Ståhls tränare klarade inte att se avgörandet

Daniel Ståhl kan äntligen titulera sig världsmästare. Bild: Kirill Kudryavtsev/Lehtikuva-AFP

Diskusfinalen blev en riktig rysare – som slutade med svenskt guldjubel.Tränaren Vésteinn Hafsteinsson klarade inte av att titta på, och efteråt var det känslosamt.– Att jobba med Daniel Ståhl är en berg- och dalbana, säger han.

Vésteinn Hafsteinsson blev så nervös under finalen att han inte klarade av att se avgörandet live, något som aldrig hänt tidigare. Han sade till dem som satt omkring honom att han skulle gå på toaletten – men det gjorde han inte. I stället stod han utanför läktaren och följde de fem sista kasten i den sista omgången via resultatservice på mobilen.

– Jag måste erkänna, det här var en av de tuffaste dagarna för mig någonsin. Men att jobba med Daniel Ståhl är också en berg- och dalbana, säger Hafsteinsson och fortsätter:

– Jag skäms lite för det faktiskt... Jag vet inte om det är för att jag börjar bli gammal. Jag brukar vara en cool gubbe, jag har varit med förr, men det här var svårt. Jag var nervös så in åt helvete och det kom över mig sista omgången att "han kan inte förlora det här". Så kom jag in efteråt och då blev man lite rörd.

"Byter alla 70-meterskast"

Rörd var han även en stund efteråt.

Daniel Ståhl gjorde långt ifrån sin bästa diskustävling sett till tekniken och längder, men det spelade ingen roll. 67,59 räckte för att Ståhl skulle ta sitt första mästerskapsguld.

– Jag byter alla 70-meterskast mot det här. Det enda som är svårare än att vinna är att komma in som favorit och vinna. Det gör han och jag är extremt stolt över det, säger tränaren.

Hafsteinsson minns första gången han träffade Daniel Ståhl, för runt åtta år sedan.

– Det var på Bosön i kastburen inomhus när han var 18-19 år... En okontrollerad spelevink, armarna såg ut som om de vore tre meter långa. Rolig, udda figur. Jag gillar udda figurer, ska man bli bäst i världen måste man väldigt ofta vara lite annorlunda, det här är ett väldigt annorlunda liv.

Känslosamt

Hans röst bryts när han pratar om hur stort guldet är, även för honom. Och under en framgångsrik karriär som tränare, med estländaren Gerd Kanters OS-guld som den absoluta höjdpunkten, är det tydligt att det här betyder mycket.

– Jag är en väldig känslomänniska, jag lever i det här. Det har varit mitt liv sedan jag var sex år, det är ett otroligt jobb och jag är en djävulsk entusiast att ta hem de här titlarna. Jag rankar det här väldigt, väldigt högt. Daniel Ståhl är tredje mannen i Sverige som tar ett VM-guld, så svårt är det.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning