Standing Rock slåss – igen – för sin mark

Kim Alphandary Oregon har flyttat till lägret invid väg 134 i North Dakota. Hon travar ved på barrikaden mot polis och hemvärn. Bild: Mattias Lundblad

De kallar sig vattenbeskyddare och viker inte en tum för oljemagnaternas projekt. Protesterna i North Dakota som samlat tusentals människor har fått gehör och en tidsfrist av president Obama. Den fråga alla ställer sig i dag är: Kommer den nyvalde presidenten Donald Trump att visa protesterna samma förståelse? Nordiska bankers intressen i projektet har också kritiserats hårt under senare tid.

– Jag är beredd att dö för det här.

24-åriga Nirvana Anulekha från Oklahoma vill göra allt hon kan för att skydda marken vi befinner oss på. Hon har ett hjärtfel och nyligen har hon tillbringat fyra dagar på intensiven efter en stroke.

– Jag förstod plötsligt vad som betyder något. Jag lämnade allt bakom mig, sa upp mig från jobbet och kom hit. Jag har alltid vetat att en tid skulle komma då vi måste försvara det som är vårt. Det är vi skyldiga våra förfäder som lidit så mycket.

Nirvana Anulekha från Oklahoma säger sig vara beredd att dö om det behövs. Bild: Mattias Lundblad

Bild: Ksf Media

Vi befinner oss i den amerikanska delstaten North Dakota som på senare år blivit oljeland. Nya, kontroversiella borrmetoder och lättad miljölagstiftning har gjort annars svåråtkomlig olja i Bakkenformationen tillgänglig. Höga löner lockar arbetare till den annars glesbefolkade staten. Bakkenoljan är viktig i USA:s strävan efter energioberoende. En oljeledning med namnet Dakota Access Pipeline är på väg att dras genom fyra delstater till Patoka, Illinois. I en tidig plan skulle den dras under huvudstaden Bismarck, men förslaget avvisades då ett eventuellt läckage skulle få stora konsekvenser för dricksvattnet. Sträckningen flyttades så att den skulle korsa Missourifloden sjuttio kilometer söderut. Nu är det i stället siouxreservatet Standing Rocks dricksvatten som äventyras. Kritikerna menar att siouxfolkets representanter inte konsulterats innan tillståndet gavs. Därför har Nirvana och tusentals andra slagit läger vid Cannon Ball-floden för att protestera mot oljeledningen.

Polis och demonstranter möts på väg 1806, där polisen beordrar att det norra lägret ska tömmas. Bild: Mattias Lundblad

Representanter för Siouxfolket hedrar vattnet och dess betydelse framför polisfordonen. Bild: Mattias Lundblad

Två lastbilar har bränts under natten. Bild: Mattias Lundblad

Brutna avtal

Hur det förhåller sig med denna mark är centralt i konflikten. 1851 års fredsavtal mellan USA:s kongress och ursprungsfolken, undertecknat i Fort Laramie, tillskriver ursprungsfolken ett stort område att förvalta för all framtid. Men framtiden blev kort och gränserna drogs om i takt med naturresursfynd som kolonisatörer drog nytta av. Av det ursprungliga reservatet återstår i dag spridda fragment, och den mark där oljeledningen ska dras är 800 meter från Standing Rocks nuvarande formella gräns, på federal mark. Det är lätt att se händelserna som en fortsättning på en föga smickrande kolonial historia, och världens ögon riktas mot Standing Rock.

Polis och hemvärn har kallats in från andra delstater, vilket annars bara sker vid naturkatastrofer. Utrustningen är tung och andas militär mer än polis. Arresteringarna räknas i hundratal och vittnesmålen om användning av icke-dödlig ammunition och pepparspray är många.

Det doftar vedrök och ceremoniell salvia i lägret. Flygplan och helikoptrar cirklar oavbrutet för att spana. Människor rör sig mellan lägret och den plats där marken redan förberetts för oljeledningen. Det är långt ifrån första och säkert inte sista gången denna typ av konflikt äger rum, där ursprungsfolks landrättigheter ställs mot utvinning av naturresurser. Men det är något särskilt med lägret vid Cannon Ball. Många ser det som händer i Standing Rock som en katalysator för en global rörelse mot fossila energiprojekt.

Ved bärs in till vägspärren på väg 134. Bild: Mattias Lundblad

Nancy Beaulieu försöker lugna ner situationen och hämta de unga i hennes grupp som varit med och eskalerat konflikten. Bild: Mattias Lundblad

Kaden Walksnice är sedan tio veckor här som ensam representant från en nordlig cheyennestam i grannstaten Montana. Han är ung men bekant med situationen. Hemma har man under sex år kämpat mot en kolgruva under liknande omständigheter.

