Snöleoparden äntligen värd mer levande än död

Klippleopard kanske egentligen skulle vara ett mer passande namn eftersom snöleoparden tillbringar sin mesta tid bland klippor under snögränsen. Bild: Kicki Lind

Invånarna i bergsriket Ladakh i norra Indien har kommit på ett sätt att göra snöleoparden till sin vän i stället för att se den som en fiende.

Det är kallt på 4 000 meters höjd, trots yllekläder i lager på lager toppat med mössa, vantar, dunjacka och en rejäl parkas som sköld mot vinden. Huvudet dunkar i den syrefattiga luften och att ta sig fram till fots annat än i maklig promenadtakt är bara att glömma.

Norbud är född och uppvuxen i Ladakh. Från att ha sett snöleoparden som ett hot leder han nu spaningar i sina egna hemtrakter. Bild: Kicki Lind

Spanarna med vår värdshusvärd Norbud i spetsen har varit uppe sedan före gryningen. De är alla uppvuxna i Ladakh och har sedan barnsben lärt sig att tyda naturens tecken. Med tubkikare och ett gigantiskt tålamod granskas nu bergssidorna minutiöst efter ett av världens skyggaste rovdjur: snöleoparden.

Bergets vålnad

Det är ett sällan skådat kattdjur. Inte förrän 1970 lyckades någon fotografera en vild snöleopard. Invånarna i trakten kallar den för bergets vålnad.

– Själva spaningen är ju på sitt sätt mer spännande än ett faktiskt möte, säger Norbud som för att betvinga tvivlet som hänger i luften.

Hoppet överskuggar tvivlen. Men tvivlar till en del det gör vi, motvilligt, i den lilla skaran gästande resenärer som tillsammans representerar nio länder och tre världsdelar. Vi har sju dagar på oss. Chansen att det ska dyka upp en snöleopard inom synhåll är i det närmaste mikroskopisk. "Inom synhåll" är dessutom ett relativt begrepp i snöleopard-sammanhang. Utan kikare är man chanslös.

Shanti stupa byggdes av japanska buddhister och invigdes av Dalai lama 1983. Bild: Kicki Lind

Lilla Tibet

Ladakh sägs vara ett höjdarställe – i flera bemärkelser – för den som vill spana efter den sägenomspunna katten. Störst chans har man på vintern, när snöleoparden följer sina vanligaste bytesdjur blåfår och stenbock från höjder på över 5 000 meter till lite lägre belägna områden.

Ladakhs huvudstad Leh på 3 500 meters höjd har omkring 50 000 invånare, varav många kommer från Tibet. Bild: Kicki Lind

Sommartid är Ladakh, även kallat "lilla Tibet", ett populärt resmål för framför allt semesterfirande indier som lockas av sval, ren luft, badbara sjöar och vidunderliga vyer. Flygtiden från Delhi är bara en timme, men det kan vara fysiskt krävande att komma från havsnivå och dimpa ner i Ladakhs huvudstad Leh på 3 500 meters höjd. Redan i ankomsthallen uppmanas man att ta höjden på allvar och att hålla sig i stillhet i minst två dygn framåt.

Värdet av turism

I alla tider har snöleoparden jagats för sin varma och vackra päls. Sedan Dalai lama hållit tal inför tusentals anhängare i Tibet, och påtalat att handeln med snöleopardskinn är emot buddistiska principer, blev klädesplagg av snöleopardskinn visserligen mindre eftertraktade. Kroppsdelarna används dock fortfarande i traditionell kinesisk medicin och tjuvjakten fortsätter.

Bevarandeorganisationen Snow Leopard Trust arbetar bland annat med att utarbeta försäkringar som ersätter förluster av tamdjur.

– På senare år jobbar vi också allt mer intensivt med att sprida budskapet om att snöleoparden kan locka hit turister och värdet av det, berättar Tsewang Namgail som är chef på organisationens avdelning i Ladakh med kontor i Leh.

– Det är ett mycket skyggt djur, men många besökare är beredda att betala för att försöka få en glimt av det. Med kunniga guider och genom att erbjuda övernattning och måltider kan många bybor få en del av kakan. Sakta men säkert börjar snöleoparden bli mera värd som levande än som död.

Spaning som affärsidé

Norbuds by ligger några timmars slingrande bilresa från Leh och består av totalt sju väl utspridda hus med lika många familjer. Det är en av de byar i Ladakh där invånarna har gjort snöleopardspaning till en gemensam affärsidé.

– Så länge jag kan minnas har vi alltid sett snöleoparden som ett stort hot, berättar Norbud. När snöleoparden jagade våra djur, jagade vi snöleoparden. Så har det alltid varit. Men tack vare omvärldens intresse har vi tänkt om.

Norbud har byggt ett värdshus med plats för 16 gäster. Familjerna i byn har startat en gemensam fond och de pengar som besökarna för med sig fördelas proportionerligt efter olika insatser mellan de sju hushållen.

Varje morgon bakar Norbuds fru Dolma och grannflickan Yanchan ladakhiska frukostbröd till värdshusets gäster. Norbuds systerson Gyatso ägnar varje ledig stund åt att tova ull av får och jak som han sedan syr små snöleopardsouvenirer av. De går åt som smör i solsken för 12 euro styck. Varje liten souvenir tar en dryg timme att pilla ihop, vilket med ladakhiska mått gör timpenningen astronomisk.

Andäktig tystnad

Att spana efter snöleopard är ingen loj paraplydrinksverksamhet. Dagarna tillsammans med Norbud och hans spanare präglas av idog väntan. Färsk spillning och tydliga tassmärken efter snöleopard ökar både hoppet och spänningen, men någon katt syns inte till.

Med tid, tur och tålamod kan man få en glimt av ett av jordens skyggaste och mest sägenomspunna kattdjur: snöleoparden. Bild: Kicki Lind

Så plötsligt en morgon är hon där. En kort jeepfärd från värdshuset, väl kamouflerad mellan några stora stenbumlingar syns en outsägligt vacker snöleopardhona. Hennes blick är vaksam. Hon har rivit en ung jak under natten och tar sig en munsbit då och då. Den tjocka, karaktäristiska svansen är nästan lika lång som hennes muskulösa kropp.

På något hundra meters håll betraktar vi hennes majestät under andäktig tystnad. Kamerorna smattrar men vi vågar knappt röra oss. Tårarna rinner av rörelse.

Kanske anar hon vår närvaro. Mer påtagligt störs hon av några tjuvaktiga skator som hoppar omkring helt nära henne och bytet som ligger i en oformlig hög intill.

Kylan och höjden känns inte längre. Tiden står still.

Snöleoparden (Panthera uncia) är ett av de största kattdjuren, närmast släkt med tigern. Utbredningsområdet sträcker sig över tolv länder i Centralasiens bergstrakter, från Bhutan i söder till Ryssland i norr. Snöleoparden anses vara starkt utrotningshotad. Uppskattningsvis finns totalt mellan 4 500 och 6 000 individer, varav några hundra i Ladakh. Honorna lever tillsammans med sina ungar i två år, för övrigt lever snöleoparden ensam. Bevarandeorganisationen Snow Leopard Trust har utsett 23 oktober till ”Internationella snöleoparddagen”.

Mera om snöleoparden: https://www.snowleopard.org

Geografi: Ladakh är en del av den nordindiska delstaten Jammu och Kashmir som gränsar till Pakistan i väster, Tibet i norr och Kina i öster.

Res hit: Flyg från Delhi eller landvägen från Manali i den indiska delstaten Himachal Pradesh.

Bästa tiden: För vandring är juni till oktober bäst, för snöleopardspaning är oktober till mars bäst. December-januari är vanligtvis mycket kalla med temperaturer ned till 30 minusgrader.

Tidsskillnad: Finsk tid +2 1/2 timme.

Språk: Ladakhi. Engelska är ofta gångbart i Leh.

Valuta: Indiska rupees.

Prisnivå: Betydligt lägre än i Finland, men flygfrakt påverkar priset på en del varor. Trots det kärva klimatet odlas korn och grönsaker som vattnas med smältvatten från glaciärerna.

Internet: Många hotell i Leh har wi-fi. Utanför huvudstaden finns vare sig internet eller mobiltäckning.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning