Sorglöst och sexigt, inte mera än så

Sandra Bullock samlar ihop ett gäng kvinnor för att råna Met-galan. Bild: Barry Wetcher

I Ocean's 8 ligger fokus på yta framför innehåll och resultatet blir nästan för sorglöst.

THRILLER/KOMEDI

Ocean's Eight

Regi: Gary Ross. Manus: Ross, Olivia Milch. Foto: Eigil Bryld. I rollerna: Sandra Bullock, Cate Blanchett, Anne Hathaway, Helena Bonham Carter, Rihanna.

På pappret såg det säkert ut som en god idé: att ersätta Danny Ocean (George Clooney) och hans mannar med ett helt kvinnligt team, professionella tjuvar och skojare även de.

Och eftersom släkten alltid är värst går turen här till Dannys lillasyster Debbie (Sandra Bullock). Hon sitter sedan fem år tillbaka inne för en konstkupp men kan nu se fram emot att bli villkorligt frigiven.

Inte för att Debbie har för avsikt att slå in på den smala vägen, nix. Efter ett lurigt varuhusbesök och ett pallat hotellrum stämmer hon träff med gamla bekanta Lou (Cate Blanchett), nattklubbsägaren vars affärsidé går ut på att späda ut vodka med vatten.

Vackert så, men på bordet finns nu en betydligt mera lukrativ plan. Tanken är att under den årliga Met-galan (som i Metropolitan Museum of Arts) lägga beslag på ett dyrbart Cartier-halsband som på förekommen anledning pryder galadrottningen Daphne Klugers (Anne Hathaway) hals.

Det är givetvis inget enkvinnasjobb, så man får lov att ragga upp talanger till höger och vänster, bland dem Helena Bonham Carters designer, Rihannas hackare och Mindy Kalings juvelerare. Let the show begin!

Eskapistiskt

För regin står Hunger Games-killen Gary Ross som närmar sig materialet på ett lite liknande sätt som Steven Soderbergh (som alltså signerade originalfilmen, i sig en pastisch på 60-talsupplagan med Frank Sinatra och hans Rat Pack-gäng). Det är lätt och ledigt berättat, charmant och mördande sexigt.

Gott om vändningar och berättarmässiga glidtacklingar finns det också. Till det kommer ett läckert kameraarbete, vrålsnygga miljöer samt ett jazzigt soundtrack som vittnar om att stilen (läs: eskapismen) är minst lika viktig som substansen.

Låt gå för det, men lite mera kött på benen hade man gärna sett. Sandra Bullock och Cate Blanchett må ge George Clooney en match i sexappeal men mycket annat än kläder på kroppen har man inte.

Även i övrigt vankas det mera yta än innehåll, detta till ackompanjemang av ett berättande som är nästan för sorglöst för sitt eget bästa. I klartext: spänningen och dramatiken är på kort.

Sedan hjälper det inte nämnvärt att filmen mellan varven trollar fram en respektingivande cameo-uppsättning med allt från Heidi Klum och Serena Williams till Anna Wintour på mattan. Ögat vilar, hjärnan tar ledigt.

Krister Uggeldahl

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning