HBL-serie, del 12: Statskuppen som gav kungen – och presidenten – makten

Bild: Ulla Donner

Föga kunde Gustav III ana hur länge grundlagen som han genomförde i sin oblodiga statskupp 1772 skulle bestå. Kuppen innebar en maktfördelning mellan riksdag och regent till den senares fördel. Den skulle tillämpas över 200 år i Finland, ända till Martti Ahtisaaris dagar.

======

SERIE: Journalisten och författaren Staffan Bruun har dykt in i Finlands historia och botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Han har också rangordnat händelserna och skeendena. Serien pågår under hela året och kulminerar den 6 december, dagen då Finland fyller 100 år. Då avslöjar vi vad som har format hundraåringen mest.

De tio första delarna, rangordning 50-41, hittar du som ett separat läspaket på appen HBL 365 under Tidningar/Bilagor.

======

Den krigsgalne kungen Karl XII regerade i 29 år över Sverige. Han var ständigt inblandad i mer eller mindre vanvettiga krig, långt utanför Sveriges gränser.

När Karl XII stupade 1718 hade svenskarna fått nog av psykopatiska envåldshärskare och skrev om regeringsformen så att en stor del av makten fråntogs kungen och gavs till riksrådet (regeringen) och ståndsriksdagen som fick oinskränkt lagstiftningsrätt.

Snabbt delades riksdagen upp i två partier, hattarna och mössorna. Främmande makter såg sin chans att påverka svensk politik genom riksdagsmännen. Mutor blev vanliga, Frankrike stödde hattpartiet medan Storbritannien och framför allt Ryssland stödde mösspartiet. I längden ledde det till att svensk politik blev helt lamslagen.

Gustav III blev kung 1771 och ville reformera den högsta maktutövningen så att han skulle regera med stöd av riksdagen. Rysslands kejsarinna Katarina tyckte att allt var bra som det var med ett Sverige på dekis. Hon meddelade att varje åtgärd som ökar kungens maktbefogenheter kommer att ses som en fientlig handling riktad mot Ryssland. Hon lämnade ingenting åt slumpen när riksdagen öppnades i juni 1771. Så här skriver Herman Lindqvist i Gustavs dagar:

"Katarina den stora, Gustavs kusin, lät överföra motsvarande tre miljoner daler kopparmynt för att muta svenska riksdagsmän. Bland annat fick flera hundra adelsmän, fyrtio präster, sjuttio borgare och sextio bönder respengar och underhåll för en hel månad. Ryska legationen betalade också hyran för adelns, prästernas, borgarnas och böndernas politiska klubblokaler med anknytning till mösspartiet. Sändebudet Ivan Osterman och hans köpta hejdukar i riksdagen bjöd på representation för tiotusentals daler kopparmynt, stående bord med fulla brännvinskrus, alltid tillgängliga för ryssvänliga svenska riksdagsmän. I praktiken kom det ryska sändebudet att fungera som mössornas partiledare, eftersom huvuddelen av partiets pengar kom från den ryska beskickningen".

Här hamnar till och med Kehittyvien Maakuntien Suomi i lä.

Brett missnöje

Ofta var läget låst i riksdagen så att inga beslut kunde fattas. Under missväxten 1771 grälade man om hur nödhjälpen skulle skickas ut i landet i stället för att agera. Mycket lite mat nådde någonsin de svältande för att landshövdingarna skickade högtidliga brev från Stockholm utan att bry sig om ifall direktiven förverkligades eller inte. Riksdagsmännen levde gott i Stockholm och kände föga medlidande med alla de tiotusentals människor som dog svältdöden.

Samtidigt var Sverige svårt skuldsatt, men några nedskärningar ville riksdagen inte gå in för. Tvärtom hade mösspartiet haft makten och passat på att avskeda riksråd (ministrar) och tjänstemän som representerade hattpartiet för att i stället tillsätta egna.

Mössorna som ansåg sig representera de obesuttna krävde att endast kompetens skulle beaktas vid höga utnämningar, inte ursprung. Men adelns privilegierade ställning kunde man inte rå på trots att kritiken från de tre ofrälse stånden blev allt häftigare. Upplysningstidens frihets- och jämlikhetsideal som bara några år senare skulle ge upphov till franska revolutionen hade nått också Sverige.

Den som var kritisk kunde nu klaga offentligt tack vare den nya tryckfrihetslagen. Pamfletter utkom i de mest skilda ämnen och tonläget var ofta mycket hätskt och rått. I pamfletten "Den ofrälse soldaten" som väckte stor uppståndelse beskrivs hur namngivna officerare misshandlar sina underlydande med spö och hur officerare stjäl manskapets löner.

Andra pamfletter kunde ha titlar som "Vet hut och skäms!", "Ur vägen! Ur vägen Alt Pillerpack", "Brev från Jöns Slugbom till Håkan Enfaldig" eller bara "Stockholms skvallerbytta".

Inför riksdagen 1771 hade hattpartiet återfått majoriteten och riksdagen var djupt splittrad i alla frågor. Gustav III var ny kung och skulle krönas, men innan dess borde riksdagen enas om nya regler som skulle göra maktutövningen effektivare. Man kom inte överens om någonting alls.

Så här beskrev Fredrik Axel von Versen från adelsståndet sina politiska motståndare: "Okunniga, osedliga personer, valda ur samhällets lägsta och uslaste klass, rövarhorder, som vid sina räfster plundrar både staten och enskilda medborgare."

Kungens kupp

Det var till slut många, förutom kung Gustav III, som ansåg att det behövdes en statskupp för att återge kungen makten och åter göra Sverige handlingskraftigt. Planer gjordes upp och kuppmakarna beslöt att Finlandsfödde översten Jacob Magnus Sprengtporten skulle resa till Sveaborg där den största militära förläggningen låg och övertala officerare och manskap att göra uppror. Sedan skulle man segla till Stockholm för att förverkliga maktskiftet.

Samtidigt skulle en annan av kungens män, överjägmästaren Johan Christopher Toll, åka till Skåne och förmå trupperna där att marschera norrut.

Allt gick galet, dåliga vindar fördröjde Sprengtporten medan Tolls planer avslöjades så att makthavarna i Stockholm var förvarnade. Nu ställs Gustav III under bevakning, men man kan inte gärna arrestera honom för man har inga bevis för att han är medveten om kupplanerna.

Gustav III inser att han inte längre kan vänta, han måste agera utan hjälp från Finland och Skåne.

På morgonen den 19 augusti samlas officerarna i kungens livgarde i slottet. Gustav III talar om "rikets olyckliga tillstånd". Han frågar de närvarande: "Viljen I följa mig med samma trohet som edra fäder visade Gustav Vasa och Gustav Adolf så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning".

Av 100 officerare svär 98 kungen trohet, två vägrar och arresteras. På två dagar ansluter sig resten av armén till de kungatrogna. Den 21 augusti kallas ständerna till plenum på slottet. Gustav III håller en längre straffpredikan om hur "tvenne partier sönderslitit fäderneslandet".

Till slut läser kungen upp den nya regeringsformen i 57 paragrafer som riksdagen tvingas godkänna på stående fot utan att ens få läsa igenom vad man godkänner. Till riksdagsledamöternas spakhet bidrar att kanonerna på borggården står laddade, lukten av tända luntor känns inne i slottet där de ditkallade ledamöterna bevakas av hundratals beväpnade soldater.

"Se där en nation som mister sin författning och sin frihet på mindre än en kvart", kommenterar kejsarinnan Katarina.

Den nya regeringsformen fastställde maktfördelningen mellan kung och riksdag som skulle "stifta lagar tillsammans". Kungens ställning var dominerande. Han fick rätt att utfärda förordningar och utnämna riksråd och ämbetsmän. Kungen måste höra riksdagen bara i beslut om anfallskrig och nya skatter. Och det var kungen som bestämde om riksdagen skulle sammankallas.

För den nya kungen var detta inte tillräckligt. Med förenings- och säkerhetsakten 1789 utvidgades maktbefogenheterna så att kungen enväldigt kunde bestämma om krig och fred samt viktiga utnämningar. Med att öppna viktiga ämbeten för ofrälse och kraftigt förbättra böndernas ställning försäkrade Gustav III sig om folkets stöd.

Regeringsformen som Gustav III läste upp den 21 augusti 1772 skulle tillämpas i Finland i 228 år. Finlands presidenter hade därför länge en för europeiska förhållanden mycket stark ställning.

Det var Mauno Koivisto som tog initiativ till att nedmontera presidentens makt och förstärka parlamentarismen. Martti Ahtisaari blev därför 1994 den första finska regent efter Gustav III som fick finna sig i att regering och riksdag spelade första fiolen.

Född 1749, död 1792.

Kung 1772–1792.

Blev envåldshärskare efter statskuppen 1772. Godkände reformer som tryck- och religionsfrihet.

Förbjöd tortyr och begränsade dödsstraffet.

Grundade städerna Tammerfors, Kaskö och Kuopio.

Gick i krig mot Ryssland 1788–1790.

Mördades på maskeradbal 1792 av Jacob Johan Anckarström som ingick i en adlig konspiration.

Därför 39:e plats

I Finland skulle regeringsformen som Gustav III genomförde 1772 med små justeringar bli i kraft i 228 år. Att regenten hade så stor makt kan ha bidragit till att tsar Alexander 1808 lät Finland behålla sina gamla lagar. Och när Finland 1919 godkände sin första författning blev den gustavianska modellen med en stark regent en kompromiss som både monarkister och republikaner kunde godta.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning