Soile-Maria Linnemäki slutade hamstra och gav upp tanken på att äga

Det är högtid för julfester. Många är ute efter att låna material som är guld- och silverfärgade eller glittrar ur Soile-Maria Linnemäkis bibliotek. Bland annat den här boleron kunde passa. Bild: Niklas Tallqvist

Att låna i stället för att äga är populärt. I år kommer vi att se tio klänningar från klädbiblioteket Vaatepuu på slottsbalen.

Vi sitter i en lokal i Kronohagen i Helsingfors där Soile-Maria Linnemäkis sex år gamla företag Vaatepuu huserar. Verksamheten, som också finns i Åbo, Träskända, Tammerfors och Jyväskylä, fungerar som ett bibliotek.

Du betalar en viss summa för ett medlemskap och kan därefter låna vardagsplagg, smycken men också finare aftonklänningar. Kläderna, som ska vara tvättade, returneras efter 1-2 veckor.

Den här stiliga galablåsan bars av designern Sanna Kantola från väskmärket Lumi Accessories i fjol. Bild: Niklas Tallqvist

Klädbiblioteket har fått en del uppmärksamhet, och Linnemäki bjöds in till slottet i fjol i enlighet med det dåvarande temat som var små och stora miljögärningar.

– Det var overkligt att vara där, säger hon nu.

I år är tio aftonklänningar från Vaatepuu på väg till presidentslottet. En av dem har designats av modeskaparen Anne-Mari Pahkala åt en prominent person. Hur klänningen ska se ut är hemligt, men cirkulär ekonomi är en viktig beståndsdel i skapandet. Klänningen kommer senare att ingå i företagets klädbibliotek.

Du är mer än din storlek

Det var det dåvarande klädbiblioteket Vaatelainaamo, grundat av Hertta Päivärinta och Liisa Jokinen, som tände gnistan hos Soile-Maria Linnemäki. Samtidigt som hon blev mer miljömedveten började hon låna kläder där.

– Upplevelsen skakade om mig. Jag blev modigare och provade plagg jag aldrig skulle ha satt på mig tidigare.

Hon kände sig också uppmuntrad av de andra som frekventerade klädbiblioteket. Samma känsla har hon velat förmedla när hon grundade eget.

– Jag har god lust att bara klippa bort alla storlekslappar. Vi fäster oss vid att någon sagt till oss att vi bara passar i en viss färg eller att vi har stora axlar. Här säger vi "ta det lugnt och kolla hur plagget känns". Samma kund kan ha S eller M beroende på klädmärke.

Soile-Maria Linnemäki köper gärna in plagg med gummiband i midjan, eftersom de passar många kroppsformer.

Finsk och nordisk design, vintage samt cirkulär ekonomi är ledord när Linnemäki bestämmer vad som ska hänga på klädgalgarna. Ofta köper hon plagg som varit i studion eller sådant som blivit över från tidigare kollektioner. En del lånar hon.

Soile-Maria Linnemäki berättar att många av Vaatepuus kunder är kvinnor mitt uppe i småbarnsåren som i jobbet möter många människor, ibland kanske gör framträdanden och som gärna vill variera sin garderob. De är öppna för att testa på nya koncept. Bild: Niklas Tallqvist

Materialen ger henne huvudbry och hon pendlar ofta mellan efterfrågan och miljövärden.

– Lever jag som jag lär?

Silke är ett dyrt och känsligt material som inte tål tvättar. Då sjunker livslängden. Polyester, som tillverkas av plast, håller däremot länge. Det är knappt att en fläck sugs in i tyget.

Sedan en tid tillbaka har hon en sömmerska i sitt team, och hon har investerat i en proffsig symaskin eftersom det hela tiden är något som behöver repareras.

– Det går att reparera plagg länge och gör inte så mycket om det syns lite i fållen.

Dumma inköp

Även om många just nu är på jakt efter en snygg klänning till julfesten är det ändå vardagskläderna som utgör stommen i Vaatepuu. Kunderna är i åldern 16–70+ och de vill gärna variera sin garderob på jobbet med finsk design. Linnemäki tror att Vaatepuu växer för att många, precis som hon, är kritiska till sin egen konsumtion.

– Vad är det i mänskligheten som gör att du vill hamstra och äga? På grund av det gör vi dumma inköp. Vi blir förtjusta i något plagg, och eftersom snabbmode är billigt så köper vi. Men precis som i riktiga livet är det sällan kärlek vid första ögonkastet och så tröttnar du.

