Smidigt beslutsfattande är bästa försvar

Tonvikten när det gäller ett modernt försvar ligger på rörlighet och förmågan att göra en snabb insats. En korrekt lägesbedömning och en organisation som möjliggör också en snabb beslutscykel är minst lika viktiga, säger Försvarsmaktens kommendör Jarmo Lindberg. Bild: Leif Weckström

Smidighet är nyckelordet. Det gäller inte bara militära styrkors egenskaper. Man måste också kunna fatta snabba militära beslut, säger Försvarsmaktens kommendör Jarmo Lindberg.

Framtida utmaningar sysselsätter Jarmo Lindberg alldeles särskilt eftersom han är i färd med att sammanfatta sina visioner i ett bidrag till en bok.

– Om vi har förmågan att fatta beslut snabbare än motståndaren innebär det att vi kan upprätthålla en takt där vi alltid ligger en bit före. Motståndaren kommer då att ständigt reagera på något vi redan har ersatt med nytt.

Lindberg ritar med handen i luften. Först större halvcirklar, sedan mindre i samma riktning för att åskådliggöra skillnaden.

Smidighet och snabbhet är något som Lindberg tror på. Enligt honom gäller det också mer allmänt.

Gamla läromästare – och nya

Kända militärstrateger ur historien har länge fungerat som förebilder också i företagsvärlden. En av dem är den preussiske generalen von Clausewitz, en annan den kinesiske generalen Sun Tzu. Sun Tzus bok "Krigets konst" har lästs av många fler än bara de som siktar på en militär karriär – trots att den kinesiske generalen levde flera hundra år före vår tideräkning.

Verktyg som vi i dag skulle kalla troll och hybridkrigföring förekom redan under Sun Tzus tid. Just denna strategi använde Ryssland vid den olagliga annekteringen av Krim – bland annat information och desinformation och ett militärt övertagande som inte innebar stora sammandrabbningar mellan militära styrkor.

Ett lite skeptiskt leende drar över Lindbergs ansikte när jag frågar vad han tycker om Sun Tzu.

– De där böckerna är ju urgamla. Kanske man borde se om det eventuellt finns någon som i modern tid har haft någonting vettigt att komma med.

Kommendören kommer från flygvapnet och då är det kanske inte så långsökt att den han själv nämner också har samma bakgrund.

Den amerikanske flygaröversten John Boyd fungerade som konsult för Pentagon under 1980- och 1990-talet och anlitades också av den amerikanska kongressen som rådgivare i strategiska frågor.

Lindberg ger en snabbkurs i Boyds lära:

– Hans ideologi går ut på att man riktar kraften mot den punkt där motståndaren är svagast och bryter igenom. Då börjar motståndarens strukturer svikta.

Boyd – som aldrig sammanfattade sina tankar i en bok – följde i mycket Sun Tzu. Men han lade till ett viktigt koncept, beslutsfattandets snabbhet, understryker Lindberg.

Boyd utvecklade begreppet OODA Loop, (Observe, Orient, Decide, Act på svenska ungefär observera, orientera dig, fatta beslut, agera). Man måste ha de verktyg som behövs för att skapa sig en så korrekt bild av situationen som möjligt.

Det är också någonting som alltid nämns när det blir tal om hur Finland bör bygga upp sitt försvar och agera. Behovet av en korrekt lägesbild nämns också i den säkerhetspolitiska redogörelsen.

Uppgifter måste ses över

När man talar om Finlands territoriella säkerhet är det vanligen den långa gränsen i öster som nämns.

Lindberg tycker inte att det är en överdrift att man fäster så stor uppmärksamhet vid den. Men han betonar också vikten av vaksamhet när det gäller överraskande situationer på annat håll.

– I huvudstadsregionen finns huvudstaben och mer poliser är på andra håll i landet. Gränsbevakningen på flygplatsen och i hamnarna har annorlunda uppgifter än de som tjänstgör vid östgränsen. Om man tänker sig ett händelseförlopp som börjar i huvudstadsregionen och inte vid östgränsen har samarbetet mellan olika myndigheter högsta prioritet.

