Starka dansare i bångstyrigt verk

Satu Tuomistos verk Kuusnolla är spännande men irriterande, skriver HBL:s recensent.Bild: Juuso Westerlund

Satu Tuomistos verk Kuusnolla är nyskapande, men väcker motstånd.

Kuusnolla. Koreografi: Satu Tuomisto. Kompositör, ljuddesign: Antti Rundelin. Mediekonstnär: Aku Meriläinen. Dansare: Minttu Pietilä, Jukka Tarvainen.

Premiär på Stoa 29.11.

Koreografen Satu Tuomistos verk Kuusnolla är bland de mest enerverande jag har upplevt. Inte minst ljudvärlden av Antti Rundelin skapar en stark frustration, då den under en lång stund av föreställningen är en direkt olidlig kakofoni av förvrängda ljud som krälar in i hjärnan och får mig att gråta av obehag och vilja fly salen.

Trots min upplevelse kan jag inte säga att verket inte skulle ha starka kvaliteter. Det är egensinnigt och personligt. Ena stunden bjuds publiken på Fazermint av en uttryckslös man med underligt smink och bar överkropp, nästa stund skapas en vind över oss och det regnar foliepappersbitar.

Röken, fläktarna, neonfärgerna och dansarnas silvriga kläder skapar en 80-talskänsla. Rundelin i ylletröja och mössa bakom mixerbordet bryter stilen.

De två dansarna Minttu Pietilä och Jukka Tarvainen är skickliga. De rör sig ledigt igenom både akrobatiska och mer klassiskt koreograferade, synkroniserade danssekvenser, och verkar avslappnade på scenen. Starka kroppar är alltid vackra att få beskåda, då de trotsar tyngdlagen och rör sig i böljande former. Intressant och komisk är den nedtyngda, klumpiga dansen då de är som två hösäckar. Långrandig blir däremot virvelvindssekvensen med fastfrusna fötter, och några av promenaderna över golvet kunde ha lämnats bort.

En oväntad lösning, och den bit av verket jag kanske uppskattar mest, är att plötsligt stänga av musiken och höja belysningen. Då hörs bara dansarnas djupa andetag och deras fötters dunsar mot golvet. Jag inser att jag aldrig har hört riktigt på det här viset hur dans låter – det är vackert, på sitt nakna och direkta sätt. Av dansarnas andfåddhet föds också en ännu större respekt för deras arbete: de jobbar hårt med sina kroppar.

Att halvvägs igenom verket dra undan de svarta draperier som täcker de vita väggarna är också en lyckad lösning. Jag uppskattar känslan av rymd och nakenhet som skapas; verket blir mer hudlöst och ärligt.

Kuusnolla är ett personligt och anarkistiskt verk, och därför respekterar jag det. Samtidigt medger jag att jag är lättad när det är slut.

Sonja Mäkelä Teaterkritiker

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08