Som vatten av en gås

Sofia Helin i den sista säsongen av Bron som har premiär på nyårsdagen. Bild: Jens Juncker

Recensenten är inte nådig över sista säsongen av Bron som har premiär på nyårsdagen. Men hon tittar i alla fall.

Bron 4 sänds i Yle TV1 och SVT1 söndagar kl. 22.00, repris torsdagar kl. 22.50.

Vi är många som kan sitta och glo i timtal på allehanda kriminalserier på tv utan att känna nånting särskilt utom en viss avslappnande bedövning av irritationen, melankolin eller ångesten som anhopats i sinnet under dagens vedermödor. Medan andra aldrig någonsin reagerar på fiktion om våld och brott med annat än obehag. Jag vet inte varför det är så och brukar inte spekulera. Jag hör till den förstnämnda kategorin, så jag kan utan större ångest se på också den fjärde säsongen av Bron, som helt påhittigt börjar med att en kvinna som är chef för danska migrationsverket stenas till döds. (Det betyder inte att jag är okänslig – ångest får jag redan om jag läser kommentarer av HBL:s egna nättroll, eller krönikor av Iltasanomats fosterländska översteprästinna Ulla Appelsin.)

Men tillbaka till Bron – fyra avsnitt har jag sett av den nya säsongen och redan tappat alla trådar i ett trassel av flyktingar, tvillingbröder, mordiska sjukhusclowner, kultliknande bygemenskap och två hemlösa tonårsflickor som rör upp Henriks (Thure Lindhardt) minnen av de försvunna döttrarna just som han börjar få fason på sorgen efter dem. Men Saga Norén (Sofia Helin) är alltså ute ur fängelset där hon satt en tid efter att hennes onda mamma begått självmord iscensatt som mord för att sätta dit stackars Saga. Hon är traumatiserad och uppvisar nya känslomässiga reaktioner.

Problemet med Bron är dels att våldet och ondskan är så extremt utstuderade att de brukar kollapsa i något slags spekulativ överansträngning, dels att intrigerna är så råddiga att det skulle behövas bra mycket mera engagerande personer eller teman för att tittaren ska orka hålla reda på dem. Och, nej, jag tror inte att det räcker med en eller annan olycklig papperslös flykting för att få den här omgången att kännas angelägen på ett seriöst sätt.

Jag tippar i stället att också den här säsongen kommer att rinna av dig som vattnet av en gås, och inget fel med det om det känns okej. Men vill du se en kriminalserie som gör dig fundersam på riktigt rekommenderar jag tredje säsongen av Broadchurch på Netflix. Där räcker en våldtäkt, brutal men renons på utstuderade detaljer, hela serien ut för att visa på allehanda ledsamma hemligheter och kopplingar i ett litet samhälle.

Pia Ingström Litteraturredaktör

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39