Släng er i väggen, bröderna Grimm!

Kungapar. John C. Reilly och Salma Hayek önskar sig en tronarvinge.Bild: NonStop Entertainment AB

Tale of Tales, Yle Teema 21.00

Det var mera sting i sagorna förr i tiden. Där man nu för tiden lutar sig mot små söta historier som stryker de små liven medhårs kan man i backspegeln skönja hardcore-moraliteter ämnade att (näst intill) skrämma livet ur sin målgrupp.

Ta till exempel Neapelsonen Giambattista Basile (1566-1632) vars sagor, folksagor, präglades av en himla massa mörker och ondska. Inte för att Matteo Garrone, regissören bakom maffiaskildringen Gomorra, är den som drabbas av skrämselhicka. Så i den grad svärtat och skruvat är slutresultatet.

I Tale of Tales (Il racconto dei racconti, Italien 2015) är det fråga om tre skickligt sammanflätade historier som utspelar sig mot en bakgrund av klassiska sagomiljöer, i kungadömen där man inte helt överraskande suktar efter skönhet och evigt liv.

Och trots att det mesta här går på engelska känns slutresultatet ärligt och genuint samt vältempererat därtill.

Först ut är John C. Reilly och Salma Hayek, kung och drottning, som inget annat önskar än en tronarvinge. Men eftersom detta inte löser sig på naturlig väg anlitar man en spågubbe som beordrar kung Reilly att dräpa ett sjöodjur vars hjärta drottningen förväntas äta.

I det närliggande kungadömet möter vi Vincent Cassels regent - och horbock - som faller för den vackraste av kvinnostämmor. Det är bara det att damen i fråga är både gammal och ful, varför de tu kan träffas endast i skydd av mörkret.

Slutligen handlar det om Toby Jones konung som föder upp en loppa tills den är stor nog att platsa i ett Guillermo del Toro-spektakel. Inte blir det bättre av att kungen tvingas avstå sin förstfödde (nykomlingen Bebe Cave) till en jätte som kommer "husdjuret" på spåren.

Barnvänligt är det ju inte, nej. I Garrones sagosamling finns en rentav grotesk underton, som i sekvensen där Hayley Carmichaels gammelpiga i jakt på ungdom och skönhet låter sig flås - detta samtidigt som hennes syster (Shirley Henderson), ung och skön för dagen, räds ålderdomen.

Mycket av charmen i Garrones film ligger i den nog så seriösa infallsvinkeln, i det faktum att regissören låter materialet tala för sig, utan att spela ut det i dag så populära revisionistiska kortet.

Det oaktat är slutresultatet fascinerande och moraliskt mättat, stundvis även svärtat komiskt. Till det kommer den stämningsfulla visuella inramningen – spanjoren Goya sägs vara en av regissörens husgudar - och ett effektmaskineri som i inget skede stjäl showen.

Knappast är Tale of Tales för var smak men tänkas kan att fantasyförsamlingen har ett och annat att hämta här. Det var en gång och så vidare.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00