– Ännu har vi lyckats hålla dem borta med hänvisning till påverkan på naturen och kulturella platser.

Kevin Decker ser början på en global kraftsamling i frågor om vatten, klimatförändringar och andra miljöfrågor. Han tror att fler kommer följa ursprungsfolkens exempel.

– Det här är en fråga som berör alla. När företagen ser att folk säger ifrån, måste de till sist tänka: "vi förlorar pengar varje dag, varför investerar vi inte i förnybar energi i stället?"

Själv har han ingen bakgrund i ursprungsfolken utan kallar sig vit kristen. I augusti var han i Washington DC och kom i kontakt med Lakotafolkets ungdomsorganisation som lämnade in en petition. I stället för att åka hem till Kansas City tog han sikte på Standing Rock då han fick vetskap om att oljeledningsarbetet skulle påbörjas två dagar senare. Han är hoppfull.

– Jag tror vi kommer vinna. Det gör jag verkligen. Sedan stoppar vi nästa, och nästa.

Det norra lägret i oljeledningens väg demoleras av polis i militära fordon. Bild: Mattias Lundblad

Det nya lägret i oljeledningens väg. Bild: Mattias Lundblad

Blygsam början

Miles Allard har just kört sin fru LaDonna till flyget till Boston där hon ska hålla ett anförande om situationen. Hon för ofta rörelsens talan utåt, och har även tagit upp saken vid FN i New York. Det var på parets mark söder om Cannon Ball-floden allt började.

– Vi kom hit första april för att se vad som var på gång, och när vi till slut fick besked att oljeledningen skulle dras här, bestämde vi oss för att ta ställning, att be och försöka skydda vattnet. Vi samlades här som ett läger för bön och icke-våld, berättar Miles Allard.

Snart växte lägret.

– Som mest var vi nästan tiotusen som protesterade här. Vi visste aldrig vad vi skulle vänta oss, men vi trodde aldrig att det skulle växa på det här sättet. Vi talade om att vi behövde människor som kunde komma hit för att visa solidaritet.

Lägrets regler är enkla men strikta. Vapen, alkohol och droger är förbjudna. Någon gång har man fått avvisa folk som försökt ta in alkohol på området. Några gånger har man hittat individer som försökt skapa oro och ge lägret dåligt rykte. I övrigt är alla välkomna. Just nu finns mycket att samordna. Många har förbundit sig att stanna över den stränga vintern och det är hög tid att förbereda sig. Ett permanent kök håller på att byggas. Fler vinterbonade tipis är på väg. Donationer av varma sovsäckar och kläder kommer in.

Vardagsliv

I lägret finns flera barnfamiljer och ett vardagsliv har tagit form. För att klara barnens utbildning samordnas hemskolningskooperativ på området. Mary Paniscus undervisar ett dussintal barn och försöker, förutom matematik och läsning, lära dem praktiska kunskaper som programmering och att laga bilar.

– Så länge jag är här ska de inte halka efter, säger hon medan hon ordnar det lilla biblioteket av donerade böcker.

Hon är annars biolog och bor i Berlin. Medan hon protesterade mot svenska Vattenfalls kolgruvor i norra Tyskland följde hon händelserna i Standing Rock, och när hon var hemma i Los Angeles för en familjeangelägenhet bestämde hon sig för att åka till lägret och stanna tills vidare.

– Det är fantastiskt att se vad en armé av människor som inte lyder order kan göra.

Aidoneus Bishop och Kevin Decker protesterar längs väg 1806. Bild: Mattias Lundblad

Gryning över lägret vid Cannon Ball-floden. Bild: Mattias Lundblad

Frontlinjen

Ett meddelande ropas ut i ett högtalarsystem: Alla till frontlinjen! Det här är ingen övning. Vi behöver alla vid 134!

Frontlinjen är den plats där ett nytt läger slagits upp i den svarta ormens väg. Jag kör norrut i riktning mot ett svart rökmoln. Väg 134 är en grusväg som förbinder vägarna 1806 och 6. En vägspärr har byggts upp av halmbalar och trästockar. Människor till fots och till häst på ena sidan, en lång rad kravallutrustad polis och militära pansarfordon på andra. En helikopter spanar från luften och på kullarna runtomkring anas krypskyttar. Halmbalarna sätts i brand. Bildäck och dieselolja gör röken tjock och svart.

Det gäller ett nytt läger som förts upp i oljeledningens väg. På väg 1806 står en liknande scen i större skala. Polisen meddelar att lägret står på privat mark och måste utrymmas. En spänd tystnad bryts då och då av högtalarutrop om att vattenbeskyddarna ska lämna platsen.

Gå söderut till huvudlägret. Vi kommer inte arrestera er om ni går härifrån nu.

