Sorg, satir och motstånd

Trump må kopiera Putins retorik, men USA är inte Ryssland.

Den dagen kändes det som om allt rasade samman. Min moster Ulla Farmer, en ihärdig optimist, försökte hitta en enda ljuspunkt och unnade sig en Napoleonbakelse. Men inte ens den smakade.

Hon och andra frivilliga hade förberett allt i den lilla våningen i New Jersey: mat, blommor, kläder. Den syriska familjen från Aleppo – ett par och deras sex barn i åldern 12 till 31 år – hade beviljats asyl redan för ett år sedan och skulle nu anlända till sitt nya hemland. Men bara några dagar innan kom Trumps famösa presidentorder, som vägrade bland annat syriska flyktingar inresa.

Den här familjen kom via Church World Services, som min mosters lokala kyrka samarbetar med. En första familj kom för ett år sedan och har redan kommit på fötter, för den nya hade man fått ännu mera stöd och samlat in över 50 000 dollar – människor var oroliga för Trump.

Med all anledning.

Medan Trumps hatiska kaos spred sig över USA och världen i januari, var det många som sade ifrån. Justitieministern Yates ifrågasatte ordern och blev avskedad. En vecka senare upphävde federale domaren Robarts förbudet tillsvidare.

Också medierna sade ifrån. På Twitter leds motståndet av bland annat nationalparkerna(!). Jag har själv snabbt blivit alltför beroende av de liberala nyhetsparodierna – Seth Myers, Stephen Colbert, Saturday Night Live ... – som bjudit på allt smartare och svartare satir.

Trump är som känt öppet förtjust i militärparader, ovationer, förgyllda möbler, tystade tjänstemän och förvanskade fakta, vilket ger kalla kårar hos var och en som minns något av 1900-talet. "Livet har blivit bättre, livet har blivit roligare!" deklarerade som bekant Stalin då de värsta förföljelserna tog fart. Trumps administration kopierar också Stalins och Putins retorik om hur opatriotiskt det är att ifrågasätta Ledaren.

SNL:s färska parodi över pressekreterare Sean Spicer, gestaltad av Melissa McCarthy, är så bitande att den känns som östeuropeisk humor när den är som bäst. Spicer/McCarthy berättar att "folkmängden hälsade presidenten med en stående ovation som räckte femton minuter. Alla log, alla var lyckliga. Alla män hade erektion och varenda kvinna hade ägglossning till höger och vänster!".

Men, som min moster påpekar, de som röstade på Trump ser inte de här programmen. Med undantag för Trump själv, visserligen, som blev upprörd över att Spicer spelades av en kvinna och därmed "såg svag ut".

Trump-anhängare ser på Fox News, en konservativ kanal som länge förvridit fakta, men nu haft råg i ryggen att ifrågasätta Vita husets sanslösa lögner.

I måndags gick min moster lycklig tillbaka till våningen, med färska blommor. På tisdagen anlände flyktingfamiljen till ett varmt mottagande och en artikel i New York Times. Donationerna strömmar in, kyrkan förbereder sig att hjälpa flera.

Medborgare. Domare. Journalister. Aktivister. Trump må kopiera Putins retorik, men USA är inte Ryssland. Där ryssarna snabbt sviktade då Putin gjorde sig till tsar, av tvång och hot, men också av bekvämlighet, imponerar amerikanernas motstånd.

Anna Rotkirch arbetar med befolkningspolitik vid statsrådets kansli.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning