Sokolov spelade för fullsatt Musikhus – här är extranumren

Schubert dominerade encoreavdelningen under Grigorij Sokolovs konsert. Arkivbild.Bild: Heikki Tuuli

Pianistlegenden serverade sedvanliga sex encorenummer under recitalen i tisdags.

PIANORECITAL

Grigorij Sokolov

Schumann, Chopin. Musikhuset 14.6.

Grigorij Sokolov, en av den ryska pianoskolans stora mantelbärare, har en ovanlig förmåga att fånga och hålla kvar publikens uppmärksamhet från första ton. Kanske är det avsaknaden av stora gester och divaleter i kombination med en utsökt kvalitet som gör att var och en i publiken väntar som på helspänn på vad som komma skall.

I Schumanns Arabesk opus 18 kommer man genast att reagera på den oerhört svaga nyansen, som gör att tonerna i mellanstämmorna nästan flyter ihop till något trolskt och oigenkännligt. Å andra sidan kan han också spela massivt starkt och välartikulerat, till exempel i de majestätiska, triumferande Ess-durpassagerna i Schumanns Fantasi C-dur opus 17.

Det är en märklig värld som Schumanns och Chopins verk har uppstått i och som Sokolov gläntar på dörren till; genom Chopins två nocturner ur opus 32 förmedlas både något meditativt och sobert nätt – tänk bara på hur Ass-durnocturnen ramas in av en kadens i början och slutet.

Kvällens största verk är Chopins b-mollsonat som till en början kändes överraskande tungrodd, inte fullt så agiterande eller passionerad, snarare då lyrisk. Också scherzosatsen spelas överraskande långsamt. Även om det mesta går enligt alla konstens regler kommer jag i sorgmarschen att reagera på några enskilda överlånga pedaler som får harmonierna för en stund att flyta ihop. Finalsatsens presto – i möjligast snabbt tempo – spelas fabulöst snabbt men också försynt, som en hybrid av virvelvind och etyd. Med ens känns allt det tunga som bortblåst och allt verkar balanserat, eftersom det fanns en tanke bakom allt.

Encoreavdelningen fylldes av Chopin och Schubert med inte mindre än fem av sex stycken hämtade ur Schuberts Moments musicaux D 780, styckena 2–6: i ordningsföljd det melankoliska Ass-durstycket nr 2 med mellanavsnitt i ess-moll, det folkligt svängande f-mollstycket med sitt jämnt lunkande ackompanjemang, det nästan mekaniska men kromatiskt fascinerande ciss-mollstycket med en staccato–forte-bas i mellanavsnittet som Sokolov tar fram våldsamt tydligt, det toccatalikanande f-mollstycket med sin hamrande karaktär och avslutningsvis det trånande Ass-durstycket nr 6, där tonartskänslan temporärt vacklar, även om grundkaraktären hålls finkänsligt vördnadsfull.

I det här sammanhanget skiljer sig Chopins h-mollmazurka opus 30 nr 2 ur mängden med sin charmanta melankoli.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00