Många stannar. Det smärtsamma ljudet från en ljudkanon används för att skingra massan. Slutligen avancerar polisstyrkan och demonterar lägret. Flera som stannat får pepparspray mot sig, några arresteras. Andra drar sig tillbaka. Stämningen är ömsom nedslagen, ömsom uppjagad. En grupp ryttare rider i full galopp i prärielandskapet där polisen står med terrängfordon. En jakt uppstår. Från kullarna kommer plötsligt en enorm bisonhjord rusande i riktning mot polisen. Senare berättas att en häst fått avlivas efter att ha träffats av gummikulor.

I en presskonferens efter händelserna berättar sheriff Kyle Kirchmeier att man ansett sig tvingade till operationen då man inte fått ledare för protesten till förhandling. Han understryker att man gett gott om tid för folk att lämna platsen utan att riskera att arresteras. Det påpekas att man har resurser att köra bort alla demonstranter, men att man valt att inte göra det eftersom man stödjer lagliga och fredliga protester.

Under natten som följer ökar oroligheterna och på morgonen står rykande lastbilsvrak och blockerar vägen vid en bro nära huvudlägret. Många har arresterats under natten. Åter är en lång rad poliser på plats och stämningen är upprörd. Samtidigt hålls ett möte i huvudlägret. Stammarnas äldre beslutar att de ska träda in och dämpa stämningen. Nancy Beaulieu säger att ett fåtal ungdomar håller på att ge kampen dåligt rykte, och hon är på väg att hämta dem. De äldre ställer sig mellan demonstranterna och polisen. Flera protesterar.

– Ska vi bara låta dem vinna?

– Nu kommer de att ta allt och förstöra lägret!

Andra uppmanar till att lyssna till och respektera de äldre. Till slut lugnar sig allt. Under sång och ceremoni tågar alla sakta tillsammans från bron mot lägret.

Protestbudskap sprayat på väg 1806. Bild: Mattias Lundblad

Demonstranter vid vägspärren på väg 134. Bild: Mattias Lundblad

Miles Allard är skakad över vad som skett under det senaste dygnet.

– Vi var tvungna att stoppa det. Det enda sättet vi kan vinna den här kampen är med bön.

Han är på väg att hämta en FN-observatör vid flyget i Bismarck. Observatörer från Amnesty väntas. Trots att en stor del av oljeledningen är lagd, har president Obama meddelat att man nu undersöker om sträckningen kan ändras. Otillräckligt – ledningen borde inte byggas alls – men en bra början, menar många. Kanske kommer det kosta konstruktörerna för mycket. Framtiden är oviss. Vattenbeskyddarna är beredda på en lång vinter.

Bakken-formationen: en oljerik geologisk formation som spänner över North Dakota, South Dakota och Montana i USA, samt Manitoba och Saskatchewan i Kanada.

Olja upptäcktes i North Dakota 1951, men utvanns i liten skala fram till dess att hydraulic fracturing, "fracking” och horisontell borrning började användas under 2000-talet.

2014 var oljeutvinningen 13 gånger högre än 2003.

North Dakota är USA:s andra mest oljeproducerande stat efter Texas.

Delstatens energiproduktion är ca fyra gånger större än dess konsumtion.

En beräkning från 2013 visar att delstaten har 7 miljarder fat utvinningsbar olja, 50 gånger högre än beräkningar från 1995.

I dag finns mer än ett dussin oljepipelines i delstaten.

Fracking:

Hydraulic Fracturing, "fracking” innebär att man injicerar vatten blandat med kemikalier i oljekällan för att bryta upp berggrunden och göra olja eller gas tillgänglig.

År 2005 avreglerades fracking-metoden, efter det har användandet av metoden ökat lavinartat.

Dakota Access Pipeline

En planerad ledning för råolja på 1 885 kilometer. Tänkt att tas i bruk i slutet av det här året.

Tänkt att förbinda oljefälten i Bakken och Three Forks med Patoka, Illinois.

Planerad för 470 000 fat olja/dag, med kapacitet för 570 000 fat/dag.

Ägs av Energy Transfer Partners, ett företag baserat i Texas.

Kostnad: 3,7 miljarder dollar.

Nordiska intressen: Också i Norden har oljeledningsprojektet fått uppmärksamhet. Norges största bank DNB har gått in med lån som uppgår till tre miljarder norska kronor. Flera organisationer har ställt krav på att DNB borde avsluta projekt som strider mot internationella klimatavtal. Också svenska banker har via fonder satsat stora summor i de företag som står bakom oljeledningen. Nordea står för största delen eller cirka 35 miljoner euro.

Källor: https://www.epa.gov

www.aftenposten.no

www.svd.se

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning