Snabbt, ojämnt men sympatiskt

OLIKA PERSPEKTIV. Valo Sauri, Emilia Gustafsson, Marie Rosenberg, Susanna Nygård, Rebecca Niska och Anna Norros i Studentteaterns uppsättning av Caryl Churchills Love & Information. Bild: Oskar Silén

Iphone-generationen möter en dramatiker präglad av efterkrigstidens mentalitet i Studentteaterns nya produktion.

Love & Information

Text: Caryl Churchill. Regi: Oskar Silén.

Scenografi: Rabbe Tiainen. Kostym: Emilia Gustafsson. Ljus: Valo Sauri, Oskar Silén, Kristina Grönqvist. Ljud: Kristina Grönqvist.

På scenen: Emilia Gustafsson, Rebecca Niska, Anna Norros, Susanna Nygård, Marie Rosenberg, Valo Sauri.

Studentteaterns premiär 7.4.

Studentteaterns Love and Information är ett asymmetriskt kalejdoskop av observationer om vår kunskapsberoende samtid. Det snabba tempot är ibland farligt nära att kasta såväl åskådare som skådespelare av kärran men ensemblens entusiasm slätar ut ojämnheterna hyfsat bra.

Det rör sig om en relativt ny pjäs, som debuterade på Royal Court Theatre i London 2012. Tematiken kretsar, som namnet skvallrar om, kring vårt informationssamhälle och hur det påverkar vårt sätt att behandla känslor som kärlek, men också smärta och ångest. Är allt som pågår mellan våra öron verkligen bara "information" och vad blir i så fall konsekvenserna då man drar denna logik till sin spets? Kan man älska en dator? Och är den kärleken i så fall mer eller mindre äkta än om man tror sig älska en riktig människa, men denna människa egentligen är någon helt annan än man föreställer sig?

Pjäsen är skriven av den en brittiska dramatikern Caryl Churchill född 1938. Hon hör till en generation vars mentalitet snarare präglats av efterkrigstidens akuta varubrist och samhälleliga återuppbyggnad än iphone-tidsålderns existentiella ennui. Blandningen av perspektiv som uppstår då skådespelare i tjugoårsåldern tolkar henne gör pjäsen intressant.

Små anakronismer förekommer: att en människa som inte kan sova på natten sträcker sig efter smarttelefonen känns välbekant men att hen måste stiga upp ur sängen och sätta på sig byxorna för att kolla Facebook är som att se någon använda ett paraply i duschen.

Fritt att tolka

Manuset är skrivet för att ge pjäsens uttolkare en avsevärd frihet: den består av fyrtionio korta scener uppdelade i sju delar, regissör och skådespelare bestämmer själva i vilken ordning scenerna spelas inom delarna. Också vem som säger vilka repliker, skådespelarnas ålder, kön, identitet etcetera lämnas öppet för uttolkning. Det är således upp till skådespelare, regissör och publik att bygga en egen historia genom att arrangera byggklossarna som Churchill bidrar med.

Studentteaterns konstruktion är svår att tolka som en sammanhängande helhet, men det gör inte så mycket eftersom de flesta scener gör intryck också utan sammanhang. Den ramberättelse som framträder mellan raderna är snarast en antydan.

Pjäsens musik och ljudvärld håller i gång det snabba tempot, men ibland blir urvalet av muntert videospelsaktigt plinkande lite enformigt. Scenografin fungerar men kunde ha varit aningen mer avskalad. Att det finns för mycket grejer att navigera mellan på scenen blir tydligt då skådespelarna snabbt måste växla mellan scener och positioner för att upprätthålla tempot.

Otto Ekman Reporter

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning