Sopor och gröna skogar

Bild: Flickr - H.P.Brinkmann

Sedan antikens dagar har soptippen varit ett hygienproblem. Nu blir den en mindre guldgruva.

Den som kör ut till soptippen, numera sopstationen, med sin Muuli-släpvagn med bråte från hushållet kan numera allt oftare häpet få konstatera att ett välsorterat avfall av rätt slag tas emot gratis.

För många är sambandet uppenbart. Soporna har ett energivärde när de numera bränns, eller fraktas i stora containrar till företag som återanvänder metall, elektronik, kemikalier, textilier.

Man borde kanske i stället fråga i luckan vad som bjuds för lasset. Man levererar ju på kärran råvara för den växande återvinningsindustrin, som räknar med miljardtillväxt de kommande åren.

Soptippen är sedan antiken lösningen på ett hygieniskt problem. Men i dag ställs det grundligt på huvudet. Vårt avfall är inte längre ett bekymmer. Det är en råvarukälla.

Avfallslagen har sedan millennieskiftet ändrats flera gånger, bland annat i revisioner 2007 och 2011. I höstas gjordes mindre lagändringar och nya är att vänta i vår, föreslagna av miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) för riksdagen.

Den omvända logiken kring soporna är nu verkligt uppenbar. I går var det kommunens luktande och betungande plikt att skydda oss medborgare och vår hälsa och miljö för våra sopor. I morgon är det en strid om användbara resurser.

I industrins, återvinningens och marknadsekonomins kretslopp klagar man nu över att kommunen lägger vantarna på avfallet. Kommunen har faktiskt monopol på boendeavfallet även om privata företag sedan upphandlas att köra sopbilarna och dundra med soptunnorna på bakgårdarna.

Men det är faktiskt inte tillåtet för oss därhemma att erbjuda vårt uppsamlade blandavfall till någon annan uppköpare. Och i och för sig finns ett sådant ekonomiskt maskineri inte heller, ännu.

Efter julen hade biobränsleindustrin igen sitt årliga jippo kring skinkfettet, ett riskavfall som kan stocka rör och kloaker. Under hög pr-faktor samlade man in fettmassan för att göra innovativ biodiesel av den. Men det förutsatte att kommun för kommun formellt beviljade ett undantag från sitt monopol så att hushållen tillfälligt kunde skänka sitt avfall direkt till ett företag. Kommunförbundet ska ha förhållit sig negativt till saken.

Kommunal avfallshantering omsätter i Finland omkring en miljard euro per år, oftast via kommunägda avfallsbolag. Eftersom de har sina ägarkommuner som största kunder får de enligt EU:s upphandlingsregler agera bara begränsat på den nya råvarumarknaden. I Finland har gränsen satts till 10 procent av bolagets omsättning.

Vår nya generation av industri kring cleantech, miljö och återvinning klagar över att kommunerna cementerar och bromsar återvinningen. Nittiotalets miljökrav gav oss de stora sopbränningskraftverken som på sin tid sågs som stora framsteg. Våra sopor brändes med modern förbränningsteknik som sedan blev fjärrvärme som värmde våra egna hus. Så sent som 2014 invigdes i Vanda ett splitternytt avfallskraftverk, som på ett 20-årigt avtal bränner också Helsingfors sopor.

Här blir det goda det bästas fiende. I en dyrbar infrastruktur går råvara för återvinning bokstavligen upp i rök – visserligen med modernaste rökgasrening, men ändå.

Cleantechindustrins argument liknar dem vi har vant oss vid från den privatiserande vårdreformen. Kunden "behöver valfrihet" och "välja på webben" mellan en offentlig soptipp eller en privat. Industrin kräver att offentlig infrastruktur som byggts för att befria oss från våra sopor också ska stå till kommersiella återvinningsföretags förfogande.

Den nya soplogiken visar åter en gång hur välfärdssamhället inte bara finns till för att trygga medborgarnas välfärd, utan också de kommersiella intressenas och riskinvesterarnas. Även om lektionen då går via soptunnan med bananskal, yoghurtburkar och döda möss som gick i fällan.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00