Snart är det omöjligt att begripa äldre texter

Det är inte fråga om nya rättstavningsregler utan en utrensning av ord och namn.

Det finns ett finskt ordspråk som lyder "Ei nimi miestä pahenna, jollei mies nimeä" – ungefär att namnet inte gör mannen sämre om inte mannen själv svärtar ned det. Detta kunde man ha i åtanke när man diskuterar vad som är nedsättande och mindre acceptabelt i fråga om namn och benämningar.

Vårt modersmål har hävdvunna namn på länder, folk, människoraser och egenskaper med mera, men vissa av dessa anses det av någon orsak inte längre rumsrent att använda. Bland de första som svartlistades var neger och zigenare. Sedan följde lapp och eskimå. Kan någon ge en begriplig och rimlig förklaring? När följer finne, ryss och kines dem i spåren? Vad skall vi göra med titlar på berättelser och operetter som exempelvis Sampo Lappelill och Zigenarbaronen? Vita människor borde väl kallas färglösa, för vit färg kan ju också ge vissa negativa associationer. I Bibeln läser vi hur det går när en blind leder en blind, men det borde ju numera heta "en med nedsatt synförmåga". Att inte få kalla saker vid deras rätta namn leder i vissa fall till märkliga omskrivningar såsom gråben, hin håle (på modern svenska: den där).

Vi har landskapet Lappland, på finska Lappi, på engelska Lapland, på latin Lapponia. Nu vill Petra Lahti (HBL I dag-kolumnen 7.5) att vi inte längre skall använda den benämningen. Hon vill i stället att vi talar om Sápmi, vilket ju omfattar hela området på Nordkalotten med samisk befolkning och kultur. Helt klart att samer skall få använda sina egna ortnamn och de skall också synas i skyltningen, precis som lokalt namnskick skall respekteras på andra håll i landet. Men bannlys inte det historiska och av naturvetare och etnologer använda begreppet Lappmarkerna för svenska och finska Lappland och norska Finnmarken. Vad är det för fult och oanständigt med det?

Vi har ju i svenskan vedertagna geografiska namn såsom Ryssland, Tyskland, Polen, Moskva och Rom, vilka skiljer sig från de namn som invånarna själv använder, och vi har till och med döpt om eller försvenskat namnen på utländska härskare, till exempel Peter den store och Ludvig XIV. Det har varje språkgrupp rättighet att göra och ingen från en annan språkgrupp skall komma och bestämma om den saken! Det vore ju ett intrång och övergrepp på en annans modersmål.

Svenskarna har visat undfallenhet mot vitryssarna och skriver nu Belarus i stället för Vitryssland fastän Vitryssland ju är en direkt översättning av Belarus, liksom Sydafrika är en översättning av South Africa. Snart skriver och talar de väl om Rossija, Suomi och Helsinki. Och hur länge finner en finsktalande sig i att bli kallad finne?

Det som nu långsamt sker gör det snart omöjligt att begripa äldre texter. Det är inte fråga om nya rättstavningsregler utan en utrensning av ord och namn och den för tankarna till vad som pågår i vissa totalitära stater.

Jan-Erik Ingvall, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning