"Starka krafter vill vända utvecklingen också i Helsingfors"

Det var ingen mindre än USA:s president Donald Trump som fick SFP:s Eva Biaudet att ställa upp i kommunalvalet och som borgmästarkandidat i Helsingfors. Hon vill arbeta för att Helsingfors också i fortsättningen ska vara en öppen och välkomnande stad.

Eva Biaudet får frågan om vad som får henne att igen ställa upp i lokalpolitiken i Helsingfors – efter ett par decennier som bland annat riksdagsledamot, minister och i uppdrag för OSSE och FN – drar Biaudet genast upp skalan från det lokala till det globala igen.

– För mig var nog resultatet i USA:s presidentval väldigt chockerande. Nu om någonsin behövs en stark SFP-politisk stämma, en finlandssvensk stämma och en liberal stämma. Det gäller också i Helsingfors, säger Biaudet.

Egentligen hade hon tänkt att det kanske var dags för yngre krafter att ta över.

– Men jag har en stark upplevelse av att det är viktigt att vara med och påverka just nu. Det finns ett momentum. Starka krafter vill vända utvecklingen också i Helsingfors, som ändå av tradition varit en öppen, mångkulturell och tvåspråkig stad. Det här är värden som är viktiga att försvara nu, och att se till att Helsingfors också i fortsättningen är en del av Norden och världen.

I det läget kan Biaudet inte bara stå vid sidan, och är nu följaktligen kommunalvalskandidat men också SFP:s kandidat till borgmästarposten i Helsingfors – den första i sitt slag.

Vilken roll ska borgmästaren i Helsingfors ha?

– Borgmästaren är ju uttalat politisk och har en viktig roll i att vara en samlande kraft, att förhandla och hitta lösningar. Därför skulle SFP och jag själv ha ganska goda förutsättningar för att sköta posten, säger Biaudet.

Men det handlar också om att stå för vissa värden. Till exempel att Helsingfors ska vara en öppen stad som växer och välkomnar också invandrare.

– Då regeringen försöker eliminera faktorer som kan göra Finland attraktivt för invandrare måste Helsingfors ha en annan agenda. Annars lockar vi inte heller internationell arbetskraft och företagsamhet som staden behöver.

Kontakt med invånarna

Egentligen tycker Biaudet inte att övergången till borgmästarmodellen är särskilt dramatisk. Och, tillägger hon, väl medveten om SFP:s klena chanser att verkligen få borgmästarposten – den ska enligt överenskommelse gå till det parti som får flest röster – man är ju också fullmäktigeledamot.

Och för de förtroendevaldas del överlag ser Biaudet en viktig roll som blir bara viktigare: att vara en länk mellan invånarna och strukturerna. Någon att vända sig till i stort och smått, som kan vara en ventil då systemet fallerar. En roll som enligt Biaudet accentueras ytterligare i och med stadens organisationsförändring som innebär att nämnder och verk slås ihop till större enheter, samtidigt som kommunernas budgetar och befogenheter krymper i och med den planerade vård- och landskapsreformen.

– Den rollen är väldigt viktig. I en stor stad är det ofta ganska anonymt, och det behövs personer man kan vända sig till. Jag tror att rollen som kontakt och säkerhetsventil stärks och blir viktigare då en del av makten försvinner högre upp. Jag tror att det är här som stadens mänskliga ansikte ska finnas.

Det är viktigt att se till att invånarnas inflytande och rättigheter inte försämras.

– Jag tycker egentligen inte att det ska vara färre som sitter med och beslutar om stadens angelägenheter. Det behövs också en garanti för att besvär och klagomål behandlas ordentligt, säger Biaudet.

Pionjär på stadscyklar

Då Biaudet valdes in i Helsingfors fullmäktige första gången i slutet av 1980-talet föreslog hon bland annat stadscyklar, men då skrattade fullmäktigekollegerna åt förslaget. Ett annat förslag handlade om en brunn där invånarna skulle kunna samlas och också följa med vattenkvaliteten i området.

– Jag känner nog igen mig. Det finns en röd tråd.

Nu handlar temana om bland annat jämställdhet, mångfald, utbildning och minoritetsperspektiv. Mer konkret till exempel att idrottsverksamhet för flickor ska få lika goda förutsättningar som den för pojkar, om positiv diskriminering i skolor och områden med en stor andel invandrare, goda boendemiljöer till rimliga boendekostnader och förstås att skola och omsorg på svenska måste garanteras också på sikt.

– Visst har den finlandssvenska minoriteten det bra, men klimatet med invandrarfientlighet, kvinnofientlighet och allt som hör till paketet drabbar också andra minoriteter. Vi måste satsa på att Helsingfors ska vara en stad med en levande tvåspråkighet.

Profil

Eva Biaudet

Aktuell som: Svenska folkpartiets kandidat till borgmästarposten i kommunalvalet i Helsingfors

Nu: Riksdagsledamot för SFP.

Tidigare: Bland annat riksdagsledamot 1991–2006, omsorgs- och jämställdhetsminister 1999–2000 och 2002–2003, OSSE:s representant för bekämpning av människohandel 2007–2010, minoritetsombudsman/diskrimineringsombudsman 2010–2015.

Borgmästare i Helsingfors

I mars 2016 tog Helsingfors stadsfullmäktige ett beslut om att staden från och med juni 2017 ska ha en borgmästare och fyra biträdande borgmästare. De ersätter stadsdirektörerna och biträdande stadsdirektörerna.

Förändringarna har motiverats med demokratiska argument. Borgmästarna väljs utifrån hur stort det politiska stödet är. Deras mandatperiod är fyra år. Stadsdirektörerna har varit tjänstemän med perioder på sju år.

Borgmästaren väljs av stadsfullmäktige senare i juni.

Kommunalvalet avgörs den 9 april.

FAKTA

8 snabba frågor

Vad anser du om planerna på en stormoské i Helsingfors?

– Det är en god idé. Det skulle förbättra tryggheten, tilliten och känslan av tillhörighet i samhället. Jag ser fram emot en vacker byggnad.

Hur många gågator ska det finnas i Helsingfors?

– Det kunde gärna finnas flera, men det måste genomföras med sunt förnuft och stegvis – Helsingfors ligger på en udde och ibland behöver man bil.

Borde Helsingfors införa trängselavgifter?

– Jo. Trängselavgifter är ett bra sätt att få mer resurser för trafikinvesteringar, även om de kanske inte begränsar bilismen så mycket.

Borde staden erbjuda avgiftsfri småbarnspedagogik?

– Absolut, det är ett av SFP:s mål för hela landet. Det är en lönsam investering såväl med tanke på barnens jämlika förutsättningar som med tanke på den sysselsättande effekt det skulle ha.

Vad kan staden erbjuda det ökande antalet papperslösa, hur ska staden förhålla sig till dem?

– Det behövs rådgivning och hjälp med låg tröskel. Mat och tak över huvudet är ett minimum. Staden måste också ordna med nödvändig hälsovård, och alla hälsovårdstjänster borde vara öppna för barn och gravida kvinnor. Medborgarorganisationer som hjälper papperslösa ska få stöd. Det är omoraliskt och skamligt då en del politiker uppmanar kyrkor och vårdpersonal att ange papperslösa som söker deras hjälp.

Hur ska staden ta hand om det ökande antalet äldre som har svårt att klara sig ensamma?

– Jag tror det behövs en utredning om hur det ser ut inom äldreomsorgen överlag. Det behövs tillräckligt med personal, och det behövs boende som är mänskligt. Alla kan inte tvingas bo hemma.

Vad tycker du om skolornas självständighetsbal?

– Den är en fin och rolig grej, och jag tror att den är väldigt populär – mina barn har åtminstone uppskattat den. En annan fin sak skulle vara att en gång per år ordna en fest för dem som fått finländskt medborgarskap.

Varför har du gått med i politiken?

– Det känns inte som om det räcker att bara vara betraktare. Då jag var yngre handlade det kanske mer om att vara med och bestämma om sådant som angår mig själv, nu handlar det mer om att jag vill göra mitt för att Helsingfors och Finland ska vara ett bra och tryggt ställe för alla också i framtiden. Det är ganska stora frågor nu i politiken, och det avspeglas också på det kommunala planet.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33