Inget evighetsprojekt

När det gäller utrikespolitiken och det internationella militära samarbetet betonar Finlands regering behovet av breda nätverk. Den så kallade Natooptionen – möjligheten för Finland att söka medlemskap i Nato – skrivs in i varje regerings säkerhetspolitiska redogörelse. Finland har varit medlem av Partnerskap för fred sedan 1994. Ett ytterligare närmande skedde 2014 på Natos toppmöte i Wales. Finland och Sverige blev då delaktiga av det som kallas EOP, Enhanced Opportunities Programme, ett integrerat samarbetsprogram med Nato. Av fem EOP-länder var det bara Finland och Sverige som bjöds in till Natos toppmöte i Warszawa i somras.

Men något evighetsprojekt är EOP knappast.

– I Wales bestämde man att det är ett treårigt projekt som sedan ska utvärderas. Men det finns inget datum eller exakt bakre gräns. Ingen vet heller vem som ska utvärdera och vad som ska utvärderas.

EOP har inneburit mera samarbete på ett politiskt plan. Finland har haft större insyn än tidigare i planering och beslutsfattande.

– Varje land som är med i programmet har sin egen profil och lite olika betoningar. Vi har mera militär personal än förr i Natos organisation och vi har haft snabbare och bättre tillgång till information om Natos övningar än tidigare.

Men Jarmo Lindberg tror också utvecklingen i samarbetet med Nato hade framskridit åtminstone delvis även om EOP inte funnits.

För utvecklingen av det bilaterala militära samarbetet med Sverige finns inga gränser, enligt regeringens Utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse.

Men skrivningen är rätt allmän.

Går det att utveckla samarbetet hur långt som helst utan politisk styrning?

– Än så länge har man inte från politiskt håll gett order om konkreta uppgifter som kunde höra till detta samarbete.

Jarmo Lindberg säger att samarbetet följer den gemensamma förklaring som Finland och Sverige gav i februari 2015.

Gemensam operativ planering – som med Sverige går längre än med något annat land – och gemensamma övningar innebär att både de tekniska detaljerna och sättet att agera bidrar till att man kan samverka allt bättre.

För samarbetet med hela Norden gäller det att se om man kan ha ekonomisk nytta genom till exempel gemensamma anskaffningar.

Men man måste planera på sikt, inom försvaret handlar anskaffningar ofta om flera år.

– Det måste finnas en win-win-aspekt, så att alla parter och också skattebetalarna har nytta av det.

Finlands beslut att gå in i EU 1995 handlade om att Finland på detta sätt ville öka sin säkerhet. I slutet av 1990-talet tog EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik ett stort kliv framåt. Krigen på Balkan avslöjade brister i de europeiska ländernas militära kapacitet. Dessa brister ville framför allt Storbritannien och Frankrike minska.

När ekonomin dök 2008, inte bara i Europa utan också i USA, hamnade säkerhetspolitiken i skuggan av de ständiga stödpaketen som klubbades igenom för krisande euroländer.

I somras röstade britterna för ett utträde ur EU och brexit är ett faktum.

Hur går det nu för planerna på ett militärt starkare EU?

– I det här skedet är det alldeles för tidigt att bedöma följderna av en så stor sak som brexit. Men det är ett faktum att den största militära makten lämnar EU. Det är dessutom en militärmakt som alltid har stått närmare Förenta staterna och Nato än EU. Men britterna har meddelat att de nog fortfarande vill vara med i konceptet EU Battle Group, EU:s snabbinsatsstyrka.

Lindberg säger också att Frankrike och Tyskland nu blir tvungna att axla ett större säkerhetspolitiskt ansvar.

Det har de båda länderna också sagt att de kommer att göra. Om betoningen på den militära förmågan kommer att prioriteras återstår att se.

Den bilaterala avsiktsförklaring som Finland har ingått med USA, respektive Storbritannien har fått en hel del utrymme i den offentliga debatten. Sverige har undertecknat en liknande förklaring.

Handlar det om att man är orolig för vad brexit ska leda till?

– Det vill jag inte spekulera i, det måste du fråga de politiska beslutsfattarna om. Ur en militärs synvinkel handlar det om samarbetsavtal där man slår fast att det militära samarbetet kommer att fortsätta och att vissa områden prioriteras. Men där finns nog inga konkreta åtgärder eller någon tricklista för försvaret.

Jarmo Lindberg är aktuell som en av skribenterna i boken Suomen idea som utkommer i oktober.

Artikeln är uppdaterad 8.17 och namnet i fotnoten är korrigerat till Lindberg.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning