Sommarfunderingar

Om finländarnas känsla för gemenskap genom stat, religion och politik urholkas, borde medborgar- och civilsamhället finnas där för att ta stöten.

Högsommaren är förbi. Vädret blev ostadigt, fisken höll sig borta. Det gav tid för läsning och reflektioner. Att fundera på samhällsutvecklingen är en vansklig sysselsättning. Yuval Hararis långa perspektiv på människans biologiska historia (i boken "Sapiens") genomsyras av en tes: Homo sapiens nådde djurrikets topp tack vare de myter och föreställda gemenskaper arten utvecklade. Hierarkier, religioner och imperiella statsbildningar hjälpte till.

Håller våra gemenskaper på att smulas sönder? Världspolitiken är ur led i brist på en rationell världsordning; mycket tycks flyta. Världsreligionen islam slits sönder av inre strider. EU måste söka en nystart för att överleva. Partisystemen i västländerna är i gungning med USA, Frankrike och England i spetsen.

Här hemma skulle populismen oskadliggöras genom ansvarstagande, men experimentet misslyckades. Nu står vi inför en mer hårdför (och sannolikt växande) rörelse som inte kommer att låta sig dras in i maktsfären. Den som vägrar ta ansvar har en säker väljarplattform. – På köpet fick vi ökat politikförakt när regeringen fortsatte på falska premisser.

Även i Finland är staten, inte bara välfärdsstaten, på reträtt. Man behöver inte älska en stark stat, men den har i hundra år uppfattats som en central gemenskap som gett oss basservice. Nu drar sig det allmänna bort från sektor efter sektor. Vad kommer i stället? Knappast upplevs de nya landskapen som verkliga gemenskaper; hittills har hälsoreformen mest skapat osäkerhet.

Invandringen då? De flesta analyser visar att Finland behöver nya händer. Samtidigt sprids vår utbildade ungdom runt världen och fyller luckor till exempel i Sverige. Men regeringen har bestämt att vi skall avvisa så många asylsökande som möjligt. Månne kalkylen alls går ihop? Troligen vore det billigare att ta emot dem som redan är här än att vänta på invandrare som kanske inte kommer. Kvotflyktingar duger, kanhända för att man då hoppas kunna välja "kvalitetsinvandrare".

Om invandrare och flyktingar skall bli delaktiga av någon form av gemenskap behövs det en målmedveten satsning på integration. Lång väntan både på asylbeslut, språkkurser och på familjeåterförening (nio månader!) bidrar minsann inte.

Om finländarnas känsla för gemenskap genom stat, religion och politik urholkas, borde medborgar- och civilsamhället finnas där för att ta stöten. Enligt Harari upplever många konsumtion som en ny gemenskap: Stormarknaderna är modernitetens tempel. Det tyder på ett anmärkningsvärt värdetomrum.

Under några junidagar användes värderingar som slagord för att visa på ideologiska skiljelinjer i politiken. Någon egentlig debatt om vilka värderingar som styr den finländska samhällsutvecklingen är ändå svår att urskilja. Visst, vi hör nu till väst, det är bekräftat. Men hur skall vi balansera mellan globala, multikulturella trender och en pyrande nationalism – eller klara spänningen mellan socialliberal individualism och traditionella kollektivistiska tendenser i vårt samhälle?

Pär Stenbäck minister

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00