Soile-Maria Linnemäki beskriver sitt klädbibliotek som en plats där du kan dejta tryggt.

– Det är lätt att ge upp ett plagg då man kan låna ett nytt.

Om ljuv musik uppstår, ja då tycker hon att man faktiskt kan överväga att köpa ett dyrt plagg man dejtat, som en kofta för 200 euro. Men man ska se det som en investering som hänger med i garderoben i många år.

– Då har du redan sett att den hållit i tvätten tiotals gånger.

Vill ha ärliga svar

En undersökning i våras visade att finländska klädföretag klarar sig dåligt på hållbarhetsskalan. Det var endast märket Papu som placerade sig i kategori B, som var den nästbästa klassen. Den internationella klädindustrin släpper ut mer växthusgaser än flyget och sjöfarten tillsammans.

Soile-Maria Linnemäki säger att Vaatepuu ingenstans påstår att märkena som finns hos dem är miljövänliga och etiskt tillverkade.

– Vi talar om att vår service är etisk eftersom vi maximerar plaggets livslängd. Men det är till exempel omöjligt att spåra ursprunget hos alla de vintageplagg vi har här.

När Linnemäki tar in ett nytt klädmärke är transparensen det viktigaste. Företagarna ska man vilja svara ärligt på alla hennes frågor så fort som möjligt.

– Vi samarbetar inte med någon som går emot våra värderingar. Märkena måste veta var kläderna görs och veta vad de kan göra bättre.

Hon skulle gärna se att Vaatepuus kunder frågar om klädernas etik och miljöursprung.

– På så sätt kan man också utmana klädmärkena.

Har du klimatångest?

– Nå jo. Varje dag. Till exempel när jag transporterar kläder med bil mellan lokalerna. Men det skulle inte gå på något annat sätt. Jag funderar också på att vi borde bo på färre kvadratmeter. I matbutiken blir jag ångestfylld av utbudet.

Ibland spricker bubblan man befinner sig i. En sådan gång var när hon läste nyheten om att en snabbmodekedja i nya köpcentret Tripla satte försäljningsrekord under hösten.

– Men jag är i grunden en extremt optimistisk person. Jag tror på vad vi gör på Vaatepuu. Jag får inte energi av att försöka bli rik, utan av att se hur mycket jag kan påverka och locka med folk i det här.

"Vi var säkert de sista som var kvar"

Paret Linnemäki på balen i fjol. Blomdekorationerna i Soile-Maria Linnemäkis hår var gjorda av floristmästaren Saija Sitolahti. Bild: Privat

Linnemäki hade inte tittat i postlådan på den gamla adressen på en tid. Av en ingivelse gick Pahkala till den.

– Anne-Mari, gör du en klänning åt mig? var det första Linnemäki fick ur sig.

Pahkala är ett känt namn på slottets röda matta. Till dem som synts i designerns kreationer hör riksdagsledamöterna Maria Guzenina (SDP) och Aino-Kaisa Pekonen (VF) och den tidigare politikern Satu Taiveaho.

– Visst var det viktigt att klänningen skulle sitta på mig, att den skulle vara av silke och ha fladdriga ärmar. Men lika mycket gällde inbjudan till slottet hela Vaatepuu-gemenskapen. Jag ville att klänningen skulle tjäna så många som möjligt efter mig. Därför blev klänningen både lätt att närma sig och lekfull, precis som vi har det här, säger Linnemäki.

Tanken om att undvika onödiga inköp gick också igen i hennes avecs klädsel. Han bar en klassisk mörk kostym från finska Turo (som han kan använda på nytt) och en matchande grå slips från inhemska Gtie. Sitt midjelånga hår bar han i en så kallad mansknut.

– Oftast brukar kvinnorna få uppmärksamhet på balen, men Sami fick massor av kommentarer.

Ålder: 38

Familj: Make, 6- och 10-åriga döttrar och en 3-årig son.

Kommer från: Träskända

Gör: Driver klädutlåningsföretaget Vaatepuu.

Lyssnar på: Ljudböcker, senast Min historia av Michelle Obama, Omgiven av idioter av Thomas Eriksson och Naiset joita ajattelen öisin av Mia Kankimäki.

Äter gärna: Allt med kokos! I en smoothie eller i övernattengröt.

Favoritmaterial i ett plagg: Silke. Jag älskar allt som sitter löst, är stort och flödar. Jag rör mycket på mina händer och gillar när tyget följer med dem.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning