Sönderklippt actionflopp

Mark Wahlberg är agent på CIA:s okända toppenhet.Bild: Murray Close

Mile 22 är en film som lyckas säga alldeles för mycket om absolut ingenting. De koreograferade våldsscenerna är så snabbt och hackigt klippta att det främst är en massa kroppsdelar som flyger förbi.

ACTION

Mile 22

Regi: Peter Berg. Manus: Lea Carpenter. Foto: Jacques Jouffret. I rollerna: Mark Wahlberg, Iko Uwais, Lauren Cohan, John Malkovich.

Den våldsbejakande actionfilmen Mile 22 inleds med fullt ös då en hemlig amerikansk specialstyrka slår till mot ett ryskt gömställe i en amerikansk förortsvilla. Operationen går snett och samtliga ryska agenter dödas. Att handlingen ska få konsekvenser gör filmen ingen hemlighet av, frågan är bara vilka.

Sexton månader senare befinner sig samma specialstyrka på den amerikanska ambassaden i Indonesien. De letar efter stora mängder cesium, ett radioaktivt pulver, och efter ett falsktips är humöret i botten. Särskilt hos James Silva (Mark Wahlberg), en intensiv och svårhanterad agent. För att vi verkligen ska förstå det bär han ett gult gummiband runt handleden som han ständigt drar ut och släpper mot huden, för att tygla sitt temperament. Han ska tydligen vara något slags underbarn men känns mest som en smått hysterisk narcissist som håller tal om hur diplomati inte fungerar när det redan brinner och skriker på alla sina kollegor.

Blodig sträcka

Men så vandrar den indonesiska polisen Li Noor (kampsportsexperten Iko Uwais) in på ambassaden och menar att han, i utbyte mot immunitet och flygtransport till USA, kan säga var det gömda cesiumet finns. Efter att ha bevisat sig som en pålitlig källa ges order om att Li Noor ska transporteras från ambassaden till ett specialflyg, en sträcka på 22 engelska mil. Vad amerikanerna inte vet är att ryska agenter har hackat sig in i deras kommunikationssystem och känner till planen. Det blir således en mycket längre och blodigare sträcka än planerat.

Mile 22 är en film som lyckas med konststycket att säga alldeles för mycket om absolut ingenting. Manuset vill gärna vara rappt men den överflödiga dialogen är fylld av floskler om "de nya krigen" som inte längre utkämpas av regelrätta soldater, och vid ett tillfälle får vi veta att specialstyrkan hänger sig åt "en högre form av patriotism". Vad den egentligen vill förmedla, förutom ett slut som inbjuder till fortsättning, förblir dunkelt.

Koreograferat våld

Filmens största misstag är dock att inte oftare och ostört låta Iku Uwais göra det han är bäst på. Han är otroligt skicklig på koreograferat våld men de få gånger han får flexa sina kunskaper väljer Peter Berg & co att klippa scenerna så snabbt och hackigt att det främst är en massa kroppsdelar som flyger förbi utan att en får en känsla för den säkerligen imponerande helheten.

Mile 22 är fjärde gången Berg och Wahlberg arbetar ihop, efter Lone Survivor, Deepwater Horizon och Patriots Day, och kanske är det dags att ta en paus nu. Iko Uwais ser en däremot gärna mera av, i regi av någon som förstår att ta vara på den talang han besitter.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00