Slipat och flödande dansspråk

Helheten är väl strukturerad och medryckande showig, skriver recensenten.Bild: Steven Schreiber

Festspelens enda(!) dansföreställning i år är signerad av Kyle Abraham, en känd koreograf på dagens amerikanska dansscen.

Helsingfors festspel: Live! The Realest MC. Koreografi: Kyle Abraham i samarbete med A.I.M. Kostymdesign: Kyle Abraham med flera. Ljusdesign: Dan Scully.

Musik:collage.

På scenen: Matthew Baker, Kayla Farrish, Tamisha Guy, Claude "CJ" Johnson, Catherine Ellis Kirk,Marcella Lewis och Jeremy "Jae" Neal.

Almisalen 24.8.

I verket Live! The Realest MC använder Kyle Abraham hiphopkulturen, den samtida dansen, sin mångkonstnärliga bakgrund och sina egna erfarenheter i det afroamerikanska samfundet som utgångspunkter för att i scenisk framställning utforska teman förknippade identitet och könsroller.

Helheten är slipad, väl strukturerad och medryckande showig. Oftast är det bara musik och ljusdesign på den bara scenen som inramar och understryker det flödande dansspråket. Tidvis står dansen i dialog med eller kommenteras av dokumentärt videomaterial från gatan.

Dansspråket och framför allt de fyra kvinnliga och tre manliga dansarnas ypperliga och helgjutna tolkningar av det formbundna och av det personligt uttrycksfulla, ger mig den största behållningen.

Verket är satt i växlande episodiska scener där det narrativt berättande och tematiska tidvis fokuseras och tidvis tunnas ut av det mera abstrakta, formbundna och av olika uttryck sammansatta dansspråket. Stommen i hiphopkulturen är väl självhävdelse och attityd på ett sätt som förstärker utövarens aktörskap och identitet. Likaså ett dansspråk där det avslappnade och lekfulla alternerar med det understruket precisa och virtuosa.

Det slår mig att just dessa kvaliteter i dansen och i dansarnas tolkning framträder tydligast föreställningen igenom. Detta trots att den tagit intryck av mycket annat i vår samtida scenkonst.

I den slipade och flödande framskridande helheten finns det scener som bryter det illusoriska och ger stänk av ironisk distans. Den kvinnliga dansläraren som på video berättar och demonstrerar det mest typiska i hiphop, de två männen som på olika sätt tolkar banduppspelade dansinstruktioner och den lite mognare manliga dansaren som vid mikrofonen i flödande tårar berättar hur han blivit övermannad och inget kunnat göra, är exempel på sådana brytningspunkter.

Jan-Peter Kaiku

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00