Megastäderna blir större och fler

Tar bonden sitt pick och pack och flyttar till stan där det finns allt fler munnar att mätta? Bonden på vår bild, Maria Wasström, småskrattar åt scenariot: "Om allt fler människor ska rymmas i städerna så hur ska också odlingen få plats? Nej, det tror jag inte blir mer än ett experiment. Odlingen hör hemma på landet." Bild: Karl Vilhjalmsson

När borgmästaren i Helsingfors Jan Vapaavuori hävdar att framtiden finns i städerna – har han rätt då? På tröskeln till ett nytt år tar vi en titt på urbaniseringen, en av vår tids starkaste trender. Städerna förför, men förgör de också?

Vi har hört borgmästaren i Helsingfors upprepa det många gånger: "Framtiden finns i städerna". Vad baserar du det på, Jan Vapaavuori?

– På en rad olika faktorer. Redan nu bor hälften av världens befolkning i städer och urbaniseringen fortsätter. Det leder till att städernas betydelse ökar.

– En annan synvinkel är att beslut om stora globala frågor – som kampen mot klimatförändringen – i allt högre grad kommer att fattas i städerna. Det finns en stor mängd litteratur som utgår från att ju svårare det blir för nationella regeringar att fatta beslut om större reformer, desto mer ökar städernas betydelse. Städerna är mer operativa och jobbar på gräsrotsnivå och det leder till att städer har lättare än nationalstater att agera i en allt mer komplicerad värld.

– Ta till exempel Parisavtalet: när president Trump sade att USA vänder avtalet ryggen kvitterade många amerikanska borgmästare det med att presidenten kan säga vad han vill, städerna har förbundit sig till avtalet och håller fast vid det.

Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori är övertygad om att städernas relativa betydelse ökar. Bild: Leif Weckström

Leder det till att nationalstaten monteras ner på sikt?

– Nej, världen är inte svartvit, snarare mycket komplicerad. Man kan inte påstå att makten finns på bara ett ställe. Det pågår en ständig kamp mellan motstridiga viljor. Men att städernas relativa betydelse ökar är jag övertygad om.

Vapaavuori tar fler exempel:

– Du träffar sällan människor som säger att de ska åka på semester till Holland men däremot hör du ofta människor som säger "Jag tänker åka till Amsterdam över veckoslutet". Samma är det med uppstartsföretag: de säger sällan att de ska investera i Tyskland men nog i Berlin. Både människor och företag, särskilt kreativa sådana, väljer alltså mer mellan städer än mellan länder. Det kan finnas lockande städer i mindre lockande länder, och tvärtom.

Var befinner sig Helsingfors på den här spelplanen?

– I olika jämförelser mellan städer klarar vi oss objektivt sett bra, ibland till och med utmärkt. Vårt stora problem är att vi är relativt dåligt kända, speciellt jämfört med Stockholm och Köpenhamn. Jag påstår inte att vi är bättre men nog minst lika bra. Problemet är att världen inte vet hur bra vi är.

Vad tänker du göra åt det?

– Det handlar om långsiktig marknadsföring av Helsingfors internationellt. Det är en strategisk fråga som jag tar på största allvar och ser som en viktig del av mitt jobb. Bland annat jobbar jag för att Helsingfors ska bli en del av betydelsefulla internationella nätverk. Staden gör också målmedveten destinationsmarknadsföring i mer professionell och större utsträckning än förut.

Vapaavuori har under sin korta tid som borgmästare gjort sig känd för sin kritik mot den sittande regeringen. Han anser att regeringen Sipilä saknar en politisk vision för hur Helsingforsregionen ska utvecklas, och i sin förtvivlan har Vapaavuori samlat Finlands största städer i gruppen C21.

– I Sverige samarbetar de tre största städerna Stockholm, Malmö och Göteborg med regeringen i strategiska frågor. När stadsrådet i somras bad om ett utlåtande till de riksomfattande målen för områdesanvändning, fanns inte ordet "stad" nämnt en enda gång.

(Artikeln fortsätter efter grafiken.)

Finland har en tradition av ömsom decentralisering, ömsom centralisering, beroende på vilka partier som sitter i regeringen. I vilken mån beror avsaknaden av en medveten stadspolitik, som du ser det, på att Finland har ett starkt Centerparti som är dominerande i stora delar av landet?

– Förstås inverkar det men det är inte så enkelt. Riktlinjerna för den så kallade metropolpolitiken startade under centerpolitikern Matti Vanhanens andra regering.

Har han rätt? I vilken mån har Vapaavuori rätt i sina utsagor? Vi vänder oss till Mari Vaattovaara, professor i urban geografi vid Helsingfors universitet.

– Han har både rätt och fel. En stor del av finländarna kommer att bo i städer i framtiden, men inte alla. Det här är en utveckling som startade redan på 50-talet, och ända sedan dess har de största städerna vuxit linjärt. På 70-talet skedde en stor utflyttning och det vi ser i dag är följderna av en utveckling som startade för över 50 år sedan men som vi inte gjort tillräckligt åt.

Hur menar du?

– Finland saknar en politik för hur vi ska utveckla städerna men också hur servicen ska skötas i kommuner med färre än 40 000 invånare. Det saknas en djup förståelse och därmed även en grundläggande analys av situationen.

Så borgmästare Vapaavuori har rätt i påståendet att Finland saknar en stadspolitik?

– Ja, och det börjar bli bråttom. Inom forskningsvärlden har vi dragit vårt strå till stacken genom att starta ett tvåårigt magistersprogram i forskning om urbanisering som ett samarbete mellan Helsingfors universitet och Aaltouniversitet.

På vilket sätt hjälper det?

– Vi behöver mer kunskap om olika alternativ. En sak som kan verka bra i ett sammanhang kan vara direkt kontraproduktiv ur ett annat perspektiv. Ta västmetron som exempel: redan för 20 år sedan sade forskare att västmetron inte kommer att försnabba förbindelserna till och från Helsingfors. Men det tystades ner, för det passade inte in i bilden. I stället blir det ett himla liv nu när metron är här och verkligheten uppenbarar sig. Det hade varit betydligt ärligare att föra den diskussionen innan man fattade besluten.

Ska det uppfattas som kritik mot beslutsfattarna, det vill säga politiker och stadsplanerare?

– I ett kunskapssamhälle med upplysta människor kan vi alla bidra. Tiden är ute för en enväldig politikerstyrd planering. Människor genomskådar enkelspåriga lösningar. Vi måste tåla att föra kritiska diskussioner – på förhand.

Vaattovaara önskar också ett slut på motsättningarna mellan stad och landsbygd.

– Finland är ett litet land och vi måste hitta lösningarna tillsammans. Den debatt som nu pågår är alltför svartvit och gagnar ingen.

(Artikeln fortsätter efter grafiken.)

Asien i täten

Om vi höjer blicken och tittar på hur det ser ut globalt märker vi att urbaniseringstrenden är ännu starkare i till exempel Asien och Afrika. År 1990 fanns det 10 megastäder i världen, det vill säga städer med mer än 10 miljoner invånare. År 2014 hade antalet megastäder vuxit till 28. Störst bland dem är Tokyo, tätt följd av Delhi och Shanghai.

Tokyo förutspås fortfarande vara världens största stad år 2030 men den växer inte längre lika mycket som tvåan Delhi. År 1990 var New York tredje störst i världen, men 2030 väntas den vara 14:e i rankingen. I stället är det städer i till exempel Kina som växer i rekordfart.

Så här har det naturligtvis inte alltid sett ut. I början av 1800-talet bodde bara tre procent av jordens befolkning i städer. År 2007 svängde det, och sedan dess bor över hälften av alla människor i världen i städer. År 2050 väntas andelen vara 66 procent.

Också landsbygden växer

Men samtidigt som urbaniseringen pågår ökar också befolkningen i en del rurala områden. Enligt FN ligger både Asien och Afrika efter resten av världen när det gäller hur stor andel av den totala befolkningen som bor i städer. Samma kontinenter alltså där urbaniseringen är snabbast.

Med andra ord är sambandet mellan städer och landsbygd inte så entydigt att det kan förklaras linjärt: när människorna blir fler i urbana miljöer töms landsbygden inte automatiskt på lika många. Befolkningsökningen i städerna kan till exempel bero på att det föds fler barn än det dör människor, att människorna lever längre och att storstäder lockar människor från andra länder. På motsvarande sätt kan det födas färre barn på mindre orter där i stället andelen äldre människor ökar. Vilket är en problematik som i allra högsta grad gäller den finländska landsbygden.

– Stad och landsbygd behöver inte vara varandras motsatser. Vi måste kunna diskutera utvecklingen utan att ställa dem emot varandra, säger professor Vaattovaara.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning