Sommaräventyrarna nådde Bratislava – vart bär det nu?

Den fjärde etappen i "Dit näsan pekar" har fört HBL:s Stefan Lundberg och Leif Weckström med elbilen Tesla till Slovakiens huvudstad Bratislava – länge en "bortglömd" stad. Våra sommaräventyrare hittar ett nytt fräscht Bratislava – men också spår av en både glamourös och eländig historia.

Nya Bratislava. Ján och Terézia njuter av friheten vid Donaus strand. Bild: Leif Weckström

I dag fylls Bratislavas stiliga strandpromenader av ett ungdomligt klientel som trivs bland trendiga barer, boutiquer och Donaus svall.

– Det här är ett fantastiskt ställe, det har funnits i bara några år, säger Terézia Horová och Ján Stano.

De sitter tätt omslingrade och njuter av en kall öl på grässlänten vid floden.

När gamla stans trånga gränder fylls av turister och stekos från restaurangköken flyr Bratislavaborna hit. Där kommunisttidens nergångna fabriker och rostiga hamnanläggningar en gång förfulade omgivningen har stadsborna nu hittat sitt nya vardagsrum.

Bostadshusen representerar en arkitektur som får Helsingforsstadsdelarna Busholmen och Fiskehamnen att framstå som bleka kopior. Husen har böljande fasader med fönster som avslöjar höga voluminösa bostäder. På gatuplanet har man inrymt eleganta barer, restauranger och shoppar.

Terézia och Jan representerar det unga, fräscha Slovakien. Den generation som aldrig behövde uppleva det socialistiska eländet.

– Jag föddes samma år som kommunismen föll och Terézia fyra år senare, säger Ján.

Han förstår att uppskatta friheten.

– Min farfar hörde till dem som stod åtalade under kommunistregimen och hans bror hölls fängslad. Vi är så lyckliga för vår frihet, säger han.

Ján är statsvetare och privatanställd, Terézia studerar pyskologi.

Tusenårigt. Från Bratislavas kullar har ett slott vakat över staden i mer än tusen år. Det nuvarande reste sig ur ruinerna på 1950-talet. Bild: Leif Weckström

Vardagskonst. Humoristisk vardagskonst finns det gott om på gatorna i det gamla Bratislava. Bild: Leif Weckström

På hotellet bläddrar jag förstrött i en binge turistbroschyrer och flyers. En av dem fångar min uppmärksamhet. En företagare erbjuder guidade "post-kommunistiska" turer i Bratislava. De företas i en klassisk tjeckoslovakisk Skoda (just den man var så glad att ens pappa aldrig skaffade) genom "Bratislavas kommunistiska förflutna". På programmet står betongsocialismens minnesmärken i form av gråa, fula fabriksbyggnader, minnesmärken och gränszonen invid den forna järnridån mot väst.

Tänk att det som alldeles just var en del av den krassa vardagen redan är en turistsevärdhet.

Även utan guidning kommer man – tyvärr – under minst ett par generationer att råka på kommunisttidens minnesmärken både i Slovakien och i de övriga gamla östblocksländerna. Hur ivrigt man än river och bygger upp nytt tittar gamla spöken fram bland de allt fler renoverade fasaderna. Det är gamla statliga förvaltningsbyggnader, "kulturpalats" eller bunkerlika rekreationscenter avsedda för nomenklaturan.

De kommer inte att ha utplånats ens under Jáns och Terézias liv.

Ett minnesmärke från kommunisttiden som dock är värt besöket är Slavin där närmare 7 000 sovjetiska soldater ligger begravda. De stupade i april 1945 när de befriade staden från nazisterna.

Det pompösa 39,1 meter höga minnesmärket i sten med en sovjetsoldat som håller upp den röda fanan i topp ligger på en hög kulle och har hela staden under sig. Slavin, där soldaternas kvarlevor är placerade i massgravar och namnen är inhuggna i sten, byggdes för femtonårsminnet av händelsen år 1960. Trots de politiska omvälvningarna har det fått stå kvar, vilket visar på mognad hos de nuvarande ledarna. Att förneka sin historia leder ingen vart. Att läsa namninskriptionerna över tusentals unga soldater, av vilka de flesta knappt hunnit fylla tjugo, är gripande oberoende av vilken nationalitet eller ideologi de representerade.

För femton år sedan besökte jag och Leif Bratislava, av nyfikenhet på en för oss okänd stad. Då charmerades vi av stadens historiska centrum som nyligen hade restaurerats. Turisterna hade ännu inte hittat den bortglömda huvudstaden. Över de relativt få krogarna vilade en speciell stämning. På flera av dem kunde man ana sig till att de upplevt glamourösare dagar. På menyn stod lokala läckerheter såsom tjurtestiklar.

När vi lite nostalgiskt letar efter den gamla "testikelkrogen" Korzo inser vi att den ursprungliga fått lov att spika igen. Den har två efterföljare av den moderna dussinsorten.

I gamla stan hittar man ännu några restauranger som serverar traditionell – och ganska tung – slovakisk mat, men de börjar trängas undan av italienska och asiatiska.

Vi följer Jáns och Terézias råd och äter en läcker thailändsk middag på Soho, som snabbt fylls av lokal ungdom. Portionerna kostar kring en tia.

Öppnar upp. Michaela Sefferovás nyckelknippa öppnar spännande dörrar i Ceverny Kamen utanför Bratislava. Bild: Leif Weckström

SLOTT MED GROTTOR OCH PERVERSITETER

Vår förtjusande guide Michaela Sefferová låser noga varje dörr vi passerar med sina stora, av århundraden slitna nycklar. På det gotiska rödstensslottet Cerveny Kamen från 1230 klampar man inte omkring hur som helst.

Det blir en rundtur där vi får bekanta oss med godmodigt perversa takmålningar, sinnrikt undangömda toaletter och salar med naturtrogna grottor.

Största? Slottskällaren i Ceverny Kamen kan vara den största i Europa. Här får man svindel av att titta ner i en hundra meter djup brunn. Bild: Leif Weckström

Slottet har genom århundraden residerats av förmögna och kronan trogna familjer, senast av den ungerska adelssläkten Palffy som härskade här 1583–1945.

– Här har ni släktens huvudmän, säger Sefferová och pekar på ett tiotal porträtt av feta fula och till synes identiska gubbar.

– Ja, håller hon med, de var alla väldigt lika, och ganska korpulenta.

Genast i ankomsthallen, där det står en sirlig blå hästdragen vagn, får vi lära oss att hjortarna var en trafikfara i det böhmisk-ungerska gränsområdet redan för trehundra år sedan. Vagnen dekoreras av släkten Palffys vapen som bland annat föreställer en hjort och ett trasigt vagnshjul. Legenden förtäljer att familjen en mörk natt var på väg hem från en fest när man krockade med en hjort. Efter att ha övernattat i den skadade vagnen upptäcker de på morgonen att vagnen stannat precis invid ett stup. Hjorten har räddat deras liv och blir en del av deras vapen.

– Fåtöljerna i vagnen ser ut att vara ännu lyxigare än Teslans, konstaterar Leif.

Vår guide låser upp dörren till rummet invid där en vidunderlig syn möter oss. I bortre änden av rummet ser vi in i två naturtrogna droppstensgrottor som försvinner in i bakväggen.

Spektakulärt. Vad sägs om grottor och springbrunnar i vardagsrummet? Sådana hade man i slottet Ceverny Kamen redan på 1600-talet. Bild: Leif Weckström

– En gång rann vattnet i små rännilar i grottorna, berättar Michaela Sefferová.

På de utförligt dekorerade väggarna fanns små springbrunnar vars vatten fick spruta ut på golvet som bestod av små släta stenar som behagligt masserade fötterna.

– Det här är ett "naturrum" som man kopplade av i. Ofta till tonerna av något musikstycke.

Sådana extravaganser är det få krösusar som kan leva upp till ens i dag, fyrahundra år senare.

I ett skede uppmanas vi kliva in i ett skåp för att i nästa stund stiga in i en angränsande sal. Vi har gått genom en lönndörr.

Allt emellanåt drar vår guide ut en låda eller öppnar en skåpdörr där man gömt in små innetoaletter. De gör verkligen skäl för benämningen "hemlighus".

I ett av de många sovrummen uppmanas vi vända blicken mot taket. Där kan vi se två liderliga halvskalliga gubbar smygtitta på Susanna i badet.

