Stadspolitiken i Helsingfors är i grunden nästan osannolikt förnuftig

Alla mittenpartier vill att stadens överskott tas i bruk för att täppa till luckorna i undervisningen och dagvården. Lyckligtvis verkar många att nu också minnas psykvården.

HBL:s läsare har under den gångna veckan fått möjlighet att tydligt se de två viktigaste skiljelinjerna i huvudstadspolitiken. En ledare av Susanna Ginman (HBL 14.4), en insändare av Björn Månsson och Marcus Rantala (HBL Debatt 10.4), en I dag-kolumn av Erkki Tuomioja (HBL 14.4) och två nyhetsartiklar om nya beslut i utbildningsnämnden och i nämnden för stadsmiljö ger följande bild.

Stadens största parti, Samlingspartiet, får kritik av alla andra för att Helsingfors med sin urstarka ekonomi inte satsar mera än vi gör på skola, daghem och social- och hälsovård. Vänsterförbundet och Sannfinländarna profilerar sig genom att oftare än de andra partierna ställa sig utanför kompromissbesluten i de stora frågorna om budget och stadsplanering där olika intressen och behov vägs mot varandra och där gruppernas inflytande står i proportion till deras stöd i senaste val.

Mittenpartierna, dit jag räknar SDP, Centern, De gröna, SFP, feministerna och kristdemokraterna, vill förena eld och vatten. Å ena sidan vill vi vara tydliga i vår egen politiska linje, å andra sidan vill vi vara med i förhandlingarna och backa upp kompromisser om resultatet då blir klart bättre än utan vår medverkan. Inte att undra på att de flesta kan ha svårt att se skillnader mellan partierna.

Alla mittenpartier vill att stadens överskott tas i bruk för att täppa till luckorna i undervisningen och dagvården. Lyckligtvis verkar många att nu också minnas psykvården. Men SDP är än en gång ensamt om att också lyfta fram äldreomsorgens behov. Det är den ena skiljelinjen och den är välbekant från de årliga budgetförhandlingarna. Den andra skiljelinjen kommer fram i synen på privatisering. SDP är kritiskt till försäljningen av stadens mark, till exempel av tomterna i Södra hamnen, till privata företag som ofta agerar globalt med säte i skatteparadisen. Samma olikhet kom fram i fjol när SDP, och Vänsterförbundet, röstade mot den privatisering av hälsovårdsstationer, som fullmäktiges majoritet då drev igenom.

Inget av detta borde dölja det faktum att stadspolitiken i Helsingfors i grunden är nästan osannolikt förnuftig och präglas av en stor portion god vilja och samarbetsförmåga mellan alla grupper. Det är viktigt för inför de största framtidsfrågorna – klimat och miljö, finanskapitalets makt, migration och global rättvisa – står vi alla fortfarande ofta handfallna. Det är därför fint att en motion för att med hjälp av folkrörelserna uppdatera Helsingfors strategi för globalt ansvar nyligen självklart kunde samla stöd av ledamöter från fem olika grupper i fullmäktige.

Thomas Wallgren, professor, ledamot i stadsfullmäktige (SDP)

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning