Sportlov på hemmaplan? Här är trollvinterns lokala pärlor

Skidvintern 2018 såg ut att bli ett stolpskott: länge fanns det mer snö i Sahara än i huvudstadsregionen. Men så kom köldknäppen med ett släp av lågtryck som svepte in sydkusten i snöbolster. Den som inte griljerar sig på sydligare breddgrader eller åker norrut till lavskrikornas Lappland under sportlovet hittar flera vinteroaser bakom hörnet – HBL besökte fyra av dem.

Långforsens friluftsstuga, Helsingfors

Kaffestugan som beskrivs som en av norra Helsingfors dolda skatter bjuder på en liten tidsresa. På väggarna hänger äldre tiders träskidor, bambustavar, läderpjäxor och långfärdsskridskor, medan en uppstoppad hornuggla koncentrerat bevakar kaffekvarnen och bullarna på disken.

Mellan brokigt randiga yllesockor som dinglar i klädnypor sticker Ari Pietilä fram huvudet och serverar kaffe med nykokta, sockrade munkar – stugans specialitet.

– Vi har våra egna knep med munkarna, säger munkmästaren Daniel Taiarol från köket, men vill inte avslöja mer än att bakverken är "gjorda med stor omsorg".

Det är för munkarnas och den lågmälda retroatmosfärens skull många skidåkare väljer att göra ett strandhugg i den svagt rosafärgade trästugan nära Vanda å. Stugan restes ursprungligen som lunchhak åt byggarbetarna då det närliggande vattenreningsverket byggdes i början av 1950-talet.

I Långforsens friluftsstuga finns glimtar från svunna tider. Bild: Cata Portin

Närmare 70 år senare står stugan kvar i mer eller mindre ursprungligt skick, och har drivits av Marianne Taiarol och hennes familj de senaste 14 åren.

– Många som inlett sin skidtur i Svedängen kommer hit för att varva ner, för det är oftast betydligt lugnare här än vid skidcentret i Svedängen. Människorna brukar vara ganska pratglada när de kommer in, det uppstår en okonstlad stämning. President Sauli Niinistö och hans hund Lennu hör till dem som trivts bra här, säger Ari Pietilä medan han serverar en man som kommit stakande från Åggelby en färsk munk.

Svedängens omfattande spårnätverk, bland de flitigast besökta i hela världen, ligger bara några kilometer från stugan. När snöläget är gynnsamt finns också möjligheten att ta sig från Långforsen till Petikko i Vanda, genom Svedängen och Centralparken till Tölö eller ända till Noux nationalpark (se kartan i slutet av artikeln).

Kaféet är öppet tisdag–fredag 11–17 och lördag–söndag 10–17, men stängt på måndagar. Innetoaletter finns inte, men utomhus finns två bajamajor.

Färska munkar med mycket socker är Långforsens kafés trumfkort – den slitna skidåkarens blodsocker får ett välkommet lyft. Bild: Cata Portin

Månsas friluftsstuga, Helsingfors

Trots att den röda stugan från 1914 ligger nära den brummande Krämertsskogvägen lyckas tjocka granar och tallar avskärma trafikbullret. I stället väsnas en korp, som rastlöst flaxar omkring innan den sätter sig i en stolpe för att fortsätta sitt skorrande.

Just nu råkar Månsas friluftsstuga vara stängd, för den har rätt ovanliga öppettider: onsdag 13–19, torsdag 16–19 och lördag-söndag 10–16. Stugan, som bland annat använts av skyddskårerna och det olympiska skyttelaget i början av 1900-talet, sköts i dag av föreningen Helsingin latu och är öppen för alla.

Månsas friluftsstuga användes av skyddskårerna i början av 1900-talet. I dag är stugan ett vattenhål för skidåkare ungefär halvvägs mellan Dal och Svedängen. Bild: Cata Portin

Månsas friluftsstuga utgör ett slags nav i det för den oinvigde kanske något svårnavigerade klustret av skidspår som går genom Centralparken och förbinder Dal i söder med Svedängen i norr. För den som till exempel planerar att staka sig genom Centralparken och känner sig sugen på hembakta piroger och bullar blir stugan en lämplig hållplats.

Däremot är spårförbindelserna inte alltid särskilt väl skyltade, så den som inte kan terrängen gör klokt i att ha med sig en karta eller följa sin rutt på mobilen, i synnerhet efter mörkrets inbrott. Sträckan från Dal till Svedängen är omkring 10 kilometer, men varierar beroende på rutten.

Precis bredvid stugan finns Månsas naturstig, där flygekorrar nyligen bildat revir, enligt biologerna Esa Lammis och Pekka Routasuos kartläggning.

Stugan har en vedeldad bastu (4,5 euro per person), matsalen rymmer 40 personer och kan hyras för bröllop, julfester med mera.

Oitans friluftscentrum och kafé, Esbo

Bastu är en röd tråd också i Oitans kafé i Esbo som överblickar Bodom träsks södra stränder och skidspåren som leder in i granskogen.

– Lunch och bastu efter skidturen för tio euro, och så ett dopp i vaken om man vågar, säger företagaren Toni Loiva som tillsammans med Laura Loiva för bara ett par veckor sedan slagit upp kaféets dörrar.

Förr i tiden släppte dörrarna ut kor på bete: byggnaden är Oitans gårds gamla fähus, byggt 1906, som gjorts om till restaurang med plats för hundra personer. Interiören är än så länge rätt klinisk och avskalad – nystarten försenades på grund av en tvist mellan staden och den tidigare hyresgästen.

Men nu är paret Loiva i gång på allvar: lunchbuffé, kaffe, bullar och berlinermunkar serveras varje dag i kaféet som håller öppet 10–20 på vardagar och 10–18 på veckoslut.

Toni Loiva (till höger) har nyligen öppnat kafé och lunchrestaurang i det gamla fähuset i sluttningen ovanför Bodom träsk i Oitans. Erwin Borremans, med snöskor på fötterna, bjuder unga med specialbehov på vinterupplevelser i spåren. Bild: Cata Portin

Vid ett av borden sitter gymnastiklektorn och triathlonisten Erwin Borremans och slevar i sig ett berg av husmanskost. Borremans har gjort av med mycket energi i spåren: han leder en grupp unga med specialbehov i åldern 16–25 vid Centralparkens idrottsinstitut och menar att skidåkning och annan vintersport hjälper många att övervinna sig själva.

– I dag har jag till exempel varit med om hur unga med svår autism och Aspergers syndrom verkligen njutit av att få röra på sig. Med lite tålamod kan vem som helst lära sig åka skidor. Gränserna finns bara i våra huvuden, säger Borremans, som bland annat tagit FM-medalj i snöskolöpning.

Det här är 15:e året Borremans tar unga med specialbehov på äventyr till Oitans. Förutsättningarna är utmärkta: skidspår löper både på isen, på fälten och i skogen. Skogsslingorna är mellan 1,3 och 4,6 kilometer långa, utrustning kan hyras dagligen.

Kafébyggnaden i Oitans inhyste tidigare tiotals kor. Bild: Cata Portin

Vid sidan om Svedängen och Alberga är Oitans ett av de säkraste ställena för skidåkning också under snöfattiga vintrar. Snökanonerna jobbar för högtryck och spåren är upplysta dygnet runt.

– Spåren hålls i så gott skick att man skulle kunna åka skidor här även om det spöregnade två veckor i sträck, menar Toni Loiva, som vinkar in en lastbil med mer berlinermunkar till parkeringsplatsen.

Om Sauli Niinistö trivs i Långforsen lär Finlands tredje president Pehr Evind Svinhufvud haft en förkärlek för Oitans. Eller åtminstone för hjortjakt, för han dök ofta upp i Oitans med gevär.

Pirttibacka Kafé Ukén, Esbo

I Oitans är det alltid fullt ös: skolklasser, turister och tävlingsåkare vimlar om varandra i spåren. Den som vill undvika trängseln och komma närmare naturen kan därför välja att fortsätta några kilometer norrut längs stranden av Bodom träsk.

Här börjar Pirttibackas skidspår, som är beroende av natursnö och i regel i betydligt måttligare användning. Spåren – för klassisk stil – går över små skogstjärnar och myrar, upp på åsar och brant ner i djupa dalgångar, där bland annat tjäder och tretåig hackspett huserar.

Den längsta slingan är dryga 8 kilometer. Samtidigt utgör Pirttibacka en port in till Noux nationalpark: Solvalla ligger på 7,5 kilometers avstånd, Luk på ungefär 8.

Spåren börjar nedanför Kafé Ukén, känt för sina jättelika örfilar, soppor och sin pannkaksbuffé. Allt bakas på ort och ställe. Nyligen har man också börjat grädda pizza i stenugn. Nedanför kaféet finns också korvgrillningsmöjligheter och en röd stuga med eldstad där man kan äta medhavd matsäck.

Själva kaféet är stängt måndagar och tisdagar, men öppet onsdag-fredag 10.30–16 och lördag-söndag 10–16. Kaféets namn kommer från kaféföreståndaren Ursula Sivulas smeknamn Uke.

Har du fler tips på friluftsstugor och spår i huvudstadsregionen? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet.

Vid Kafé Ukén i Pirttibacka börjar spåren in i urskogen. Pannkakor och örfilar hör till kaféets specialiteter. Bild: Cata Portin

Bild: Maija Hurme

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33