Snärtigt glödande Puccini i Nyslott

Så kall ni är om handen. Rodolfo (Stefano Secco) träffar Mimì (Erika Grimaldi) i första akten av Teatro Regios La Bohème.Bild: Soila Puurtinen

Teatro Regios uppsättning av La Bohème möttes av stormande och stampande applåder.

OPERA

La Bohème

Av Giacomo Puccini. Dirigent Gianandrea Noseda, ursprunglig regi Aldo Terlizzi Patroni Griff, nyregi Vittorio Borrelli, scenografi Saverio Santoliquido & Claudia Boasso. I rollerna Erika Grimaldi, Stefano Secco, Simone Piazzola, Kelebogile, Besong, Simone del Savio och Alexandr Vinogradov. Teatro Regio Torino på Olofsborg 2.8.

Teatro Regio från Turin, årets andra gästspel i Nyslott, kom med en uppsättning av La Bohème som var just så traditionell som man kan vänta sig av ett ärorikt italienskt operahus. Där uruppfördes i tiden Manon Lescaut och La Bohème. Och där hänger man sig inte ens i dag åt tysk regiteater.

Italienarnas tolknings togs emot med stormande och stampande applåder. La Bohème hör ju till Puccinis mest älskade, melodiska och raffinerat emotionella operor. Visserligen är vi lite bortskämda med briljanta tolkningar på skiva av operans många örhängen. Men med mycket små reservationer levde ensemblen ändå upp till de uppskruvade kraven.

Tenoren Stefano Secco har en klart klingande, slank, nästan spröd, nära på idealisk stämma med ungdomlig charm. Han slår inte över i emotionerna men känslan är på plats. Hans Mimì, Erika Grimaldi, är med sin stora problemfria röst på ett visst sätt nästan ännu mera imponerande. Men en lite varmare klang kunde man ibland ha önskat sig mitt i hennes nog så härliga välljud.

De tre övriga bohemerna var ovanligt duktiga i sina mindre roller med Simone Piazzolas manliga och varma framtoning som Marcel i spetsen. Simone del Savio sjöng Schaunard stort och med fin karaktärsteckning. Synd att Puccini tonat ner birollerna, fastän han därmed nog skickligt koncentrerat handlingen i motsats till Leoncavallos opera över samma ämne. Alexandr Vinogradovs mustiga röstresurser var nästan mer än vad som behövdes för överrocksarian. Kelebogile Besong från Sydafrika sjöng en lekfullt tilltalande, voluptuös Musette.

Väggarna och fonderna från Teatro Regios ursprungliga dekor har överförts smidigt till Olofsborg och med dem skapade man elegant de tre olika miljöerna i La Bohème: konstnärsvinden, Quartier latin och Tullbommen vid stadsgränsen. Regin spred ut handlingen på naturligaste sätt på den breda scenen. Och personregin var enkelt och naturligt förankrad i texten med livfull spelglädje, inte minst i marschen i slutet av andra akten.

Teatro Regios musikchef Gianandrea Noseda hör just nu till de mest framstående operadirigenterna i världen. Och det måste sägas: här är det han som bestämmer takten utan eftergifter för sångare som vill suga på karamellen. Hans tempon var överlag mycket snabba och sångarna tilläts inte dra ur på melodierna, inte ens de gånger då man litet längtade efter det.

Å andra sidan tillåter det snärtiga och musikaliskt disciplinerade greppet nog glödande emotioner på sitt sätt. Nosedas svängiga accenter sitter på de rätta platserna och allting sker utan överdrifter. Då Rodolfo i sluter ropar ut sin klagan över Mimìs död, kommer det inga snyftningar à la Giuseppe di Stefano. Men orkestern klagar så det river i hjärtat.

Hur bra uppsättningen än är, så är den ingen konstnärlig sensation med en radikal och fascinerande vision. Det kan man ju också vara tacksam för. La Bohème har inte spelats tidigare i Nyslott och älskades helhjärtat av en fulltalig publik. Mera kuriositets- och nyhetsvärde har då Teatro Regios andra gästspelsopera, Bellinis mera sällan spelade mästerverk Norma, som det finns anledning att återkomma till.

Jan Granberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00