Soinis bluff, de Blås bluff och biståndsbluffen

Omröstningen om förtroendet för utrikesminister Timo Soinis agerande skulle handla om uttryckligen bara det – men blottade i stället alla kejsarens nya kläder.

– Det är faktisk inget nytt vad jag sagt (om aborter) i trettio år, säger utrikesminister Timo Soini (Blå) i rikssalen efter omröstningen, där han fick förtroende efter att hans ställning utmanats på grund av hans abortuttalanden.

Det stämmer att det inte är nytt. Och det är just därför anmärkningsvärt att Soini inte bara en, utan tre gånger prövar hur mycket han kan vädra den gamla nyheten som minister.

Lenita Toivakka (Saml), som var på plats i riksdagen men lät bli att rösta, skriver i ett blogginlägg att hon som tidigare biståndsminister kom överens med Soini om att hon sköter de ärenden som har att göra med kvinnors reproduktiva hälsa, "eftersom Soini på grund av sin övertygelse inte kunde göra det". Så långt kunde arbetsfördelningen ha fungerat. "Men mot den bakgrunden kan jag inte begripa varför han på senare tid aktiverat sig just i den här frågan. Vad är hans motiv?" skriver Toivakka vidare.

Bra fråga. Soini säger själv att "det här inte är någon operation man rullar i gång för att få publicitet". Men logiken haltar. Om han kunnat låta biståndsministern sköta den politiska frågan, men ändå kände behov av att manifestera sig upprepade gånger så är det nog en operation.

Logiken haltar också då man ser vilket ultimatum Blå framtid ställde. Pyttepartiet gjorde detta till en fråga om hela regeringens överlevnad. Det har en fadd lukt av bluff, då den ministergrupp som rentav hoppade av sitt parti för att sitta i regeringen hävdar att de nu skulle fälla den redan om enstaka regeringsledamöter röstar emot förtroendet för Soinis agerande. Hade det varit seriöst, skulle Blå ha reagerat också på de tysta protesterna i salen. Men en bluff syns inte om ingen synar den.

Det finns också ett bluffelement i hela regeringen.

Finlands vurmande för kvinnors rättigheter i allmänhet och reproduktiva rättigheter i synnerhet är en biståndsfråga. Finland har särskilt skurit ner det bistånd som går till multilateral hjälp. Det är ur den korgen pengar delas ut till bland annat FN:s befolkningsfond och FN:s kvinnoorganisation. Visserligen har biståndet lappats en aning igen, men inte till sin forna storlek. Vad som är ett sämre visitkort – Soinis agerande, som regeringen i praktiken slätar över, eller Finlands faktiska bistånd till kvinno- och befolkningsorganisationerna, får var och en i regeringen också fundera på som en samvetsfråga.

Om inte oppositionen fällt Soini, så går kejsaren i alla fall med mindre trådar på sig än förr. Saara-Sofia Sirén (Saml) och Jaana Pelkonen (Saml) är uppenbart förargade över regeringens och särskilt Juha Sipiläs hantering, och anser att slapphäntheten ledde till att trycket hamnade på enskilda ledamöter.

Dessutom har Centerledamoten Markku Pakkanen gått och avslöjat det interna missnöjet med regeringens eget lagförslag om att försämra anställningsskyddet i små företag. Han hotade med att om Samlingspartisterna inte håller leden raka kring Soini, så måste "nödvändiga korrigeringar" ske i lagförslaget. Regeringen gjorde det svårare för sig än oppositionen drömde om.

Sylvia Bjon Reporter

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning