Snällt om Kamprad och kapitalismen

IKEAS HISTORIA. Max Forsman, Amanda Löfman, Simon Häger, Anna Hultin, Marcus Groth, Niklas Häggblom, Emma Klingenberg och Veera Railio i Svenska Teaterns Ingvar! En musikalisk möbelsaga.Bild: Cata Portin

Bilden av den jordnära och irrationellt sparsamme småländske miljonären och vandringssägnerna om hur han handlar på loppis och aldrig åker första klass är en viktig och kalkylerad del av myten om möbeljätten Ikeas grundare Ingvar Kamprad, flitigt utnyttjad i marknadsföringen.

Ingvar! En musikalisk möbelsaga

Text: Klas Abrahamsson. Regi, musik: Erik Gedeon.

Scenografi, kostym: Ulrich Frommhold. Hår, mask: Pirjo Ristola. Ljus: Tom Kumlin. Ljud: Andreas Lönnquist.

På scenen: Marcus Groth, Veera Railio, Niklas Häggblom, Emma Klingenberg, Henrik Wikström, Amanda Löfman, Max Forsman, Simon Häger, Anna Hultin.

Presspremiär på Svenska Teaterns stora scen 29.11.

Den här myten, i hög grad iscensatt av Kamprad själv, frodas i Erik Gedeons och Klas Abrahamssons musikal Ingvar! En musikalisk möbelsaga. När kamraterna dansar hambo och dricker öl och sponken räknar Marcus Groths sjuttonåriga Ingvar kassorna och skriver ut räkningar.

Musikalen håller ändå en ironisk distans till Ingvar, Ikea och den homogena bild av svenskhet – röd stuga, gul åker och grön skog – som Ikea kapitaliserar på. Ironin är motorn i musiken som klurigt leker med den svenska folkmusiktraditionen och i den inte sällan fyndigt rimmande texten – "Du var vårt hopp, vår frälsare, vår guru. Och vi såg upp till dig och dina skåp av furu".

Ja, här på Svenska Teaterns helsvarta scen framställs Ingvar som en Messias för en skara börsmäklare i kritstrecksrandigt, som även fungerar som föreställningen kör.

På slutet får Messiasfiguren en liten törn när några kritiska invändningar formuleras. Kamprad anklagas bland annat för skattefusk och för att inte leva som han lär, med en herrgård i Småland och en vingård i Provence. På hans bröst blottas ett hakkors och därmed får man även in en passage om unge Ingvars fascistiska sympatier och ideal.

Men kritiken borstas snabbt av, delvis för att visa hur Kamprad ändå lyckas vinna över opinionen på sin sida. Det är emellertid också symptomatiskt för det godmodiga grepp som musikalmakarna överlag tar kring sitt ämne. För trots att de gör anspråk på att vara kritiska är det en snäll berättelse om både Kamprad och kapitalismen vi serveras.

Musikalen är trallvänlig, småklurig med några träffande iakttagelser om det kapitalistiska systemet, men slutligen harmlös. Det är synd för genom att exempelvis inte nämna anklagelserna om idéstöld och enbart tala om "demokratisk design", att inte diskutera miljöpåverkan, missar man mycket av det motstridiga i bolaget som också kunde göra det intressant.

Saknar motstånd

Första akten är i själva verket rätt enformig och statisk och ägnar sig främst åt att traggla igenom Kamprads biografi, utan att erbjuda myten något verkligt motstånd. Här besväras också scenframförandet av en ansträngd hurtighet.

Bättre blir det när musikalen ger sig på kommersen, driver med Ikeas personalpolitik och strategier. "Från hyllan till kassan, från kassan till bilen. Får kunderna själva nu ordna med färden."

Ensemblens insatser är rätt ojämna och det är Amanda Löfman, Anna Hultin, Emma Klingenberg och Simon Häger som hanterar musikalgenren bäst. De besitter en sångteknisk kompetens som också ger dem en ledighet på scenen.

Henrik Wikström på harmonium och Veera Railio på violin visar förtjänstfullt hur långt endast två instrument kan bära.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00