Stämningslandskap hotar inte den episka romanen

Hanna Ylöstalo och Kaneli Johansson. Bild: Eetu Laine

Tillståndslitteraturen ses som en revolt både mot en manlig, episk, litteraturkanon och mot en samtid där varumärken, pr-byråer och privatpersoner arbetar med "storytelling".

På Sveriges kultursidor pågår en debatt (med början i Alba Mogensens reportage i Göteborgs-Posten 7.7) där handlingsdriven, episk, litteratur ställts mot så kallad tillståndslitteratur, där blickfånget riktas mot stämningen snarare än intrigen.

Inlandet av Elin Willows, en lågmäld skildring av en glesbygdsort ur en ung kvinnas perspektiv, har fått vara en av representanterna för den här typen av litteratur. Genren är utmärkande för en yngre generations författare, ofta kvinnor. Tillståndslitteraturen ses som en revolt både mot en manlig, episk, litteraturkanon och mot en samtid där varumärken, pr-byråer och privatpersoner arbetar med "storytelling".

I Inlandet finns motsatsen till det här: den dramaturgiska kurvan har ersatts med nedslag i olika tider och stunder, bitarna pusslas kalejdoskopiskt samman, effekten är ett isolerat tillstånd, där huvudpersonen upprepar sin vardag utan större variation, ligger sömnlös om nätterna, inte verkar ha någon medveten riktning i tillvaron.

I det sjätte avsnittet av podcasten Samtal med vänner läser vi förutom Willows Inlandet även Karin Smirnoffs roman Jag for ner till bror. Jag for ner till bror är handlingsdriven såtillvida att romanen handlar om mord, våld och incest. Men också här lindas vi stundvis in i "tillstånd" – vi stannar upp vid landskapsmålningar eller hos djuren i det fuktiga huset. Jana Kippo återvänder till sina minnen, och försöker ta reda på vad som är roten till barndomens trauma.

Uppdelningen mellan tillståndslitteratur och episk berättelse är inte entydig, men som läsare kan vi också uppskatta en litteratur där tillstånden, snarare än handlingen, får träda fram. Det är i tillstånden som det poetiska blir till.

I bästa fall känns det som att bli en annan då en läser, en får möjlighet att träda in i ett tillstånd man annars aldrig kunnat uppleva. De exakta skildringarna kräver en stor skicklighet.

Vårt samtal, vars utgångspunkt var glesbygdsskildringarna, kom i stället att handla mycket om det som också är typiskt för tillståndslitteraturen: en statisk och obeslutsam sinnesstämning, kanske en slags mentalt glesbygdslandskap.

I båda böckerna överraskar huvudpersonerna med sina handlingar, men framför allt stannar de upp och låter bli att agera i stunder där det vore förväntat. Epiken pausar vid olika stämningar, och det är ju så litteratur i regel skrivs. Möjligen suktar samtiden efter de här berättelserna delvis också som en revolt mot samhällets krav på effektivitet och prestation (så att säga handling). I bästa fall kan den lugna litteraturen påminna sina läsare om att stanna upp.

Amanda Svensson önskar i Expressen (18.7) att handlingen inte helt ska försvinna till förmån för stämningen. I Babel (15.9) föreslår Johannes Anyuru att man också bör tala om "erfarenhetslittetatur", som kan påminna om tillståndslitteratur men mer tydligt skildrar en särskild erfarenhet.

Vi uppfattar rädslan för att den ena genren skulle hota den andra som obefogad, tvärtom är brokighet och stilexperiment välkomna. Ser man på de senaste hundra åren så har skönlitteraturen haft utrymme för både tillstånd och epik, och inte minst inom poesin har tillstånd alltid fått mera utrymme än handling.

Däremot är det besynnerligt att inzoomningen på tillstånd och stämning tillskrivits unga, kanske i bemärkelsen självupptagna eller oerfarna, kvinnor. Är intresset för stämningar inte snarare något som borde vara en införstådd del i god litteratur?

Kaneli Johansson , Hanna Ylöstalo

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning