Slaviskt sentiment och ungdomlig energi

I huvudrollerna. Den unga cellisten Jonathan Roozeman och dirigenten Valerij Gergijev präglade tisdagskvällen i Åbo konserthus.Bild: Seilo Ristimäki

Ett gästspel av Mariinskijteaterns orkester, med urrysk repertoar och sin mångårige, illustre dirigenten Valerij Gergijev måste vara varje festivaldirektörs våta dröm. Att Gergijev ständigt kommer för sent får man bara stå ut med.

KLASSISKT

Åbo musikfestspel

Mariinskijteaterns orkester, dirigent Valerij Gergijev, solist Jonathan Roozeman, cello

Tjajkovskij, Sjostakovitj, Musorgskij

Åbo konserthus 16.8

När konserten äntligen kom i gång cirka femton minuter efter utsatt tid (jag har hört rykten om betydligt värre förseningar) var det för oss lyssnare bara att acceptera: så ska Tjajkovskij spelas. Fantasiuvertyren Romeo och Julia är, som så ofta i Tjajkovskijs musik, starkt självbiografisk och spelades med en känsla som kändes äkta och förmedlade tonsättarens motstridiga känslor. Valerij Gergijev dirigerar alltid med mycket ekonomiska rörelser, ibland ser det nästan nonchalant ut, men han är uppenbarligen du med sin orkester och kommunikationen är självklar.

Modest Musorgskijs Tavlor på en utställning är objektiv programmusik som bäst. Jag var inte helt förtjust i Antti Häyrynens i och för sig välskrivna essäartade presentation av orkestersviten: musikens betydelse för åhöraren är alltid subjektiv, nu bjöd Häyrynen på sin egen färdiga tolkning.

Bra är det naturligtvis om lyssnaren vet vilka tavlor Musorgskijs musik beskriver och själv kan ta ställning till hur bra tonsättaren lyckats men i den version som Mariinskij och Gergijev presenterade (Maurice Ravels orkestrering, givetvis) kunde man också koncentrera sig på det mästerliga framförandet. Jag kunde räkna upp många solister men nämner framför allt den oerhört mjukt och vackert spelande saxofonisten samt den starkt spelande stråkorkestern – vilket unisono i satsen Le marché! Valerij Gergijev lyfte mödolöst finalen, Stora porten i Kiev, till extatiska dynamiska höjder. Publiken var naturligtvis såld och nödbedd var Gergijev inte utan bjöd som encore på en sensitiv och mjuk tolkning av Claude Debussys Prélude à l'aprés-midi d'un faune.

Imponerande cellist

Finsk-holländske cellisten Jonathan Roozeman, 18, väckte uppmärksamhet redan då han som tolvåring fick specialpris vid cellotävlingen i Åbo. Efter att 2015 ha fått pris i Tjajkovskijtävlingen har hans bana gått rakt uppåt bland annat tack vare samarbete med Valerij Gergijev.

Roozeman är tekniskt mycket driven och första satsen i Dmitrij Sjostakovitjs Cellokonsert nr 1, opus 107, blev en yster pardans med den utmanande valthornisten. Den långsamma satsen bjöd på raffinerad kammarmusik med behärskade flageoletter mot klockspelets fond. Den stora solokadensen inledde Roozeman mycket eftertänksamt i stillsamma nyanser för att småningom behärskat öka på tempot och bjuda på rasande snabba löpningar och ekvilibristiska dubbelgrepp där kadensen sömlöst gick över i finalens fartfyllda galopp. I det hela en mycket imponerande och mogen tolkning.

Imponerande var också extranumret, en etyd av cellotonsättaren Gaspar Cassado innehållande de mesta tekniska rackerier en cellist bör kunna.

Folke Forsman

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00