Sri Lanka tystlåtna granne blev turistens bästa kompis

Sri Lanka är Asienturismens mönsterelev. På tio år har ön gått från traumatiserad krigszon till snabbt växande turistparadis. Men ön klarar trycket med glans och bjuder på allt som Asienturisten kan önska sig: Bergsvandring med hisnande vyer, sceniska tågresor, surfparadis och de där vita orörda stränderna.

– Påstår du att jag ljuger, va?

För första gången under vår korta diskussion ser Arjuna, surfbrädsuthyraren, lite sur ut.

Han pekar än en gång mot de mörka stenarna i vattnet. Jag kisar. Arjuna är bergsäker – en av stenarna rör på sig. Om jag bara väntar en stund så ska jag få se att den flyter den upp och bryter vattenytan när den drar sitt lilla andetag.

– Han heter Herr Sköldpadda. Vi hälsar på varandra varje dag.

Jag kisar och kisar, men ingenting händer.

En stund senare plaskar jag ut mot vågorna på min surfbräda och tänker att jag föll pladask för Arjunas försäljningstrick. Men egentligen spelar det ingen roll om jag ser någon sköldpadda eller inte. Havet böljar, sanden är vit. Jag har funnit min paradisstrand och jag ska lära mig surfa.

Sandbotten och jämna vågor lockar surfarna till stranden Hiriketyia i närheten av Tangalle. Bild: Maja-Stina Andersson

Bild: Ksf Media

Precis som många av de vackraste stränderna jag hittills sett, finns Hiriketiya inte med i min guidebok och representerar därmed det som Sri Lanka är allra mest känt och älskat för – "hemliga" stränder! Tipset som varenda turist får är att följa stigar och vägar som leder ner mot vattnet, för oftast öppnar de upp sig till en vit remsa sandstrand. En del av dem är öde och andra – som Hiriketyia – har några restauranger och gästhus utspridda längs med strandremsan.

Det är just så idylliskt som man kan vänta sig: I vattenbrynet bygger en fransk hippie-familj ett sandslott, någon sörplar ljudligt i sig innanmätet av en kokosnöt och i hängmattan har ett snarkande strandlejon somnat med boken över näsan.

Jag spanar en stund efter sköldpaddan, och börjar sedan koncentrera mig på vågorna som lugnt rullar in mot stranden i vänliga sjok. Som den nybörjarsurfare jag är, är det omöjligt att fånga en våg men mitt resesällskap som har koll på det här med surfing hjälper till genom att ge brädet fart och då går det undan.

Jag har precis lärt mig hoppa upp på brädan och hålla balansen när jag upptäcker att Arjuna talade sanning hela tiden.

Ungefär tre meter ifrån mig stiger en svart sten stilla mot ytan. För att andas, tänker jag, men sen händer det oväntade!

Med sina knotiga små ben sprättar "Herr Sköldpadda" i väg rakt mot en våg och tar sats. Och sen låter han sig uppslukas av havets kraft och rullar in mot stranden i racerfart. Jag svär att jag hör honom skratta.

När jag en stund senare helt paff tar mig in mot stranden springer jag rakt tillbaka till surfbrädsuthyraren.

– Såg du? Sköldpaddan surfade!

Arjuna skrattar.

– Ja, ja! Jag sa ju det hela tiden.

De stora stränderna från guideboken är däremot inte fullt så idylliska. De är smockfulla av restauranger och barer med skränig musik och i vattnet fräser vattenskotrar bland valsightseeing-båtar, dykbåtar och stora grupper som är ute på snorkelturer.

Som tur är går det väldigt lätt att ta sig runt på ön med både buss och tåg. Under en vecka hinner man se de största sevärdheterna och städerna och på två veckor hinner man uppleva både strandliv, hisnande vandringar i bergen och stadsliv.

Vi testade en av de vanligaste rutterna – och blev inte besvikna.

Turisterna flockas kring sevärdheterna i den historiska staden Galle, där de flesta av de gamla husen gjorts om till turistshoppar, dyra kaféer och fina hotell. Bild: Maja-Stina Andersson

Galle

Kolonialstaden Galle med sina robusta murar beskrivs i guideböckerna som en levande och själfull historisk stad, byggd av holländare på 1600-talet. Men ärligt talat känns den mer som en turistfälla. De vackraste gamla byggnaderna är ockuperade av dyra lyxhotell och på de smala gatorna trängs souvenirbutiker och restauranger. Den billiga lankesiska husmanskosten som vanligtvis kan köpas för någon euro i varje gathörn, är svårfunnen (och dubbelt dyrare) i Galle.

Men vill man ha en lugn och rofylld dag med vandring bland gamla murar och byggnader är Galle precis rätt ställe: Ett välkommet avbrott i strandlivet.

Mirissa

"Den här stranden kunde vara precis var som helst på jorden" säger mitt resesällskap när han blickar ut över stranden med en kall öl i handen. Huvudet på spiken! Mirissa är vit sand, turkosa vatten, surfbräden, snorklar, strandrestauranger, hamburgare, selfie-pinnar och barnfamiljer. Långt ifrån de allra värsta turistorterna, men lika långt ifrån den där idylliska strandsemestern som många söker på Sri Lanka.

– På semestern ska man se till att vara i toppform, säger de ryska turisterna och skrattar. Bild: Maja-Stina Andersson

Nina Mattila (i rött) är en ivrig surfare från Finland. På Sri Lanka har hon hittat det som hon letat efter på flera ställen i Asien – en kustremsa full med surfstränder där man trivs flera veckor i sträck. Bild: Maja-Stina Andersson

Traskar man runt i Mirissa lite längre från stranden hittar man flera trivsamma gästhus som drivs av vanliga lankesiska familjer till låga priser.

Tangalle/ Mediketyia / Rekawa

Stranden Tangalle är lång, lång lång, och i sanden har snart sagt alla former av turistorter vuxit upp. I Mediketyia gungar backpacker-folket i sina hängmattor och längre upp vid Rekawa beach kan man se jättesköldpaddor. Själva staden Tangalle är en liten by där man med fördel kan starta sin strandpromenad och vandra tills man hittar en atmosfär som känns rätt.

Ella

Tågresan mellan Kandy och Ella beskrivs ofta som en av de vackraste tågresorna i hela världen. I Ella finns det dessutom gott om vackra vandringsmål där man kan betrakta bergen i lugn och ro. En av sevärdheterna är Nine Arch Bridge, en gammal tågbro som fortfarande är i daglig användning. Bild: Maja-Stina Andersson

Bergsbyn Ella är det perfekta avbrottet till det slappa strandlivet i söder. Buss- eller tågresan hit är oerhört vacker och går mellan hisnande höga bergstoppar och gröna dalar fyllda med teplantager. Väl uppe i bergen möts man av en livlig liten by, visserligen proppfull av turister (förhållandevis många av dem med rastahår och fladdriga bomullsbyxor). Från Ella kan man välja mellan en mängd vandringsrutter i världsklass, och orkar man inte vara superaktiv så når man fantastiska utsiktsposter på närmare håll, till exempel Little Adam's Peak eller tågbron Nine Arch Bridge.

Kandy

Den "kulturella huvudstaden" Kandy har ett oförtjänt dåligt rykte, det märker vi så fort vi kommer hit. I ett Sri Lanka som lärt sig allt om turismens värde på kort tid, känns Kandy som den första riktiga staden vi besöker. Maten är billig och i kön till smoothiebaren trängs vi med studerandegäng och unga kontorsnissar med portföljen under armen. Staden är idylliskt belägen mellan höga bergstoppar och breder ut sig kring en konstgjord sjö som man kan promenera runt medan man insuper stadens atmosfär. Den "obligatoriska" turistaktiviteten – att se en traditionell kandyisk dansuppvisning – kunde vi lika gärna ha skippat. Mindre motiverade dansare får man leta efter.

Sri Lankas Plus

Tågen

Tågrutten mellan Ella och Kandy har i flera sammanhang beskrivits som världens vackraste tågresa och det är lätt att stämma in i jubelkören. Vida gröna teplantage och majestätiska bergsväggar kantar vägen tills man sett sig alldeles mätt. Resorna tar länge och det är trångt och svettigt, men definitivt värt besväret. Se bara för guds skull till att inte åka i tredje klass.

Stränderna

”The beach” - allas dröm om den orörda stranden – finns på Sri Lanka. Fråga dig fram så hittar du en pärla.

Människorna

Sri lankeserna är tålmodiga, vänliga och väldigt artiga. Det märker man snabbt om man bor på de lokala gästhusen som drivs av vanliga familjer och – ska det visa sig – oftast är den trevligaste formen av boende.

Smoothies

I städerna finns mängder av små juiceshoppar med menyerna fulla av frukter man aldrig hört talas om. För motsvarande en euro får du en fantastisk fruktjuice eller smoothie.

Sri Lankas Minus: Superstark mat

Om du inte tål mängder av chili blir det besvärligt på Sri Lanka – särskilt om du reser billigt. De lokala favoriträtterna kottu, roti och ris med curry får läpparna att gråta och kockarnas ständiga löften om ”zero spice” är tommare än Brunnsparken på andra maj.

Hemska drinkar

Sri Lanka är religiöst och folk verkar förhålla sig till alla alkoholhaltiga drycker som ett nödvändigt ont som bara serveras för att tillfredsställa nedsupna turister. Drinkarna smakar därefter. Den lokala ölen Lion är däremot helt okej, serveras i superstora flaskor och kostar motsvarande cirka 1,5 euro.

Kaffet

Sri Lanka må vara känt för sitt goda ceylon-te men det här med kaffe har de fått om bakfoten. Blekt och smaklöst som bäst, och fullkomligt odrickbart som värst.

Att tänka på:

Ta med varma kläder. Uppe i bergen blir det riktigt kallt om kvällarna.

Åk buss! De lokala bussarna är behändiga och kostar en bråkdel av tuk tuk-resorna.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33