Sport och sharia

VÅLDSAM OCH VÅRDSLÖS. Porin Ässäts Matti Lamberg står på sidan om 13 ligamatcher. Utanför rinken hade han sannolikt fått ett åtal för att med full fart ha åkt mot en annan människas huvud.Bild: Arkivbild

Idrotten tillåts ha en rätt så stor egen juridisk sfär. I andra sammanhang kallas det sharia.

Den finländska idrottens etikcentrum FCEI har äntligen påpekat att det faktiskt finns en gräns för hur mycket man kan skada någon annan inom normal idrottsutövning innan det blir ett direkt brott.

Det är på tiden. Särskilt inom finländsk hockey har man ständigt tänjt på gränserna, dels sagt ett för att få saker att gå till det bättre, dels blundat för att utvecklingen har varit en annan.

Sport behöver fart, styrka, skicklighet och rejäla smällar ibland. Men inte den form av våldsunderhållning som en del av hockeypubliken innerst inne tycks vänta på och betala för, blod och bårar på isen. Till årets repertoar hör de spektakulära huvudtacklingarna, osportsliga knytnävsfajter har vi sett redan länge.

Det slutliga urskuldandet för det här är ofta att idrott är idrott. Att det som sker på plan, i ett slags tillämpad Las Vegas-retorik, också stannar på plan.

Ändå förblir det ju paradoxalt att den som på gatan i Bortre Tölö ur en utvald klunga möjliga utsedda offer slår någon i ansiktet med ett meterlångt tillhygge kan vänta sig åtal för vållande av kroppsskada eller misshandel och därefter böter eller fängelse.

Sker det däremot några kvarter bort i ishallens hockeyrink kan man få sona det genom att sitta i en bur av plexiglas i flera minuter.

FCEI fortsätter sedan 2016 det arbete Finlands antidopningskommitté förr gjorde. Dopningen är ett annat exempel på att idrott lever i sitt eget regelverk, skiljd från de lagar som tillämpas på oss andra i ett slags sharia som bara till vissa delar sammanfaller med finländsk lag.

När en idrottare, som till exempel den senast uppmärksammade norska skidåkaren Therese Johaug, visar sig ha varit dopad ställs hen inför sitt eget skrås egna vise män och domare. Inte inför en civil domstol.

Ändå är dopning bedrägeri. En dopad idrottare och hens närkrets har använt upp stora belopp av både sponsorpengar, stipendier, statsmedel, prissummor och biljettintäkter av publiken. Och i slutändan producerat ogiltiga resultat, med riktiga pengar.

Ändå möts man sällan efteråt i närmaste tingsrätt för att läsa stycken ur vår strafflags 36:e kapitel om ekonomisk oredlighet. Inte blir det civil- och skadeståndsmål heller.

Idrottaren kan visserligen få lov att sprätta loss vissa sponsorers varumärken från sin spelskjorta eller hjälm, och hitta annan finansiering för att kunna fortsätta åka till exempel skidor på heltid.

Men om alla parter juridiskt förhåller sig till saken med samma sånt händer-attityd och ständigt ser dopningen som en möjlig del av idrotten är frågan hur man någonsin ska kunna bli kvitt den.

Om idrottens etikcentrum vill vara mera än ett kosmetiskt samvete finns det också annat att ta itu med än våld och bedrägeri. De är trots allt marginella avarter av idrott samtidigt som miljoner människor både njuter av och själva utövar sund och frisk idrott.

Långt flera berörs då av genusfrågorna kring idrotten. Till skillnad från de värderingar samhället i allmänhet har antagit är idrotten – med några få grenar och segment av junior- och motionsidrott som undantag – olovligt självklart könssegregerad.

Det förklaras med att idrotten bara fysiskt är sådan. Vidare tycker man att idrottens inneboende kamp- och flockelement särskilt i lagsporter gör det okej att sky homosexuella spelare eller att i spelets hetta ta till rasistiska glåpord om en motspelare.

Att de stora toppligorna och -serierna i framtiden skulle bestå av mixed-lag bemöts fortfarande av ett intuitivt och stort herregud-ändå. Ändå tror vi i samhället i övrigt på att människor av olika egenskaper och oberoende av kön ska ha någonting att bidra med till helheten.

Men så ansåg man ju förr i världen att en kvinna inte skulle kunna vara rektor för en skola, kapten på en båt eller predika i en gudstjänst. För att bildningen, havet och Gud var sådana.

Men allt har sin tid i evolutionen. En dag kommer turen kanske till våra idrottslag på olika nivåer. Säkert finns det en chans att se renodlad och hårdbultad herrhockey då också, men kanske som ett mera marginellt fenomen som har sin charm i att man för stunden kan titta på hur uttryckligen stora män spelar. Lite så där som vi nu tittar på tungviktsboxning för proffs då och då – också det ett kapitel för sig när det gäller juridik kontra blod och medvetslöshet.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00