Stå upp på katedern för en balanserad ungdom

Distansundervisningen har varit en kritisk tid för skolväsendet. Studerande har mått sämre än någonsin och den bristfälliga undervisningen har börjat uppvisa sina resultat. För andra stadiet har pandemin inneburit att ett redan psykiskt ohälsosamt system blivit ohållbart. Trots att närundervisningen har återinförts finns det andra faktorer som bär skulden för mycket av illamåendet på andra stadiet.

Stressnivån i gymnasiet har redan länge ökat. Högskolornas antagningreform, som trädde i kraft 2020, har varit en av orsakerna till den stressiga skolmiljön. Reformen innebär att studentexamen får en större betydelse än inträdesprov vid ansökan till högskolor. Nu måste 15-åringar redan ha sin framtid planerad för att veta vilka ämnen som ska skrivas. Elever vars prestationer inte är på laudaturnivå, kanske på grund av bekymmer inom familjen, psykisk ohälsa eller möjligtvis en pandemi, löper risk att mista en önskad studieplats. Som abiturienter är vår lysande framtid redan bakom oss.

Ironiskt nog infördes reformen samma år som distansen. Den höga stressnivån kombinerades med pandemin, och plötsligt syntes resultaten. Skolor hade svårt att få kontakt med många studerande, samtidigt som det uppstod en avsevärd brist på kuratorer, handledare och skolpsykologer. Inlärningen led också, vilket, med tanke på reformen, bidrog till stressen.

Stöd till de svagast presterande studerande behövs för att kunna korrigera brister i kunskap som har uppstått. Personalbristerna kan inte längre godkännas. Därtill finns det orosmoln på en annan horisont – lärarnas anställning. Fler lärare än någonsin vill byta bransch.

Det är illa att antagningsreformen från första början har verkställts, och att den ännu, efter konstanta klagomål från utmattade studerande, är i kraft. Distansundervisningens katastrof var bara möjlig för att stressnivån redan var så enastående hög.

Har någon frågat dem som reformen gäller? Det grundläggande problemet har varit att de som berörs av detta och dylika ansvarslösa beslut, studerande, inte har fått sin röst hörd. Såväl på ett lokalt som på ett nationellt plan behöver studerandekårer och studerandeorganisationer föra en öppen dialog, representera studerande, och hålla beslutsfattare ansvariga. Det är dags för oss att stå upp på katedern för en balanserad ungdom.

Pandemin var endast gnistan i den enorma gasläckan som länge utgjorts av skolväsendets resursbrister och högskolornas antagningsreform. Skolorna måste jobba för att motverka distansens effekter, och ifall den införs ånyo, ha en plan för att tackla den psykiska ohälsan och den lidande inlärningen. Då, som alltid, krävs de studerandes röst.

Victor Dahlberg, förbundsstyrelsemedlem, Svensk Ungdom

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning