Slå dig ner vid lägerelden

GEMENSKAP. Houda Wahbi, Amjad Sher, Max Bremer och Åsa Nybo ordnar Story Sharing-kaféer där asylsökande, invandrare och infödda finländare får lyssna på varandras livshistorier.Bild: Leif Weckström

På Story Sharing-kaféer möts invandrare, asylsökande och infödda finländare för att lyssna på varandras berättelser om smått och stort som förenar oss.

I morgon, onsdag, läser skådespelare på teatrar runtom i landet upp negativa asylbeslut som ett led i kampanjen "We see you/We read you". Med ens blir konsekvenserna av finländsk asylpolitik inte bara anonyma siffror och avlägsna nationaliteter, utan levande människor. Eller i värsta fall: döda medmänniskor.

Även på kulturcentret Stoa i Östra centrum kommer asylbeslut att läsas upp av asylsökande själva och före detta asylsökande, men på programmet står också annat.

Sedan i fjol har en arbetsgrupp bestående av invandrare, aktiva på olika håll i samhället, och Teater Universums scenkonstnärer ordnat så kallade Story Sharing-kaféer. På tillställningarna möts asylsökande, invandrare och infödda finländare och delar med sig av sina berättelser och livshistorier.

En av arrangörerna, den pakistanske journalisten Amjad Sher, satt för bara ett drygt år sedan själv och väntade på ett asylbeslut. I dag har han uppehållstillstånd, deltar i en integrationsutbildning och besöker flyktingförläggningar för att erbjuda de boende sitt stöd.

– Inget händer på flyktingförläggningarna. Absolut inget. Kommer man hit får man först vänta tre månader på intervju, sedan ytterligare några månader på besked. Får man sedan avslag på sin ansökan får man vänta upp till två år. Den här perioden är ett ingenmansland där man inte får något som helst av samhället.

Amjad Sher bodde själv på Sturegatans flyktingförläggning när han kom i kontakt med projektet.

– Det har varit en fantastisk upplevelse. Jag kände ingen när jag kom hit, nu har jag tjugo människor som är mer än en familj för mig.

När Amjad Sher för första gången besökte ett Story Sharing-kafé på Teater Universum slutade kvällen med ett "öppen mikrofon"-segment där vem som helst fick kliva upp på scenen och tala.

– Jag tog tillfället i akt, ställde mig för första gången i mitt liv bakom en mikrofon och bestämde mig i stunden för att tala om skillnaden mellan pakistansk och finländsk sexualundervisning.

– När folk hörde ämnet bara gapade de, sedan brast hela publiken ut i skratt. Hans story var hysteriskt rolig, berättar skådespelaren Max Bremer.

Alla välkomna

– Vi kan inte ge dem uppehållstillstånd men vi kan lyssna på deras berättelser, konstaterar Houda Wahbi, som också hör till arrangörerna.

Wahbi kom till Finland från Marocko för studier för några år sedan. Hon deltog själv i Teater Universums integrationsprojekt som utmynnade i föreställningen Under the Same Roof 2015.

Story Sharing, som främst finansieras av Helsingfors stad, är en fortsättning på projektet.

De som en gång var deltagare är nu värdar för kafétillställningarna. Till Houda Wahbis uppgifter hör att hjälpa deltagarna att känna sig trygga och bekväma i situationen, ställa frågor, hålla diskussionen i gång och tolka mellan arabiska, engelska och franska. Totalt tio språk används på kaféerna och en del av tolkarna är själva asylsökande som arbetar mot en liten ersättning.

Arbetsgruppen besöker flyktingförläggningar, ordnar workshoppar och bjuder in de boende till kaféerna som är öppna för allmänheten. Asylsökande har enligt arbetsgruppen hittat till tillställningarna, nu gäller det att aktivera fler infödda finländare. Tanken är att åstadkomma en så heterogen blandning av asylsökande, invandrare och infödda finländare som möjligt.

– Det är trots allt vi finländare som behöver integration mest. Vi måste inse att det är en ny värld vi lever i, att det är ett faktum och att vi kan göra något positivt av det, säger skådespelaren Åsa Nybo och tillägger att de finländska deltagarna ofta är de mest nervösa på kaféerna – till en början.

– Men sedan efter 45 minuter när vi ska avrunda vill de inte sluta tala!

– Jag har hört många säga att de vill göra något för asylsökande men att de inte vet vad. Att komma till kaféet, träffa någon och umgås en stund är redan mycket, säger Max Bremer.

Det är inte enbart dramatiska eller tragiska berättelser som arbetsgruppen efterlyser, påpekar Max Bremer.

– Många asylsökande frågar oss vilka slags berättelser vi vill ha. Vi ber dem berätta om alldeles vardagliga saker, om favoritmaträtter, barndomshemmet, roliga och knäppa saker som hänt. Det blir också många överlevnadsberättelser, men inte enbart sådana.

– Jag blir väldigt frustrerad över att en del finländare inte tror på asylsökandenas berättelser. Jag vet att vittnesmålen om barn som tvingas vistas i häkte i Finland är sanna. Vi har ingen politisk makt, vi är konstnärer, så när folk berättar sina historier för oss talar de fritt och ärligt, säger Houda Wahbi.

Slut på "oss" och "dem"

Ali Meriläinen, skolningsdirektör på Diakonianstalten hyllar projektets jämlika, icke-objektifierande karaktär.

– För mig är det viktiga att vi raderar ut skiljelinjen mellan "oss finländare" och "ni asylsökande".

– Med åren har vi glömt bort något väldigt grundläggande, nämligen att människor måste vara i kontakt med andra. Vi har levt i en illusion om att vi har ändlöst med information på nätet, att vi kan avgöra vad som är sant och falskt och rätt och fel. Men hur slutade det? Ja, det slutade med Trump och Halla-aho. Det handlar inte om att vara vis, utan om att vara ödmjuk. Vi måste sitta ner tillsammans och radera rädslorna, säger Ali Merilänen.

– Den bästa medicinen är att träffas. Att sitta kring lägerelden, lyssna på berättelser och känna sig som en gemenskap, säger Max Bremer.

I mars kommer arbetsgruppen att ordna ett kafé för enbart kvinnor. Inför All Women Story Sharing Café som går av stapeln på Teater Universum hjälper kvinnoorganisationer arbetsgruppen ta fram teman och frågeställningar. På plats kommer det att finnas personal som kan ta hand om barnen medan mammorna diskuterar.

– Vi hade ett kafé i Rastböle där jag satt vid ett bord med enbart kvinnor och märkte att det rådde en annan sorts stämning. Kvinnor tenderar att tala om annat när män inte är närvarande, säger Åsa Nybo.

– Många kvinnor på flyktingförläggningarna är skeptiska till att komma till kaféer med män och när de väl sitter vid bordet är de tysta och blyga. De berättar inte vad de tänker på trots att vi vet att de har en massa att säga. Det här blir ett sätt för dem att diskutera erfarenheter tillsammans, säger Houda Wahbi.

Följande Story Sharing-kafé ordnas på Stoa i morgon, onsdagen den 1 mars, kl. 17.30. Evenemanget är avgiftsfritt. All Women Story Sharing café ordnas på Teater Universum den 26 mars kl. 14.

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42