Vi som kan vårt Gamla testamente vet att det slutade illa – för gubbarna.

Bara en Teslastation i Tjeckien

I Tjeckien är det glest mellan laddningsstationerna. Det finns närmare bestämt en enda Tesla-snabbladdningsstation. I gengäld är den placerad i Humpolec, som enligt kartan måste vara den absoluta mittpunkten i landet.

Men det är inte så farligt. I hotellgaraget i centrala Prag hittar den hjälpsamma piccolon ett starkströmsuttag och bilen får ladda i lugn och ro under nattens tysta timmar. Den behöver sex timmar för full laddning, men i praktiken får den stå och suga i sig ström i över tio timmar medan vi sover och gör Prag.

Nästa etapp till Bratislava är på drygt 330 km. Laddningen borde räcka väl ända fram, men vi vill inte riskera att bli stående vid vägkanten och eftersom vi ändå kommer att passera Eon-stationen i Humpolec så bestämmer vi oss för att ladda en dryg kvart medan vi sveper en kaffe.

Tanka el. I Slovakien finns bara två "supercharger"-stationer för laddning av Teslabilar. Den här i Bratislava öppnades för bara tre veckor sedan. Bild: Leif Weckström

Som vanligt är det ingen trängsel. Bara två av de sex rödvita laddningsstolparna är upptagna när vi kommer.

Nästa dag får vi till vår överraskning höra att stationen varit ur funktion på grund av ett hårt åskväder som passerade under natten. Att laddningsstationerna kan vara sårbara för åska hade vi inte tänkt på. Tesla hade först gjort ett försök att reparera stationen på distans, men tvingades ändå skicka en montör till platsen. Operationen tog cirka nittio minuter.

Efter laddningspausen får vi de närmaste timmarna smaka på de beryktade köerna på de Mellaneuropeiska motorvägarna. Trafiken står alltid emellanåt stilla i 15–20 minuter för att sedan sakta masa sig i väg igen. Det här pågår ett hundratal kilometer på bägge sidorna om den tjeckisk-slovakiska gränsen. Vi får aldrig någon klarhet i varför det uppstår köer för några vägarbeten eller olyckor upptäcker vi inte.

Framme i Bratislava har vi ännu laddning kvar för 130 kilometer, men passar på att ladda vid stadens enda Teslastation, vid köpcentret Auparc utanför centrum. En halvtimme senare är vi "fulltankade".

Än har vi inte betalat en cent för elen under hela resan.

Och några nära-ögat-situationer har vi inte behövt uppleva.

1. Denna plats skulle rätt och slätt kunna vara ett fågelbo.

2. Anläggningen har fungerat som gömställe och semesterort.

3. Det fanns flera av samma slag, men den här är den äkta.

4. Alistair MacLeans bok utgör underlaget för en film som utspelas här.

Så här svarar du:

SMS till nr 13526. Skriv: HBL DNP din gissning, ditt namn, adressen. SMS:et kostar 0,95 euro.

Alternativt fyll i webbformuläret som du hittar efter senaste Sommaräventyrs-artikeln på hbl.fi/dnp

Vinnarna i etapp 4:

Tipsen blir svårare under resans gång. Förra etappens första tips om "folk som var lämpade för en förbjuden syssla" syftade på slaveriet. Det vill säga de var "Bra-till-slavar" = Bratislava.

Det andra tipset handlade om spårvagnslinjen som före andra världskriget gick mellan Wien och Bratislava.

Det tredje handlade om Slovakien som länge utgjorde "bakdelen" av Tjeckoslovakien.

Slutligen har Slovakien, liksom Finland varit världsmästare i ishockey.

Tipsen blir svårare, men många har svarat rätt! Följande får pris i etapp 4-tävlingen: Jan-Erik Sjöberg från Sjundeå vann två biljetter till Cirque Soleils föreställning på Hartwall Arenan i oktober, Ann-Marie Asplund från Mariehamn vann ett produktpaket från OP och Nanny Granfelt från Helsingfors vann en tre månaders HBL365-prenumeration. (Priserna delas ut i höst.)…

Rutten hittills:

1. Hamburg 2. Dresden 3. Prag 4. Bratislava

Sommaräventyret 2017 sponsras av OP Kulku och Partioaitta.

Delta i vår tävling!

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning