarikivi.

Enligt Matilda von Weissenberg är det ansvaret och kontinuiteten speciellt betungande i det nuvarande systemet. Och det faktum att det sällan finns tid att stanna upp och reflektera.

– Vi kan inte göra teater bara när andan faller på, utan måste hålla i gång maskineriet. Men alla har vi vårt kors att bära: De som inte har finansieringen tryggad, får kämpa för pengarna. Statsandelsteatern får snarare kämpa med att hinna producera allt. Idéer finns det lyckligtvis gott om, det är snarare tid och resurser att förverkliga dem som behövs.

Hur tycker du det nya systemet borde utformas?

– Framför allt borde man utgå från varje enskild teaters behov, i den stad där teatern verkar eller med den publik eller målgrupp eller historia som den enskilda teatern har. För det går inte att dra alla över samma kam. Det man dock kan uppmana till är samarbete, med både andra statsandelsteatrar och fria grupper.

Statsstödet varierar mellan olika teatrar. Teatrar utanför statsandelssystemet kan söka om statsstöd via Centret för konstfrämjande Taike. Bild: Ksf Media

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00